Din första bok ska ges ut och du sover ingenting under denna känslosamma tid och när en reporter ringer och vill göra en intervju med dig …
- börjar du yra av lycka, de är intresserad av dig, dig, dig! Du ska komma i tidningen! Och tappar alla spärrar, allt ska ut …
eller
- du kniper igen som en mussla. ”Jag pratar om boken men absolut inget om mig själv.”
Du kommer att ångra dig.
Nej, nej, naturligtvis inte. Men för att minimera risken är planering a och o.
Våga fråga. Om reportern inte säger det självmant. Fråga hur lång artikeln är tänkt att bli i tidningen, det kan ju handla om allt mellan ett porträtt på tre uppslag till en enkät med fem olika författare varav du är den som de kom på i sista stund.
Och hur blir det bilder? Kommer en fotograf med?
Kom överens om hur länge intervjun ska pågå. En timme? Två timmar? En förmiddag?
Tänk ut vad du ska säga och håll dig till det. Säg aldrig ”det jag ska säga nu får du inte skriva”. Även om reportern inte är den sorten som glatt publicerar off the record-uttalanden så kan hon eller han svara ”men det du säger nu är det bästa, kan jag inte få skriva det?” och så är ni inne i en negativ spiral i stället för att prata om det som du vill få fram.
Låt inte reportern (och fotografen) komma hem till dig om du inte vill det. De flesta säger faktiskt nej. Det går att träffas på neutral mark. Följande text har jag hämtat från en stor tidning: ”vi fick ta bild på hennes skrivbord men inte den obäddade sängen intill” och tja … en del författare blir antagligen ledsna, andra bryr sig inte.
Be också att få läsa artikeln innan den publiceras. Det hör till god praxis att få läsa hela texten eller i vart fall sina egna pratminus. Säger reportern att det inte finns tid till det så föreslå att få det uppläst via telefon. Dina citat bör du få ändra, det ligger i allas intresse att texten är rätt faktamässigt, men om du vill ändra i resterande brödtext så är det upp till reportern. Men det går ju alltid att kohandla: Om du tar bort att jag var så berusad på releasefesten att jag fick ledas hem kan du få behålla att min säng är obäddad.
Lycka till med boken och intervjun 🙂
eva karlssons blogg 
Tack för råden! Ska göra en anteckning i boken, om utifall att jag oförhappandes skulle komma i situationen :-).
Lycka till även till dig!
GillaGillad av 1 person
Tack, Ethel, nu har jag nog slut på det gamla förrådet av ev blogginlägg 🙂
GillaGilla
Vilket bra inlägg!
GillaGillad av 1 person
Tack 🙂
GillaGilla
Tack för tipsen Eva. Det är alltid bra att veta innan…även om det tar några månader till kanske ett år. 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är aldrig fel att vara förberedd 🙂
GillaGilla
Bra råd!
Citaten ska man definitivt få läsa och ändra vid missnöje ,-MEN, ha för sjutton inte åsikter om ALLT, för det finns inga värre ”intervjuoffer” än sådana som tror de kan skriva artikeln bättre än reportern.
Det hälsar en annan f.d. reporter och en som själv blivit intervjuad och då fått slå sig själv för att inte skriva om texten. Så mitt tilläggsråd är ”vinka och le och inse att ibland blir det som det blir, i morgon är en ny dag” 😀
GillaGilla
Ha ha, mycket bra komplement. Vinka och le – ska komma ihåg det 🙂
Åh, jag minns en gång … ett porträtt … det var så bra … innan intervjupersonen lade sig och förstörde allt 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha, ja man ska inte låta någon läsa för då kanske de hittar fel och då förstörs ju hela grejen. Lite journalisthumor, men knappast kul för de som felciterats, men vem bryr sig om dem va!? 😉
GillaGillad av 1 person
Det blir så mycket bättre dialog om man tänker ut allt själv 🙂
GillaGillad av 1 person
Haha, bra tips! Tack för dem! 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är aldrig fel att vara förberedd 🙂
GillaGillad av 1 person
Bra tips! Det gäller att vara förberedd. Just nu drömmer jag snarare om releasefesten än om intervjuer men förhoppningen om att någon gång få en artikel i tidningen finns ju där… 🙂
GillaGillad av 1 person
Releasefesten är det alltid roligt att drömma om. I fantasin har jag redan haft flera. 🙂
GillaGilla