I höst blir det ingen författarklinik (Skriva2016) för mig. Både 2014 och 2015 var jag på plats. Första året var författaren Åsa Larsson en av höjdpunkterna. Jag bloggade så här:
Shit, vad jag har tråkigt inne i mitt huvud, tänkte Åsa Larsson. Hon arbetade som skattejurist och hade fått sitt första barn men det var något som saknades.
Hon gick en kurs i att skriva deckare för Sören Bondeson och sedan dess är det i alla fall inte tråkigt i läsarnas huvuden.
Något som också var roligt var att träffa andra skrivande människor. Och att träffa bloggare IRL.
Jag minns också min naivitet, att jag för två år sedan trodde att jag snart hade en bok utgiven, nu känner jag mig längre bort än då. Men utvecklingskurvan har gått uppåt: jag skriver bättre, jag tycker att skrivandet är ännu roligare, jag kan se större sjok av text framför mig och se hur jag bäst ska ordna scenerna, jag känner andra skrivande människor och jag vet en del om branschen. Allt det värdesätter jag mer än om jag hade fått en bok publicerad utan det jag vet och kan i dag.
P.S. Vilket fantastiskt väder vi har här i Stockholmstrakten. I dag sol och tjugotvå grader. Att ligga i hängmattan och titta på tallarna och himlen är inte dumt 🙂
eva karlssons blogg 
Vet inte om det ska kallas naivitet. Jag tror att man måste våga tro om det överhuvudtaget ska bli något. Och jag känner igen mig i utvecklingen. Vissa romanprojekt tar så lång tid att skriva, att när jag närmar mig slutet, har jag utvecklats så mycket att jag måste skriva om vissa delar. Kul att se, men det blir en del jobb.
GillaGillad av 1 person
Jag har upplevt samma sak, att när jag sätter punkt för romanen så upptäcker jag att jag har lärt mig så mycket under resans gång att jag genast kan göra den bättre. Det är visserligen underbart att känna att jag utvecklas men någon gång vill jag ju vara framme vid publlceringsbar. Vi får jobba vidare 🙂 Heja dig och mig 🙂
GillaGillad av 1 person
Jaså, jag trodde att du skulle till Skriva2016. Jag var också på Skrivarkliniken 2014. Missade dig, men träffade Pia Widlund.
Känns inte särskilt lustigt att bli medveten. Det där naiva är ett roligare stadium än senare när man förstår hur allt funkar eller inte funkar. Känner igen mig i uppvaknandet. Jag tror att det kallas naivitet, men för mig är den känslan inte negativ. Mer lyckligt ovetande. Men visst måste vi kämpa vidare! Jag ger mig inte.
GillaGillad av 1 person
Det stämmer, jag hade bokat Skriva21016 men nu har jag sålt min biljett. Vi ska resa och fira en 80-åring och jag var fräck nog att skjuta på den resan för att inte missa en av mina skoldagar. I stället fick jag offra Skriva.
Just nu känner jag mig nöjd med var jag står i mitt skrivande. Jag har lång väg kvar men jag har också gjort en lång väg. Den där känslan brukar ju svänga men just nu är det uppåt 🙂 Vi kämpar vidare, Ethel!
GillaGilla
Ja, naiv eller inte, men visst tar det tid. huvudsaken att man utvecklas under tiden!
GillaGillad av 1 person
Absolut, Pia. Utveckling i sig är fantastiskt nog.
GillaGilla
Ja, jag känner också att jag skulle vara mer redo för utgivning nu än när jag började skriva för flera år sedan (även om utgivning nog är EONER bort fortfarande 🙂
Jag ser den här långa tiden av skrivande och utvecklig lite som utbildning. Man kan inte kunna utan att öva först 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller med dig, Annika. Visst är det som en utbildning. En lång och ibland krånglig utbildning. Synd att man inte i förväg kan få veta på hur många terminer den är 🙂
GillaGilla
Haha, ja, examen känns fjärran en del dagar 😄
GillaGillad av 1 person
🙂
GillaGilla
Man lär sig något hela tiden ju längre man håller på. Speciellt hur branschen 🙂
GillaGillad av 1 person
Kul att du som ändå har varit med ett tag också tycker att det finns något att lära sig hela tiden 🙂
GillaGillad av 1 person
Åh precis så där har det varit för mig också. Jag trodde visserligen inte att jag var nära att bli utgiven för två år sedan heller, men jag känner igen mig i att målet känns längre och längre bort ju mer jag lär mig. Men det är ju så roligt! Just det där när man känner hur allt passar ihop och titta här kan jag lägga till en scen och här brister det lite i gestaltningen…
Hoppas att vi också träffas IRL någon gång. I trenchcoat. 😀
GillaGillad av 1 person
Härligt att höra din entusiasm inför skrivandet. Jag känner det samma just nu. Och precis, ju mer man lär sig desto roligare blir det.
Haha, jag ser fram emot vårt trenchcoatmöte IRL. Då ska vi byta böcker med varandra. Hurra!
GillaGilla