När jag väntade på bussen

lysandeI tisdagskväll när jag hade varit på Books & Dreams författarkväll stod jag och tittade på de här lysande ringarna vid ändhållplatsen för tunnelbanan medan jag väntade på bussen hem. Jag har inte sett dem i mörker förut, på dagtid är de bara sittplatser. Den tanken, plus att jag lyssnat på författare och andra skrivande människor hela kvällen, fick mig att se manuset om Gabriel i ett nytt ljus.

Jag tror att det handlade om att jag beslöt mig för att byta manus och då kunde koppla av från Gabriel. Visst har jag ändå tänkt på honom och funderat på om jag ska lägga till ett perspektiv eller bara ha honom som en bifigur och så vidare och så vidare. Men nu trillade en ny ordning på handlingen fram och den kändes helt rätt. Som om det var ett facit som kommit flygande.

Men jag ska inte kasta mig in det nya nu. Det ska få ligga där och gro. Och det kan komma ett nytt flygande facit nästa månad, ingenting tyckts vara beständigt i den här branschen. Men kanske skriver jag så småningom ett synopsis, ett sådant där på sextio sjuttio sidor som jag bara har hört talas om men aldrig gjort själv, för att sedan när jag skrivit igenom hela manuset om Berith kan börja med den uppgraderade Gabriel.

En annan tanke som slog mig när jag stod där och väntade på bussen var att jag måste ta en bloggpaus. Min hjärna har börjat gå på högvarv om nätterna igen och min arm har börjat protestera. Det var den värkande armen som gjorde att jag mot ett bra avgångsvederlag kunde sluta arbeta på grund av medicinska skäl, och det är samma arm som numera också vill svälla och ömma och bete sig knepigt i största allmänhet efter att en del lymfkörtlar har opererats bort tillsammans med den bröstcancer jag hade för tre år sedan. Jag behöver balans och numera ser jag till att jag får den utan att be om lov.

Kanske tittar jag in här på torsdag, efter kursen, jag har säkert något som jag bara måste få berätta, annars hör jag av mig i mitten av november.

Jag önskar alla en härlig höst. Kör på! Eller ta det lugnt! Allt blir bra om du lyssnar till ditt hjärta 🙂

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till När jag väntade på bussen

  1. Att byta manus kan ju vara lite knepigt och en undrar om en gör rätt. Och det är nog det rätta när tanken och känslan dykt upp. Så har det varit för mig.
    Bloggpaus ja, det har jag själv funderat på ibland men jag har ju inga fysiska besvär direkt mer än att ryggen krånglar ibland. Det med armen lät ju riktigt jobbigt. Att det blir för mycket i huvudet även för mig är snarare orsak till ev paus. På återseende i nov då 😊

    Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson skriver:

    Ja nog är det knepigt att byta manus. Hade det varit förr i tiden hade jag förmodligen försökt skriva på båda nu när jag tycker att båda fungerar enligt den idé jag har i huvudet. Men nu får jag försöka vara klokare 🙂
    Vad tråkigt med en krånglande rygg. Hoppas att den inte hindrar dig för mycket i det du vill göra.
    Vi syns i november (fast jag skriver nog en kortis efter kursen på onsdag). 🙂

    Gilla

  3. Pia Widlund skriver:

    Ta hand om dig, hälsan är viktigast. Kommer att sakna dina blogginlägg, alltid kul att läsa kloka tankar. Hare bra, vi hörs!

    Liked by 1 person

  4. Annika skriver:

    Jag har också pausat när kroppen eller knoppen sagt ifrån, och det går ju alltid att komma igen när det känns bättre 🙂 Sköt om dig och så ser vi fram emot fler inlägg senare någon gång (och med uppdatering om hur det går med manusen, tycker att det låter så spännande det där med en stillsam spänningsroman :-)!

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Tack Annika. Kul att du tycker att det låter spännande med den stillsamma spänningsromanen. Ja, just nu ligger den ju i träda men den bidar sin tid och kommer igen så småningom. 🙂 Lite som jag själv m a o 🙂

      Gilla

  5. Susanne Olars skriver:

    Ha en bra höst du med, ta hand om dig och dina bokkaraktärer! ❤

    Liked by 1 person

  6. Eva Karlsson skriver:

    Tack Susanne, det ska jag göra 🙂

    Gilla

  7. Eva-Lisa skriver:

    Det tar på krafterna att driva en blogg och skriva samtidigt. Ser fram emot dina blogginlägg och kloka synpunkter 🙂 Även om det kan dröja mellan varven. Huvudsaken du tar hand om dig.

    Liked by 1 person

  8. Eva Karlsson skriver:

    Tack Eva-Lisa! Sköt om dig där uppe i norr 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s