Snöormen symboliserar eventuellt min berättelse om Berith.
Jag mjukar upp bloggfingrarna med att berätta om ett samtal vi hade vid förra kurstillfället. Ska man tänka ”publiceringsbart” innan man börjar skriva en ny berättelse? Det var jag som ställde frågan.
Den som läst min blogg vet hur jag velade mellan Gabrielmanuset och Berithmanuset. Jag tycker lika mycket om båda. Så av den anledningen kan det kvitta vilket jag skriver vidare på. Men de positiva refuseringarna på Tuvamanuset som kortfattat löd: bra språk, bra driv men handlingen kan vi inte sälja in. De fick mig att inför kursstarten tänka – mer eller mindre medvetet – att Gabriel har större potential än Berith. Och så valde jag det, innan jag senare bytte till Berith (för jag upptäckte att jag inte alls var klar med strukturen i Gabriel). Om jag ska vara ärlig tror jag inte alls på Berith. Men jag gillar henne och jag vill berätta hennes historia för hennes och min skull.
Kursledaren drog på svaret, tror det mest blev ett nja. Men det viktiga, sa han, var att man kände att man kunde leva med manuset i två tre år. ”Det gäller att ha roligt själv när man skriver.”
Jag skulle ha haft roligt med båda men nu har jag roligt med Berith. Och jag kommer att ha roligt länge: För även om jag har skrivit slutet så har jag lång väg kvar innan jag är där och jag behöver göra mer research.
När texten någon gång är klar ska jag fundera på om jag ska skicka in manuset till förlag eller helt strunta i självplågeritiden och direkt trycka upp det i några ex till mig själv och de vänner jag vet skulle vara intresserade. Eller så testar jag egenutgivning.
Förresten så fick jag häromveckan en vild idé om att ha en julkalender igen och denna gång intervjua tjugofyra egenutgivare för att sätta mig in i branschen bättre och för att det var så himla kul förra gången. Jag fick säga till mig på skarpen. Du kan inte göra allt du vill, Eva! Det får i stället bli två intervjuer. En på fredag med en fackboksförfattare och en nästa fredag med en skönlitterär författare.
eva karlssons blogg 
Hej Eva, så roligt att du skriver här igen! Har också funderat en del på det där om utgivningsbart och kommit fram till att det inte är det allra viktigaste för mig. Har skrivit dystopi för vuxna, på svenska, inte riktigt den där superheta genren på förlagen just nu. Nu har jag påbörjat ett spänningsmanus, och även om det nog är lite hetare i förlagsvärlden än det jag normalt skriver, så är det inte anledningen till att jag bytte genre, jag var helt enkelt bara sugen 🙂
Snälla skicka in din Berith till förlag, jag är helt övertygad om att det helt oväntade kan vara en fullträff (och så vill jag ju läsa den utgiven, men det kan jag ju göra om du ger ut själv också så klart :-).
Ser fram emot intervjuerna med självutgivarna, är svårt fascinerad av hur modiga de är.
GillaGillad av 1 person
Hej Annika, kul att du tittar in 🙂 Dystopi för vuxna är kanske inte, som du säger, det mest superheta just nu. Men vem vet när dina böcker landar på disken? Det är synd att det verkar vara så viktigt med att dela in i olika genretyper, hur boken är presenterad är viktigare för mig. Hur omslaget ser ut, om titeln lockar, vad baksidestexten säger.
Spännande med ditt spänningsmanus … och kul att du följde ditt hjärta och bytte. Men sedan får du fortsätta med dystopin. Vill gärna läsa!
Vi får se hur det går med Berith. Jag gillar verkligen att skriva om henne 🙂
Håller med om självutgivarna – de är modiga på många sätt.
GillaGilla
Hej Eva!
Nej, att i förväg tänka på om det skulle kunna publiceras funkar inte för mig heller. Jag skriver det jag vill och har lust med och om det senare skulle bli en bok, ja, det får visa sig. För mig är det nog inte lika viktigt med publicering som det verkar vara för min omgivning. De frågar ofta hur det går och förstår nog inte riktigt hur svår branschen är. Men jag inser att det är av välvilja och jag skulle nog göra likadant själv i en omvänd situation.
Jag ser fram emot intervjuerna! Och roligt har jag när jag skriver! Jag gör ju det jag tycker allra bäst om att syssla med!
GillaGillad av 1 person
Hej Ethel, kul att höra av dig. 🙂 Det låter bra att du har roligt när du skriver och att du gör det du har lust med. Det där med publicering var viktigare för mig tidigare men numera tänker jag som Boye, ”men det är vägen som är mödan värd”. Fast det är klart, att få hålla i sin bok vore ju en extra bonus 😉
GillaGilla
Skoj att du är tillbaka igen! 🙂
Jag vill gärna läsa, oavsett om boken kommer ut hos förlag, eller om du själv ger ut den!
Sedan ser jag fram emot intervjuerna förstås. En julkalender vore också kul, men man ska ju hinna med allt också, så jag förstår dig 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack, snälla Eva-Lisa, då har jag en läsare 🙂 Jag skriver på så länge 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag tror mycket på att man redan från början måste bestämma sig för vad man vill med sin berättelse. Undrar vilken kurs du går eller gått? Själva har jag läst två kurser med Jorun Modén och den tredje blir nu till våren. Blir mycket nyfiken på din berättelse. Har du testläsare redan?
Inser precis som du Eva att man inte hinner med allt – hur gärna man än vill. 🙂
GillaGillad av 1 person
Hej Anethe, jag går på Skrivakademins ”Författarskolan” och för min del är det första terminen. Andra kursdeltagare har gått flera terminer. Kursen går ut på att man lämnar in högst tjugo sidor av sitt manus till varje gång och så diskuterar vi varandras, vad som fungerar och vad som kan utvecklas. Därefter kommer läraren in och säger vad han tycker, han har alltid bra grejer att säga.
Jag har gått andra kurser men mest skrivit i min ensamhet utan att visa något förrän det har varit dags för testläsare och lektörer.
Jag antar att du är nöjd med dina kurser eftersom du ska gå en tredje nästa år. Att få prata skrivande med andra ger mig alltid mycket.
På din fråga om jag har testläsare så brukar jag alltid ha det. När jag så småningom har fått respons från kursen på hela nuvarande manus kommer jag att skriva om under en period för att sedan be andra läsa.
GillaGilla
Kul att du är tillbaka. Visst har man en tanke på att det ska vara publiceringsbart när man skriver. Man vill ju både bli antagen och läst, men det kanske inte blir så. och under tiden får man väl se till att ha roligt medan man skriver. Se det som en hobby helt enkelt. Jag ser fram emot intervjuerna.
GillaGillad av 1 person
Tack Pia. Låter som du är inne på samma linje (fast du har kommit längre än jag).
En fantastiskt rolig hobby är det vi har 🙂
GillaGilla
Publiceringsbart ja det är frågan. Och jag tycker det verkar svårt att själv avgöra vad det är. Vissa genrer kanske, men nja så ”enkelt” verkar det inte heller vara.
Roligt att höra om kursen du går förresten och ser fram emot att ta del av intervjuerna. 😊
GillaGillad av 1 person
Där har du en poäng, hur vet man egentligen det själv? Ibland vet ju inte ens förlagen vad som är publiceringsbart 🙂
Första intervjun ute nu. Önskar dig en trevlig, skrivglad helg.
GillaGillad av 1 person
Tack! Känns som en bra skrivar- /redigerarhelg 😉
GillaGillad av 1 person
En historia man själv vill leva med, det är verkligen sant. För att ro det i hamn måste man älska sin historia mer än bara tanken på säljpotential. Tack och lov finns fler vägar att gå nu för tiden än bara förlagskontrakt, för de som vill.
Ser fram emot dina intervjuer och tack för inspirationen i att du valde att begränsa dig, man kan inte göra allt man vill – jag övar själv på det och detta var ett peppande exempel. Heja dig! 😄
GillaGillad av 1 person
Håller med, Marie, man måste älska sin historia. Håller en tumme för dig och din kärlek så att jag en dag ska få läsa 🙂
Jag visste inte att jag inspirerade för att jag begränsade mig men nu blev glad över det också 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack, tummen uppskattas 😊
Ibland kan det oväntade vara en gåva för någon, i dag var din förmåga att stoppa dig själv en gåva för mig. Att säga nej till saker är att säga ja till sig själv, så försöker jag tänka. Trevlig helg! 😄
GillaGillad av 1 person
Härligt att vi kan ge varandra gåvor. Trevlig helg 🙂
GillaGillad av 1 person
Välkommen tillbaks. 🙂
När det gäller funderingar kring huruvida något är säljbart eller inte, så tänker jag att man kan tolka det på fler sätt. Jag antar att du menar om det finns någon marknad för det, (ämnet, genren) och det är ju en aspekt men även om manuset håller tillräcklig kvalitet rent skrivtekniskt. Och som förlag tar man nog hänsyn till båda delarna. Dels ska storyn ha en målgrupp, (som i sig ska vara tillräckligt stor för att det ska vara värt det) dels ska manuset vara i ett så avancerat stadie när det inkommer att det inte tar eoner av tid (och kostnader) för att redigera det till publicerbart skick. Jag tror tyvärr att många som skickar in till förlagen har någon föreställning om att ‘Det inte behöver vara färdigt för det ska ändå redigeras sedan och förlagen har personal och kan bekosta det’, för att själva slippa gå igenom arbetet med att göra det färdigt. En del verkar till och med rädda att redigera sig själva för de tror att de ska förstöra manuset, men någonstans tror jag att man MÅSTE lära sig att förbättra sina egna texter till en viss del iaf.
Oj, lång utläggning, det var inte meningen 🙂
Det låter som en bra kurs, jag önskar på ett sätt att jag kommit in på min men samtidigt inser jag att jag förmodligen inte skulle ha hunnit med det.
Riktigt intressant intervju ovan med 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack Katarina 🙂
Jo, jag var ute efter det första du nämner: om förlagen anser att det finns en marknad för den inskickade texten eller inte. Visst måste manuset hålla på alla andra sätt också och jag tror, precis som du skriver, att många har föreställningen att det inte behöver vara färdigt. Men det måste det och det är synd att många som refuserats får höra att de inte ska ge upp utan skicka till fler förlag när de i stället borde få tipset att refuseringarna också kan betyda att de hellre ska skriva om och göra det bättre.
Ja, jag är riktigt nöjd med kursen och hoppas att den fortsätter nästa termin. Du kanske hittar en annan kurs när du har mer tid?
GillaGillad av 1 person
Ja jag tror många tänker på sånt innan de börjar skriva, men det kan ju vara olika beroende på ens egna syften med skrivandet med. Vill man att skrivandet ska vara mer än ett nöje och ett tidsfördriv är det nog både naturligt och bra att ägna den sortens frågor en tanke innan. 🙂 jag har fått en del storyideer som kändes intressanta men gett upp dem eftersom jag insåg att det förmodligen inte fanns något intresse för den sortens berättelser. Och jag vill ju bli läst. Däremot har jag aldrig skrivit något jag inte tycker om, fascineras av och tror på BARA för att ha en chans hos förlagen. 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, allt handlar om vilket syfte man har. Samtidigt kan de vara en utvecklingsfråga. För mig var det i alla fall så, att jag i början skrev hejvilt och av ren lust och trodde i min enfald att det skulle bli antaget 🙂 Nu vet jag bättre.
Nej, att skriva bara för att ha en chans hos förlagen skulle jag aldrig heller kunna göra.
GillaGillad av 1 person
Jag tror att det är väldigt svårt att veta om något är publiceringsbart redan när projektet inleds. Dels för att den eventuella publiceringen förmodligen ligger flera år fram i tiden (och vem vet vad som publiceras under tiden — jag har själv lagt ett projekt på is en gång för att det kom ut en framgångsrik roman med en grundidé som var alldeles för lik för att det skulle kännas roligt) och dels för att de bästa böckerna ofta är de man inte visste att man längtade efter. Om någon till exempel hade sagt till mig att jag skulle bli överförtjust i en bok om en polarexpedition skulle jag nog ställt mig tveksam, men sedan kom Uusmas Expeditionen och den var så välskriven att jag smälte.
Men kanske beror min inställning på att jag ännu inte kommit så långt i min skrivutveckling att jag refuserats av ett förlag.
Ser fram emot att få läsa om Berith och/eller Gabriel i vilket format det än blir. 🙂
GillaGillad av 1 person
Vad intressant om ditt projekt som du lade på is. Nu vill jag ju veta mer, om vad den framgångsrika romanen heter och så vidare. Förstår att du inte vill avslöja just det men kan du berätta något mer? Om hur långt du hade kommit, hur du upptäckte att du tänkt i samma banor som den andra författaren?
Som läsare är det roligt att hitta något nytt, som Uusmas berättelse, och jag håller med om att de bästa böckerna kan vara de man inte visste att man längtade efter. Men de ska ju igenom förlagens nålsöga först och de vill ju vara så säkra de kan vara på en vinst och därför tror jag många manus faller bort.
Att jag tror att min Berith inte är publiceringsbar beror på att den på sätt och vis liknar Tuva som redan ratats och förmodligen också på att jag inte vill höja mina egna förväntningar. Den som skriver klart får se hur det blir 🙂
GillaGilla
Jag hade inte ens börjat skriva, så på det viset var det ingen fara. Allt jag hade var några karaktärer, platsen och handlingen i grova drag. Och så framför allt titeln, som jag var mycket nöjd med. Jag har faktiskt inte ens läst den där andra boken, men titeln är nästan exakt samma som den jag ville ha och som sammanfattar hela grundpremissen. Men det är sådant som händer. Jag spånar fortfarande kring idén ibland, men jag tror jag ska ge den några år att växa till sig och så kanske det visar sig att den förvandlats till något helt annorlunda till slut.
GillaGillad av 1 person
Tack, intressant. Tror att det är klokt att låta det gå några år så att idén får växa till sig och kanske bli annorlunda. Ser fram emot att läsa alla dina alster.
GillaGilla