Förr skrev jag i cykler, ibland levde jag i romanen helt uppslukad, ibland när allt kändes dåligt gjorde jag ingenting i långa perioder. Nu sedan kursen började producerar jag nytt i en jämn takt.
Först tittar jag på hur många dagar jag har på mig mellan två kurstillfällen och så delar jag upp tjugo sidor på det antal dagar jag kan skriva. Sedan försöker jag göra min dagkvot och gärna lite till så att jag ligger på plus.
När jag börjar en ny scen tänker jag först ut var den ska utspela sig, vad som ska hända, vad karaktärerna ska känna och hur de ska bete sig mot varandra. Jag skriver ner detta i dokumentet och gärna också några repliker som helst ska skava mot varandra redan i detta första stadium. Jag börjar skriva sakta, tänker på orden, går fram och tillbaka, vecklar ut, skriver om, stryker, tänker på scenens syfte, om den innehåller flera sinnen och konflikter, ja, precis som om jag redigerar texten en sista gång.
Efter att jag har satt punkt på sidan tjugo skriver jag ut texten och lägger den åt sidan och börjar i stället läsa de andras texter och skriver ner mina tankar.
När några dagar återstår tar jag åter fram min text och läser. Men oj, oj, vad dåligt, tänker jag och börjar stryka igen. Hade jag inte precis slutredigerat skiten?
Just nu befinner jag mig där. Då jag och min text inte riktigt är överens. Den ligger utskriven ännu en gång och i morgon är det skola. Då ska vi prata om de texter vi lämnade in gången före. Den senast skrivna texten som jag lämnar in i morgon ska kopieras till alla och diskuteras om två veckor. Och den fasar jag lite för. För fungerar den inte, om precis alla säger nej, du kan inte göra så här, då måste jag … ja, vad då? Vad gör jag då?
eva karlssons blogg 
Förstår hur du känner dig. Skulle föda lite ångest i mig i samma situation. Men det låter samtidigt väldigt inspirerande och lärorikt.
Jag har precis fått en andra omgång kommentarer på min skräcknovell. Otroligt att det kan finnas så mycket att ge kritik på i en novell. Det är bara att sätta igång… imorgon :-).
GillaGillad av 1 person
Vad roligt att du fått fler kommentarer på skräckisen. Ja, du får börja i morgon. Eller på torsdag. 🙂 Var du inte med i NaNo? Då har du final i morgon. Om du inte redan är klar förstås.
GillaGilla
Jo jag är med i NaNo men jag blir inte färdig förrän imorgon sista dagen. Ska bli skönt att komma mål. Så novellen blir nog på torsdag som du säger 😄.
GillaGillad av 1 person
Härligt att du går i mål i morgon. Grattis! Jag var med i NaNo 2013 och tyckte att det var jättekul. Men det blev mycket skräp 🙂
GillaGilla
Låter ju utmanande och ganska roligt att kursen ”kräver” ett nytt angreppssätt på skrivprocessen 🙂
Men hur låter man bli att inte pilla med texten efter att den lämnats in? Under två veckor skulle jag lite maniskt ha hittat väldigt mycket att ändra på 😀
GillaGillad av 1 person
Det är riktigt roligt med detta nya angreppssätt. Jag känner att det passar mig, att skriva så klart jag kan varje gång. Råmanusskrivning har jag försökt mig på (till exempel NaNo 2013) men det här är bättre för mig 🙂
Jag tycker att det går ganska bra att inte pilla vidare på en redan inlämnad text. Kanske för att jag har fullt sjå med att få nästa gäng med sidor klara. 🙂 Och på något sätt är det ingen idé att ändra – de andra kommer ju ändå att kommentera den inlämnade versionen. Men jag förstår hur du menar. Ibland känner jag mig aldrig klar 🙂
GillaGilla
Hu vad tufft att visa upp så ny text för andra! Jag skulle bli alldeles nipprig så perfektionistisk jag är (men inte nödvändigtvis duktig för det). Tycker ändå det är intressant att läsa om din process. Så annorlunda mot min vilda, ostyriga smått galna väg till ett färdigt manus 🙂 Fascinerande hur olika vägar det finns till en färdig bok 🙂
GillaGillad av 1 person
Min text hittills är ny men jag vet ju hela storyn och känner karaktärerna och vet vart jag ska så texten känns gammal och bekant så fort jag skrivit den. Skulle bara jag visa upp min text för andra skulle jag tycka att det vore jobbigt. Men nu får jag ju också läsa andras texter som också har sina brister så det känns bara roligt faktiskt. Däremot är jag lite nervös inför nästa gång – om ingen annan tycker att en viss grej fungerar då måste jag tänka om och då kommer det att bli tufft.
Ditt sätt att skriva ”vilt och ostyrigt” låter härligt. Jag slår vad om att du har riktigt kul när du skapar och det är ju det skrivandet ska handla om 🙂
GillaGilla
Du litar till din inre röst, säger jag. Om nu alla mot förmodan skulle säga att det du skrivit inte fungerar.
Blev så inspirerad av lugnet och systematiken i din metod, behöver så desperat lära mig att begränsa mig, lite taget bara. Jag fullkomligt dränerar mig och sedan blir jag rädd för datorn och så snurrar det på, inte så kul. Tack för ett tänkvärt inlägg!
GillaGillad av 1 person
Åh, det låter jobbigt att du känner dig dränerad. Hoppas du kan komma fram till ett arbetssätt som passar dig bättre.
Jo, min inre röst är viktig. Men jag tänker att vissa saker är tycke och smak, och där får man lyssna på sig själv, men om alla åtta som läser inte tycker att texten fungerar på det sätt jag presenterar den – då måste jag fundera några varv till.
GillaGillad av 1 person
Ja, du vet ju vilka kvalitéer dina gruppmedlemmar besitter och de som kan sin sak ska man definitivt lyssna på.
Minns att jag läste en artikel om en författare i en feedbackgrupp i USA, hon fick bara negativ kritik men kände att alla hade fel, hon blev så småningom utgiven utan att ta åt sig/ändra efter kritiken hon fått i gruppen. Intressant men såklart inte alls representativt.
Ja, jobbar på dräneringen och att hitta metoder att inte jobba ihjäl mig 😄
GillaGillad av 1 person
Intressant om författaren i USA. Ja, det gäller ju att inte glömma sig själv när andra uttalar sina synpunkter.
Bra att du jobbar på att hitta metoder. Då har du kommit en bra bit på väg.
GillaGillad av 1 person
Egentligen blir det alltid där man hamnar: vad tycker/känner jag? Ack så lätt att skriva, men så svårt att göra 😄 Heja dig!
GillaGillad av 1 person
Tack, jag ska träna vidare på att lyssna på mig själv 🙂
GillaGillad av 1 person