Den största skillnaden

ww

Efter intervjun med mig själv förra veckan fick jag en jättebra fråga från bloggaren Bara hittepå.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan hur/vad du skriver nu jämfört med för några år sedan?

En avgörande skillnad är att jag inte längre skriver i stil med budskapet på bilden här ovan, att man ska sluta tänka och låta saker hända. Visst, det kan vara härligt att låta saker bara komma till en, både i livet och i skrivandet, men om det ska bli en sammanhållen, driven roman måste man också tänka bra många varv.

Jag vet ju inte om manuset om Gabriel kommer att bli antaget och utgivet men jag vet att jag har kommit så mycket längre än förr.

I somras – medan manuset om Tuva höll på att dö kvävningsdöden i bokförlagens papperskorgar och manuset om Berith slash Annih hade börjat krångla (igen) – satt jag med mitt nedstrippade manus om Gabriel och funderade på hur jag skulle gå vidare.

Detta olydiga manus är det mest beresta jag har: Det har varit två veckor på stipendieresa i Aten och en egenutformad skrivarvecka på Fuerteventura. Men det har inte hjälpt ett dugg.

Jag har tidigare berättat att när jag som ett experiment tog bort huvudintrigen – den som jag var mest fäst vid och som samtidigt hade gäckat mig mest – kunde jag se resten tydligare och forma det till en historia med en början, en mitt och ett slut.

Förr skulle jag i det stadiet ha känt mig nöjd och börjat skriva, men nu ställde jag mig frågan om vad som saknades. Inte om något saknades. Utan vad. Jag har ju bevisligen inte fått någon bok antagen än, så något i mina manus saknas.

Jag kom fram till att det var en underliggande gåta, en krok, som skulle vara ett extra drivmedel framåt, förutom de problem som karaktärerna redan hade och måste lösa. Min nästa fråga till mig själv var ”Vad handlar gåtan om?” Och när jag svarade ställde jag nästa fråga utifrån det svaret, och sedan nästa fråga och nästa och nästa tills jag hade nått slutet.

Nu när jag skriver om gåtan låter det så löjligt enkelt. Jag skäms nästan. Visste jag verkligen inte det här tidigare? Det låter så självklart när alla bitar har fallit på plats.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Den största skillnaden

  1. Annika skriver:

    Oj vilken igenkänning, det här att gå från att ta det som det kommer till att planera och arbeta strukturerat! Intressant att se hur du tänker kring det 🙂 Någonstans tror jag att man kommer ut ”på andra sidan” som en väldigt mycket mer kompetent författare än man var innan.

    Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson skriver:

    Kul att du känner igen. Var rädd att jag var lite för flummig 🙂
    Trevlig helg, Annika.

    Gilla

  3. Känner igen mig, i början blev det som det blev men de senaste manusen har blivit mer och mer strukturerade. Har du några tips hur du bygger om dina manus?
    Fortsatt trevlig helg! 😊

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Jag har strukturerat ett manus med hjälp av post it-lappar. Ett annat manus ritade jag upp med mindmapping. En för varje viktig karaktär. Före dess skrev jag helt glatt utan tanke på hur eller vad som skulle hända 🙂 Jag har aldrig provat Scrivener eller andra liknande program.
      Med nuvarande manus har jag post it-lappar och flera worddokument för olika ställen i romanen. Det beror på att jag ska skriva tjugo sidor till varje kurstillfälle (som jag gör så klara jag kan) men också för att jag tycker att det blir ohanterligt att ha hela berättelsen i samma dokument. Det blir så lätt att gå tillbaka och börja peta i texten.
      När jag öppnar ett nytt dokument skriver jag först några meningar om vad ska hända här och vad jag ska komma ihåg till senare dokument.
      Vad jag ska göra när jag har fått input på alla delar och slagit ihop till en enda text vet jag inte. Många pratar om att rita upp händelsekedjan med bågar och så vidare.
      Fortsatt trevlig helg, Marie 🙂

      Liked by 1 person

      • Intressant med olika dokument! Har en skrivkompis som körde så och nu har bytt till Scrivener och är supernöjd.
        Det blir liksom minisynopsis för varje ny del, som jag förstår det. Ungefär så jobbar jag med råmanus också, med ett klart händelseförlopp kapitel för kapitel.
        Uppdelningen funkar inte för mig, jag måste kunna gå tillbaka och ändra när jag kommer på det pga att mitt minne inte är så bra. Annars använder jag bara datorns post-it för kom-ihåg-grejer eller kortare urklipp.
        Detsamma! 😄

        Liked by 1 person

      • Eva Karlsson skriver:

        Ja, lite åt minisynopsis-hållet blir det. Det är den roligaste biten tyder jag. Att veta vad jag ska skriva på ett ungefär men att det sedan ändå händer mer än jag kände till innan jag började.
        Någon gång kanske jag testar Scrivener (tror man kan testa gratis i en månad), men det får bli mellan två manus.
        Jag har faktiskt aldrig använt post it-lapparna i datorn men nu tog jag fram funktionen så att den syns. Få se om det blir av … Tack för tips.

        Liked by 1 person

      • Vad kul att jag också kunde tipsa! Bra att punkta upp frågeställningar man inte får glömma 😄

        Liked by 1 person

      • Eva Karlsson skriver:

        Det var verkligen ett bra tips. Har nu kikat lite mer på dem och ser att jag kan minimera dem på skärmen men ändå se första raden. Jättebra 🙂

        Liked by 1 person

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Jag tror det här gäller för många områden och jag är nog också den typen som tror mer på ”tänka” än bara låta saker hända i arbetsprocessen. Tycker ofta att när jag tänker fram saker med stor ansträngning kan det ”hända” saker lite oväntat som effekt, så det behöver inte vara en motsättning heller… Alltid lika spännande att titta in här! Ha en fin helg 🙂

    Liked by 1 person

  5. Pia Widlund skriver:

    Härligt när allt faller på plats. Ibland tar det tid och det måste det få göra. Men ju mer vi skriver desto bättre blir vi! Ha en bra helg!

    Liked by 1 person

  6. Bara hittepå skriver:

    Åh, ett helt inlägg, det är läsarservice det! 🙂 🙂

    Jag vet precis hur du menar med att lösningen kan verka så simpel när man väl kommit på den. Men det är ju det där med att hitta dit också. Det finns många kärnfulla råd att välja på, men inte alla passar i stunden. Tycker det låter spännande med din upptäcktsfärd genom din berättelse som verkar ta dig till helt nya platser.

    Jag skriver som jag tror jag nämnt i Scrivener sedan flera år och är mycket nöjd med det. Använder inte alla funktioner fullt ut, men jag använder Word så mycket i jobbet och tycker det är skönt med ett att ha ett separat program helt tillägnat skrivandet. Fast du gör nog rätt i att prova mellan två skrivprojekt. Det är inte svårt att använda, men det är dumt att bryta skrivflödet för att hitta rätt funktion.

    Liked by 1 person

  7. Eva Karlsson skriver:

    Haha, vad roligt du skriver om läsarservice 🙂 Du fick mig att börja dagen med ett skratt (och ändå ska jag till tandläkaren med en misstänkt ”här måste vi nog rotfylla”) 🙂
    Så du är ännu en Scriveneranvändare, kul att höra att du gillar det, och bra idé att använda ett annat program än det du har i jobbet. Nu blev jag ännu mer nyfiken på att testa. Men jag väntar som sagt till mellan två manus.

    Gilla

  8. Skriviver skriver:

    Å, jag förstår PRECIS vad du menar! Jag undrar om det finns folk som faktiskt kan allting från början och inte ägnar en massa år åt att lära sig. Jag är inte en av dem i alla fall 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s