Va, ska hon blogga två gånger samma dag nu? Skulle hon inte sluta? Jo, jo, men jag går igenom mina halvfärdiga idéer till bloggen, kastar de flesta. En som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med är:
Vi måste tala om åldern – åldern på huvudkaraktären och åldern på författaren.
Jag har sparat en länk från augusti 2015 då Christina Lindström på Debutantbloggen skrev: Det är inte för sent. Men fick bland annat följande kommentar av signaturen Marie:
”Inte för att lägga sordin på stämningen, men jag undrar dock om förlagen är så intresserade av äldre författare? Snarast är väl äldre debutanter undantagen som bekräftar regeln. De exempel du nämner debuterade dessutom för många år sedan, i vissa fall för jättelänge sedan. Idag är ”ung” i 10 fall av 10 bättre än ”gammal” (för att inte tala om ”ung och vacker” som slår det mesta). Jag tror att man måste vara en exceptionellt mycket bättre författare om man ska vara intressant för förlagen vid 50+ och stå sig i konkurrensen med 25- eller 35-åringar. Inte bara för att man är mindre ”marknadsföringsbar” och gör sig sämre på bild, utan också för att man inte förväntas ha särskilt mycket utvecklingsförmåga kvar.”
Det gjorde mig så förbannad. Det var inte signaturen Marie som jag blev arg på, hon var bara en budbärare, jag blev upprörd över sakernas tillstånd och jag visste inte vad jag skulle göra med det eller vem jag skulle vända mig till.
Jag har nämnt att jag inte tror att något förlag är intresserad av min Berith. Det beror på flera saker: hon flyr från Sverige och bor på olika ställen i världen (miljön ska vara svensk har jag hört), det är lite av en roadmovie (förmodligen omodernt), hon är 18 när hon kommer till London och är 63 i nutid i Argentina (aj, aj, en gammal människa) då hon får två besked som vänder upp och ner på hennes liv ännu en gång. Skrivet av ännu en gammal människa.
Men allt det där måste jag strunta i, jag roar mig själv ofantligt och jag vill se Berith komma i mål. Apropå på det så måste snart rusa. Ska ta båten till Åbo. Tidigt i morgon bitti ställer jag om tiden till 1980. Och blir Berith för en stund, där hon står på däck i mörkret och ser ljusen från Åbo komma allt närmare. Så här nära Sverige har hon inte varit på nio år.
Skepp o’hoj!
eva karlssons blogg 
Ja det är viktigt att prata om åldern. Som läsare tycker jag om att läsa böcker av personer i alla åldrar och om personer i alla åldrar, för att det är så livet ser ut. Jag tror tyvärr i samhället att ungdom är premierat och ibland också överskattat. Dessutom är ju människor så mycket mer än en ålder, och en är inte alltid så gammal som en känner sig 🙂 Det är aldrig för tidigt eller aldrig för sent för att börja skriva, tycker jag. 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller med dig i allt. Alla får skriva och det är aldrig för tidigt eller för sent 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är bara kul att du skriver!
Jag tänker så här: Genomsyrar inte åldersfixeringen hela samhället?
I yrkeslivet är det definitivt så, i mediabranschen är det extremt av två anledningar: man tror att yngre är bättre på teknik och att lära nytt + att äldre ofta är för trygga i sig själva tack vare (på grund av) stor erfarenhet och den tryggheten leder till att man vågar ha åsikter och det blir ju jobbigt…
Jag fyller 40 och anses väl halv-ung i författarsammanhang, men för att författa bra måste man ha levt, tycker jag. Oftast, i alla fall, undantag finns alltid men för mig känns det så. Det jag skrev vid 23 är ingalunda lika bra som vid 39 just tack vare erfarenheter. Jag hade inte upplevt död, sjukdom, separationer, framgång, kärlek, lust o.s.v. på det sätt jag har nu – och jag misstänker att den ryggsäcken fylls på allt eftersom åren går, men blir inte dummare, vilken ju är det magiska med att bli äldre! Skulle inte velat vara utan någon lärdom, även om de kostat helvetiskt mycket vissa av dem.
Jag hoppas innerligt att åldern inte ska spela någon roll för förlagen, böcker kan bli klassiker & sälja galet mycket, i åratal, även när författaren är 95. Så det så 😄
GillaGilla
Jo, det genomsyrar ju hela samhället. Så varför blir jag förvånad över att små bokförlag skriver att typ bara de som är drivna och på hugget är välkomna att skicka in manus. I det lägger jag in åldern (eftersom vi är så fixerade vid det) och känner då att tåget har gått för min del. Men det är bara ibland jag tänker så. Och inte just nu.
Det är först nu som jag kan skriva som jag kan. Erfarenheter, sorg, hat, kärlek och massor av flitigt skrivande har gjort mig till den jag är i dag. Det kan jag aldrig önska bort.
Du har de bästa av förutsättningar, Marie. Kör hårt (eller nej, kör lagom, ta hand om dig också).
GillaGillad av 1 person
Fast jag vet många drivna människor som är över 60 och mer än så, förhoppningsvis betyder driven just det och inte ung/yngre.
Haha, tack, jag tar det lugnt och jobbar på samtidigt. Otroligt det där, men det går. Den stress över att bli publicerad som jag kände vid 25 är sedan länge borta, jag har många historier i mig och ut ska de oavsett de blir tryckta eller ej – ett skrivande liv står ju inte och faller med förlagskontrakt, även om ett sådant skulle vara en höjdare såklart, och självklart är målet.
Kul att du extrabloggar lite, innan paus, det är alltid tänkvärda inlägg.
GillaGillad av 1 person
Skönt att din stress över att bli publicerad är borta. Det är inte alls så viktigt för mig heller längre. Jag vill bara föra mina karaktärer till The End och jag vill göra det på det bästa sätt jag kan.
Bra sagt: ”Ett skrivande liv står ju inte och faller med förlagskontrakt.” Ska printa ut och sätta på väggen 🙂
Tack, ja, jag bloggar väl igen om någon dag när jag är hemma från min Finlandstripp. 🙂
GillaGillad av 1 person
Vad fint att vi kan inspirera varandra! 😊 Ha en trevlig resa!
GillaGillad av 1 person
Tack. Tänkte dock inte på att Finland firar sin självständighetsdag i dag. Hoppas de inte kastar alla svenska wannabeförfattare över bord 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag håller med Marie här, ryggsäcken fylls på med åren och det borde alltså bli bättre alster ju äldre man blir.
Förlagen talar ofta om att man tar sig an ett författarskap, och då många författare är produktiva långt upp i åren förstår jag inte varför det där författarskapet inte skulle kunna ta sin början vid 50, 60, 70 eller ännu äldre. Huvudsaken är väl att man har något att säga.
Jag fyller 40 nästa år, och är innerligt glad att de där första trevande försöken till författande inte blev antagna. När jag läser mina första texter känner jag att det är lite grunt, och jag skulle vilja påstå att det beror på bristande livserfarenhet vid tidpunkten för skrivandet. Ibland tänker jag att jag håller på att bli för gammal (sjukt med det här åldersfixerade samhället, att man kan tänka så vid 39!?) men då brukar jag använda positiva förebilder för att mota den där irriterande känslan av ”förlorad ungdom”. Tyvärr så tror jag att det är lite värre för oss kvinnor, det känns som om bäst-före-datumet är något senare för män.
GillaGillad av 1 person
”Huvudsaken är väl att man har något att säga.” Bra sagt Annika. Även detta citat får jag printa ut och sätta på väggen 🙂
Ja, äldre kvinna är inte det mest åtråvärda MEN man har i alla fall en fantastisk möjlighet att sätta sig in i andra människors strävan att lyckas 🙂
Tack för pepp.
Det där med känslan av ”förlorad ungdom” går över.
GillaGilla
Ja, jag hoppas det, brukar bara skita i den där störiga känslan och gå vidare!
Jag blir allt mer nyfiken på din bok om Berith, är väldigt svag för roadmovies och har gjort mig skyldig till att skriva en jag också, som vräker ut sig över de hundra första sidorna av dystopin. Omodernt indeed, men jag älskar!
GillaGillad av 1 person
Underbart att du också är ute på vägarna. 😎 När våra böcker kommer ut är det kanske modernt igen.
GillaGilla
Håller med, huvudsaken är att man har något att säga…
Pratade med min skrivande kompis i går om detta med ålder, vi är 37 och 39, och hon menade att hon inte varit med om någonting i sitt liv – så kunde hon då skriva? Då kom jag att tänka på ålder som erfarenhet, vissa kan ju vara fulla av bra & dåliga erfarenheter vid 30 medan andra är 75 och allt har bara flutit på randrätt hela livet.
För egen del kan jag väl säga att vid 25 hade jag inte mycket koll och manus från den tiden lyser av naivitet, i dag har jag diverse upplevelser och händelser med mig som jag också hoppas ska synas i manusen. Att ha upplevt stor sorg och djup kärlek, överlevt kriser, ett och annat trauma, det kan ju inte vara av annat än godo. Så upplever jag det i alla fall, allt hemskt och allt bra har gett mig något viktigt att stoppa i ryggsäcken.
Samtidigt kan man ju vara med om en massa grejer utan att för den sakens skull ha förmågan att förvalta – förädla – dem känslomässigt, men då är man kanske inte någon skrivande människa heller.
Sammanfattningsvis lägger jag ödmjukt år efter år till handlingarna och jag skulle inte ge bort ett enda av dem, för varje år har varit så fullt av värdefulla lärdomar och vem vill egentligen vara utan sådana?
GillaGillad av 1 person
Fint sagt. ”Att ha upplevt stor sorg och djup kärlek, överlevt kriser, ett och annat trauma, det kan ju inte vara av annat än godo.” Det är ju också så man vill läsa i en bok. Om en människa som upplever och som växer och kanske just kan se det goda.
GillaGillad av 1 person
Det är så sant, det tar jag med mig 😊
GillaGillad av 1 person
Låter spännande med rollspelet, att du blir Berith en stund och åker till Åbo :-). Gillar research och känslan när man befinner sig på ett ställe där manuset utspelar sig (ett av dem, där man normalt inte är).
Jag har aldrig tänkt på min ålder när jag skriver. Men ni har förstås allihop rätt. Över fyrtio, inte intressant längre :-(. Jag har varit naiv och inte tänkt på den risken. Vid närmare eftertanke struntar jag i ålder och stretar vidare…
GillaGillad av 1 person
Låter som en mycket bra eftertanke. Jag borde säga att jag också struntar i åldern. Men av någon anledning hade jag sparat den där länken för att den störde mig. Fast nu, efter att jag skrev om det, känns det riktigt bra 🙂
Och nu snart och i ett dygn framåt är jag bara 27. Research är roligt.
GillaGilla
Gillar det där, NÄR våra böcker kommer ut!
GillaGillad av 1 person
Precis. När. Inte om. 😎
GillaGilla
Jag tror att det sker en förändring nu. Jag tycker mig se en hel del utgivning med förförfattare som debuterar allt senare, att det kanske inte ens ska vara ens heltidsjobb.
GillaGillad av 1 person
Låter som en bra trendspaning 😀. En bra bok står för sig själv tror och hoppas jag.
GillaGillad av 1 person
Alltid lika givande att titta in här och läsa! Tråkigt att du ska sluta blogga/ta paus men jag förstår samtidigt. Allt tar tid och alla behöver prioritera. Som skrivintressad får man alltid något matnyttigt eller bara peppning här inne! Och det här med ålder är suuuuperintressant. Och tyvärr sant tror jag. Läste i unga år en bok som handlade om vänskapen mellan en äldre kvinna (som gjorde uppror, typ rymde hemifrån) och hennes yngre barnbarn (har jag för mig). Den skulle jag vilja läsa om idag när jag har bytt perspektiv. Har den någonstans i hyllorna! Kram på dig!
GillaGillad av 1 person
Tack Anna. Den här gången tänker jag inte bara ta en paus utan lägga ner helt. Jag ska gräva ner mig i romanskrivandet några år nu utan att skicka in till förlag etc och då blir det heller inte så mycket att skriva om. Men vem vet. Om några år är jag kanske tillbaka. För blogga är ju himla roligt.
Låter som en intressant bok. Hoppas du hittar den 🙂
Kul att du har en julkalender på din blogg. Du är så duktigt på så många saker 🙂
GillaGilla
Va glad jag är att du skriver lite i alla fall. Ja, åldern, den kan man avhandla hur mkt som helst. Jag är 49 och stolt över alla mina år och tycker det är ganska patetiskt när människor hymlar med sin ålder, men så tänker jag… Vad det gäller karaktärer i böcker så läser jag gärna om både unga och gamla, det spelar ingen roll så länge karaktären är intressant och handlingen rullar på. Vissa saker kan man inte skriva om när man bara är 20 år, vissa saker måste man ha upplevt själv eller i alla fall ha kommit i kontakt med på något sätt för att det ska bli trovärdigt. Det är nog inget fel på din Berit, så länge man skriver med hjärtat och tycker det är roligt så är det en mycket bra början!
GillaGillad av 1 person
Jag är böjd att hålla med dig om att det ”är ganska patetiskt när människor hymlar med sin ålder”. Sedan kan det bli jobbigt med dem som hela tiden måste påpeka sin ålder också. Typ ”oj, oj, jag är så gammal och klantig och …” Det är tråkigt att höra människor prata nedsättande om sig själva. Att bara vara sin ålder utan att prata och tänka på den vore det optimala. I vissa fall känner jag dock av att mina 63 ligger mig i fatet. Men lite motstånd kan ju också göra att man anstränger sig mer och att resultatet därför blir bättre.
Det finns betydligt värre saker att vara än att vara 63.
GillaGilla
Det här var ett så intressant ämne att jag var tvungen att blogga om det själv 🙂
GillaGilla
Då måste jag genast gå in och titta 🙂
GillaGillad av 1 person
Gör gärna det 🙂
GillaGilla
Det var väldigt intressant 🙂
GillaGillad av 1 person
Pingback: Ålderns betydelse? | Signerat Dezmin