Jag antar att alla böcker jag läser tillför något till mitt eget skrivande. Men jag är bara medveten om det ibland, när jag är i en viss fas. I vintras när jag redigerade Tuva-manuset funderade jag på trovärdigheten i de böcker jag läste – jag ville veta hur långt jag själv kunde gå utan att tappa den. Och nu när jag lyssnar på Skottet av Mary Louise Kelly (Hannah Schmitz läser, 10 timmar 58 minuter) kommer jag på hur jag ska strukturera upp mitt nuvarande manus: jag ska börja med att skriva de sista kapitlen. Hittills har jag scenerna klara för mig. Samt lite dialog.
Kellys bok handlar om den 37-åriga professorn Caroline Cashion som är singel i Washington. Hon har värk i en handled och när det onda aldrig släpper går hon till doktorn. En MR-röntgen visar att hon har en kula i nacken. Chocken följs av ännu en chock: Hon är adopterad och hennes biologiska föräldrar mördades när hon var tre år.
Och så börjar jakten … på hennes förflutna … och på mördaren som hittills gått fri. Den börjar lovande, nu är jag lite mer tveksam. Tycker att dialogen stampar, de svarar varandra utan underströmmar. Tror jag. Ska inte säga för mycket innan jag lyssnat klart.
Andra böcker som gjort susen på ett eller annat sätt är:
Caroline Eriksson: De försvunna. Pocket. Psykologisk spänningsroman.
En sommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till en liten, obebodd ö. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. När de inte kommer tillbaka går Greta efter dem. Hon ropar men får inget svar. De är försvunna.
Stämningen är febrig och förvirrande – snart inser läsaren att ingenting är vad det verkar vara. Jag gillade verkligen den här boken. Den är välskriven och originell. En bladvändare.
Amanda Palmer: The Art of Asking. Staffan Dopping läser (12 timmar 57 minuter).
Musik- och performanceartisten Amanda Palmer som i flera år jobbade som staty på gatan berättar här om sin syn på givande och mottagande och om hur hon lärde sig att våga be om hjälp. Anekdoterna om författaren Neil Gaiman, som hon numera är gift med, är underbara. Hon är från USA och han från Storbritannien och hon berättar hur hon föll för att hans sätt att säga tomato!
Efteråt känner jag mig stärkt och tänker att jag ska våga mer. Jag ska till exempel be en viss författare läsa den roman jag jobbar med nu – om den blir klar. Jag kan ju inte få mer än ett nej. Så tack för det Amanda!
A.S.A. Harrison: Hustrun. En psykologisk relationsroman. Alexandra Rapaport läser (8 timmar 48 minuter).
Hur långt är du villig att gå för att behålla det som du anser är ditt? Jodi är beredd att döda. I över tjugo år har hon levt tillsammans med Todd. Men nu börjar äktenskapet att närma sig det sista stadiet av sönderfall.
Kapitlen heter Hon och Han och vi får veta lite mer om vardera parten varefter som. Efteråt ser jag att förlaget jämför den med Gillian Flynns Gone Girl och det tycker jag är dumt. En bok ska stå för sig själv. Böcker som liknas vid andra populära böcker kan aldrig hålla samma nivå – då hade de inte behövt kopplas ihop med något annat.
Nu ska jag ta på mig en jacka och gå ut och sätta mig i lördagskvällens sista solstrålar. Jag tycker så mycket om ljuset så här års. Det är milt och mjukt. Ställer inga krav. Jag tror inte ens att jag ska läsa. Bara sitta där.
eva karlssons blogg 
Jag kan tänka mig att ett färdigt slut kan hjälpa till att hålla motivationen uppe under skrivandet, som ett tydligt mål att sträva mot. Särskilt eftersom du redan verkar ha en så tydlig bild av hur du vill ha det. Jag vet att vissa sparar sina favoritscener till sist för att ha något att se fram emot, men samtidigt tror jag det finns ett värde i att få ur sig de där scenerna man tänker mycket på så att hjärnan kan få rum till annat.
Blir du känsligare för halvdan dialog när du lyssnar på böcker istället för att läsa dem? Jag tror att det är så för mig, åtminstone om det inte är en helt fantastisk uppläsare som kan få ett kvitto att låta spännande.
GillaGillad av 1 person
Ja, det kändes jättebra att skriva slutet först. Fast där har jag bara råtext och stolpar. Lite får ju saker och ting ändras 🙂
Håller med dig om att det finns ett värde i att få ur sig favoritscenerna. Man kan komma på nya saker som bygger på det skrivna plus att man på köpet har kommit närmare karaktärerna.
Svår fråga om dialog. Har inte tänkt på det. Tror att jag är känsligare för halvdan dialog i text jag läser men vet faktiskt inte.
Betyder din jämförelse att du har börjat lyssna på böcker?
GillaGilla
Jag har tänkt samma tanke de senaste dagarna. Att där jag är nu kanske jag faktiskt borde börja med slutet istället, skriva klart resten baklänges. Vi får se hur det går. 🙂
De försvunna blev jag lite kluven till. Med tanke på all hype som blev när den släpptes så hade jag nog förväntat mig något mer… Men den var iaf precis lagom lång. 🙂
GillaGillad av 1 person
Kul att du också tänker baklänges. Jag tror inte att jag skulle klara det, eller ens tänka tanken, om jag skulle börja skriva ett nytt manus från noll. Det är nu när jag känner karaktärerna och miljön som det passar så bra.
Jag tror jag missade hypen kring De försvunna. Köpte den bara som pocket någon gång när man fick fyra för priset av tre. Så jag hade inga förväntningar. Tur förresten att vi alla gillar olika böcker – så att jag har en chans att mina framtida böcker blir gillade av någon 🙂
GillaGilla
En ny tanke för mig att börja med slutet, även om jag har en lös plan färdig för hur jag vill att slutet ska vara. Fast sen kanske det visar sig att det inte alls blir så…
När jag läser böcker har jag märkt att om jag inte upplever boken som särskilt spännande eller upptäcker fel/logiska luckor, då tänker jag hela tiden på hur berättelsen är uppbyggd tekniskt. Om berättelsen är bra däremot, utan att jag är medveten om det, tar boken med mig på en resa där jag sveps med till en annan värld.
GillaGillad av 1 person
Precis, slutet kan förändras. Man har inga garantier på hur man tänker när man har kommit så långt. Mitt slut känns väldigt bra just nu och gör att jag riktigt längtar efter att skriva. Men jag vet ju hur det kan gå upp och ner.
Intressant hur du tänker om läsning. Tror att även böcker när man glömmer att det är böcker och bara sveps iväg lär en massor också, fast på ett mer subtilt sätt.
GillaGilla
Du har säkert rätt!
GillaGillad av 1 person
Hoppas det är så i alla fall 🙂
GillaGilla
Jag började ganska tidigt med slutet jag också, det gick jättebra. Visst ändrade jag en hel del men grunden var i alla fall lagd. Kul att få energi av lite nya böcker. Den där med kulan i nacken väckte min nyfikenhet!
GillaGillad av 1 person
Kul att du också började ganska tidigt med slutet och att det gick bra. Då hoppas jag att det gör det för mig också.
Jag lyssnade klart på kulan-boken i dag. Den blev … annorlunda. Första delen var bäst.
GillaGilla
Ja, där har vi det igen, att det ska jämföras med någon annan bok som redan blivit en internationell framgångssaga. Det borgar snarare för att läsarna kommer att bli besvikna.
Jag har inte läst någon av böckerna du nämner, men den första lät ju klart intresseväckande! Får kanske kolla närmare på den 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, visst är det trist att det ska jämföras hela tiden. Hade jag sett det innan jag började lyssna hade jag övervägt att inte börja på den.
Nu när jag har lyssnat klart på Skottet vet jag inte precis om jag vill rekommendera den. Men den är annorlunda. Vore kul att höra din åsikt om den.
GillaGillad av 1 person