Om att gå vidare

fullsizeoutput_23eI går på kursen pratade vi bland annat om tidshopp. Jag hade lämnat in en text där jag hoppar åtta år fram i handlingen och var osäker på om det fungerade. Läraren gav exempel från en av sina böcker: en scen med integrerad sammanfattning och en scen där ett år skildras på tre sidor.

I det första exemplet, som är det enklaste sättet, börjar scenen: ”Det har gått ett halvår och senhöst fyller luften.” I det andra beskrivs en enda dag med markörer som ”den här kvällen har varit som många andra”, ”ofta” och ”har för vana” vilket fördjupar känslan av hur karaktärerna levt det senaste året.

Mitt tidshopp kommer att fungera med lite omskrivningar och tillägg och det känns kul och inspirerande. Och nu kör jag vidare mot The End innan jag börjar om från sidan ett. Annars har frågan om att fortsätta eller att börja om och redigera redan nu fått mig att vela hit och dit. Å ena sidan känns det väldigt motiverande att börja om nu när alla förslag och idéer känns färska, å andra kanske jag aldrig kommer i mål om jag hela tiden pillar med de första åttio sidorna. Det viktigaste och som avgjorde saken är Berith själv. Jag lär känna henne mer och mer och när hon och jag har kommit till slutet har jag fått veta hemligheter om henne som jag inte vet ännu, och dem behöver jag som viktiga nycklar när jag börjar om.

Jag gillar verkligen min knasiga, och förmodligen omoderna, historia. Vill inget bokförlag ha den, fine, men jag vill ha den. Jag vill leva med den. Länge. Ungefär så resonerar jag nu. Att det inte är bråttom. Att jag vill att det ska ta tid. För det händer något i det stilla som jag inte vill vara utan.

I skrivande stund vet jag inte hur jag ska göra med bloggen. Om den får hänga kvar där ute eller om jag stänger ner den – i vår eller tidigare eller om jag rentav en försommarnatt när jag inte kan sova går upp och sätter mig framför datorn och skriver ett inlägg.

Skriv på! Skriv väl! Vi syns på ett eller annat sätt 🙂

Detta inlägg publicerades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Om att gå vidare

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Att skriva en historia för sig själv är det bästa man kan göra, tycker jag. För det är ju en själv som ska leva med den.
    Tycker också om det du skrev om tiden, att låta det ta tid.
    Hoppas verkligen vi hörs på ett eller annat sätt, du kommer saknas i bloggsvängen 😘

    Gillad av 1 person

  2. Carola skriver:

    Att låta manuset få ta tid är något jag också landat i. Även om det så är år det handlar om. Om vi hade haft författandet på heltid hade det väl varit en annan sak men med jobb vid sidan om så får skrivandet räknas som en hobby. En seriös och prioriterad hobby. Jag hoppas att du får suget tillbaka att blogga om några månader för jag vill gärna höra hur det går med Berith och Gabrielmanusen 🙂 Men känns det oinspirerande och tidskrävande är det helt rätt att lägga det på hyllan. Kram och lycka till, så ses vi på instagram!

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Bra insikt att låta manusskrivandet ta tid. I alla fall om man som du har både jobb och familj, Carola. Ingen idé att slita ut sig och kanske förlora den underbara lusten till skrivandet.
      Kram och lycka till du också. Vi ses i andra kanaler 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Annika skriver:

    Jag tror att knasigt och omodernt kan bli det nya fräscha så småningom, när tiden låtit trenderna gå hela varvet runt 🙂
    Jag håller kvar vid mina förhoppningar om att någon gång få läsa om den där Berith i en tryckt bok, och kanske även Gabriel.
    Lev väl och må! (Brukar vi säga här uppe när någon ska vara frånvarande under obestämd tid).
    Hoppas att vi hörs igen i något sammanhang 🙂

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Haha, det knasiga och omoderna kan bli det nya svarta 🙂
      Jag ska försöka få Berith att gå i tryck. Men det kan ta ett tag. Och kom ihåg att jag vill läsa dina böcker också, Annika!
      Lev väl och må = vilket härligt uttryck. Ska komma ihåg det. Jag tror vi hörs någonstans, någon gång 🙂

      Gilla

  4. Pia Widlund skriver:

    Jag vill också veta hur det går med dina manus så vi får hålla kontakten. Det vore kul om du kunde ”dyka in” och göra några inlägg ibland i alla fall! Vi hörs!

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Klart vi måste hålla kontakten. Även om jag kanske inte tittar in på din blogg lika ofta så ser jag dig på Instagram. Har tänkt att skriva om skrivandet lite där (om det händer något). Lycka till med ditt skrivande, Pia!

      Gilla

  5. Ethel skriver:

    Nej, med olika knep kan man hoppa i tiden utan att det känns konstigt. Transportsträckor ska helst hållas korta. Vad härligt att Berith bestämde åt dig! Så ska det vara!

    Jag undrar vad som är modernt eller inte. Har ingen aning. Vet bara att jag inte skulle vilja skriva en berättelse om en människa som är ung idag. Jag vet inte hur man pratar, vilka ord man använder eller absolut inte använder.

    Jag hoppas att du är kvar på ett eller annat sätt, Eva. Om inte på bloggen så på Instagram.

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Haha, håller med, transportsträckor ska hållas korta 🙂
      Jag har i andra manus bifigurer som är unga i nutid, men vilken research det skulle krävas om man valde att ha en ung huvudkaraktär. Inte bara språket tror jag, utan hela tidsandan med alla de val som finns.
      Om inte annat så syns vi på Instagram! Du rapporterar väl där om det plötsligt händer något med ditt manus? Hoppas att lite skrivande får plats på ditt instakonto.

      Gilla

  6. annisvensson skriver:

    Fin bild! Och jag tycker du är klok som skriver den berättelse du vill och en sådan som du själv vill läsa. Det tror jag blir de allra bästa historierna. Ser fram emot att läsa när du är klar. Men! Skynda långsamt, som sagt 🙂

    Gilla

  7. Katarina skriver:

    Ibland kan helt otippade saker bli en oväntad succé! Som hundraåringen tex. Det låter ju inte som något jätteattraktivt koncept om man ser det helt krasst. Men beroende på hur det görs kan nog vad som helst funka 🙂 Så det kanske är det man ska fokusera på, mer än att ”ligga i tiden”. Att hitta ett sätt att genom sin personliga approach göra något intressant.
    Lycka till med manusen och hoppas se dig här igen framöver.

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Åh, det är dit jag vill – att genom min ”personliga approach göra något intressant”. Bra sagt och bra tänkt 🙂 Jag ska lägga det på minnet.
      Tack Katarina! Lycka till du också. Även om jag framöver inte tittar in så ofta på din blogg (och än mindre kommenterar) så kommer jag att följa dig. Ska bli spännande att höra hur det går.

      Gillad av 1 person

  8. Eva-Lisa skriver:

    Jag hoppas att du och Berith når ett mål på ett eller annat sätt och att jag får läsa din bok en dag! 🙂
    Lev och skriv väl, du med! Jag hoppas också att vi ses framöver 🙂

    Gillad av 1 person

  9. Jag gillar att du säger att det ska få ta tid. Jag behöver bli påmind om att inte ha för bråttom. Tålamodet är något jag får kämpa med och behöver verkligen tänka på vikten av processen och att själva skrivandet (redigerandet) inte kan – eller bör – stressas fram.
    Kanske en kan få önska något litet blogginlägg någon gång då och då i framtiden? Är ju så roligt att få ta del av ditt skrivande. 😊

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      För mig gäller verkligen att inte ha bråttom. Det som var bra med bloggen i början – att jag fick kontakt med andra skrivande, lärde mig mer om själva hantverket och branschen, möjligheten att få formulera mig om mitt älsklingsämne etc – blev till slut det som piskade på mig för mycket: Jag ville kunna visa upp någonting, att jag skrev mycket, att jag skickade till förlag. Vilket är en av anledningarna till att bloggen ryker. För att jag inte ska sätta onödig press på mig. Dessutom kommer det inte att hända något på lång tid framöver, jag tänker bara fortsätta skriva, gå på kurs och njuta av det.
      Tack, vad snällt du skriver :-).
      Lycka till med ditt skrivande. Du har ju ett väldigt bra namn på bloggen för att få balans (ibland kan du ju tänka ”leva” först 🙂 )

      Gilla

Lämna en kommentar