Beslutsångest

IMG_0752.JPG

”You don’t have to do anything — this is just a reminder. Happy WordPressing!” Så löd mejlet från WordPress häromveckan. Om ett par veckor drar de 99 dollar från mitt kort för att jag ska kunna använda bloggadressen riktigare.com i ytterligare ett år.

Påminnelsen störde mig. Jag behöver alltså inte göra någonting för att ha kvar bloggen. Men jag måste göra någonting för att stänga den.

Jag har haft samma beslutsångest när det gäller mina manus. Vilket ska jag jobba vidare med nu? Var brinner det mest? Sedan jag fick Tuva refuserad förra sommaren har jag inte tittat åt den texten. I stället har jag jobbat med Berit på skrivarkursen. (Ja, jag började med Gabriel i höstas men honom har jag skickat på en tvåårig vidareutbildning.) Vid förra kurstillfället hade jag kommit till The End med Berit (råmanus-style) och fick otrolig hjälp med hur jag kan bygga en bra konstruktion. Det är alltid konstruktionen och ibland även storyn som haltar i mina manus. Haltar betänkligt kan man säga.

I fredags träffade jag en vän, vi ses ett par gånger per år, och vi satt utomhus på Gamla Brogatan i Stockholm och åt lunch, och jag frågade om jag fick berätta handlingen i Tuva och Berit. Hon vet att jag skriver men jag har varit förtegen om vad jag skriver. Det gäller alla jag känner, jag brukar inte säga någonting mer än att ”det är kul att skriva”. Det är egentligen bara kurskamraterna som läser. Och testläsare då, men då har jag ju ändå på något sätt gjort manuset så klart jag kan.

Jag började med Tuva, försökte berätta som man beskriver handlingen i en film. Och hon kommenterade ibland ”jo, men precis sådär hade X det” eller ”ja, det där är ju intressant”, ungefär som om jag pratade om något verkligt och det gjorde mig väldigt glad. När jag kom till upplösningen stockade sig min röst, lite löjligt, jag blev rörd av slutet som jag själv hittat på. När jag senare berättade om Berit fick jag samma fantastiska respons – utom att hon tyckte att en person plötsligt blev för kallblodig och att Berit var ett fult namn och ingen hette väl så i vår ålder?

När jag kom hem visste jag vilket manus som måste få prio ett. Tuva. Till sista skrivartillfället den 7 juni har jag skickat inledningen i Tuva plus ett kapitel mitt i som jag vet att särskilt en i gruppen känner till mycket om.

Kring midsommar ska jag läsa hela manuset, för att veckan därpå få respons av en blogg- och skrivarvän. Därefter vet jag saker som jag inte vet i dag – förhoppningsvis gillar jag fortfarande Tuva och förstår vad jag kan göra för att förbättra texten.

Det är en månad dit och fram till dess fortsätter jag omskrivningen av Berit. Den kommer att ta tid, jag behöver göra mer research. Nu till exempel lyssnar jag på en ganska ointressant bok för att lära mig mer om ett yrke. Jag ska också intervjua en person i juni. Bilden ovan visar hur manushögen ser ut: det är mina texter i flera kopior, alla med olika anteckningar från jurymedlemmarna. Förlåt skrivarvännerna.

P.S. Nu blev det visst ett blogginlägg. Vi kan kalla mig gästbloggare 🙂 så länge.

Det här inlägget postades i okategoriserat. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Beslutsångest

  1. Trevligt med ett gästblogginlägg 😉
    Du har verkligen det du gör, att plocka upp gamla manus ger så mycket tycker jag, gjorde det för drygt ett år sedan och det var som om mina ögon bytts ut 👍🏻
    De manus vi inte kan släppa är vi nästan skyldiga att besöka igen, och Berit är faktiskt ett utmärkt namn, hon pockar också 😊

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Marie och än en gång grattis till ditt mod som du skriver om på din blogg i dag.
      Vad bra sagt att vi nästan är skyldiga att ta upp de manus vi inte kan släppa. Så är det förstås 🙂
      Berit hälsar, hon blir så glad att du tycker om hennes namn 🙂

      Liked by 1 person

  2. Ethel skriver:

    Ja vilken trevlig överraskning! Förstår din irritation över WorldPress … de får det att låta som de gör dig en tjänst ;-).

    Visst är väl Tuva ett sötare namn är Berit. Man jag tycker om Berit också. Så kul att få höra om hur du har det i ditt skrivarliv nu för tiden. Känner till viss del igen mig i dina ”problem”. Jag håller tummarna hårt för att du får napp. Det får du, förr eller senare. Det säger så många; en bra story hittar sina läsare förr eller senare.

    Jag har fått ett litet napp på mitt manus. Ett familjeförlag (ett gift par) är intresserat av ett samarbete. Vi har inte kommit igång med arbetet än. Jag väntar på att de ska börja skicka förslag på förändringar och förbättringar. De har sagt att de kommer att gå igenom ord för ord, mening för mening osv och sen skicka några sidor i taget till mig. Jag är en aning nervös. De har inte så stora resurser. Kommer det att funka? Samtidigt … om det blir en bok, så tror jag att vi kommer att ha ett mer personligt samarbete än om förlaget hade varit större. Intalar jag mig nog bara för att tänka positivt.

    Vi höres! Med vänlig hälsning Ethel

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Men vad roligt, Ethel! Att du har fått napp. Grattis! Jag förstår att det måste kännas lite nervöst innan du fått förslag på eventuella förbättringar. Men de har ju ändå sagt JA och så får ni tillsammans vässa det.
      Ja, jag tar mig en ny vända med Tuva. Fast i och för sig lätt att säga nu innan jag har läst igenom det 🙂
      Vi höres!

      Gilla

  3. Carola skriver:

    Det är svårt det där att berätta handlingen i ett manus. Men nyttigt om rätt person lyssnar. När man hör sig själv sammanfatta kan man samtidigt få upp ögonen/öronen för om det finns luckor, ”klossar” eller annat som inte fungerar.
    Fin bild på manushögen med en liten blomkvist ovanpå. Kul också att se dig gästblogga 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, det var verkligen nyttigt att få berätta om handlingen. Och skönt också att liksom avdramatisera grejen med att göra det. Att fokusera på karaktärerna och vändpunkter och samtidigt försöka få syn på lyssnarens reaktioner hjälpte mig en hel del. Men jag tror inte att jag berättar för vem som helst. Det måste finnas ett intresse från den andra.
      Kul att höra av dig, Carola! 🙂

      Liked by 1 person

  4. Katarina skriver:

    Vad kul med ett inlägg igen 🙂
    Berit är kanske på ett sätt perfekt som namn, det väcker kanske tankarna till en viss typ av person och då blir man ju verklige nyfiken på att se vad som bubblar under ytan. Kanske är hon inte alls den person som namnet antyder? 🙂
    Att berätta om ett manus är alltid så himla svårt, jag tycker aldrig jag lyckas göra det rättvisa i muntlig framställning mot tex om jag skriver ett synopsis på en sida. Så fort man börjar berätta högt så är det något som försvinner. Det är kanske därför man pysslar med det skrivna ordet, hehe.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Det är svårt med namn. Vet inte hur hon fick namnet Berit men nu är jag så van att hon får heta det ett tag till i alla fall 🙂
      Precis, när man berättar högt är det något som försvinner. Ungefär som att visa någon ett synopsis. Handlingen står där men språket finns inte. Och det är ju språket som oftast gör att handlingen börjar leva.
      Kul att höra av dig Katarina. Din bok ligger här på en trevlig läshög som jag – så snart jag läst klart diverse research – ska börja njuta av. Har ju tjuvläst lite i början, verkar mycket lovande.

      Liked by 1 person

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Men hej igen! Trevligt 😊 Det där är inte dumt, att berätta för någon om innehållet! Ett ”skrivartips” som jag inte så ofta hör men som jag tror är verksamt! Blev påmind om det av ditt inspirerande inlägg! Kram och ha en fin helg!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Men hallå där Anna, kul att du tittar in. Ja, jag är jättenöjd med att jag vågade berätta.
      Kram tillbaka. Nu ska jag genast gå till din blogg och se vad du har för dig 🙂

      Gilla

  6. Annika skriver:

    Nej men vilket trevlig överraskning med ett inlägg! Ja, det är verkligen underskattat att berätta för någon om handlingen, om inte annat så märker man själv i det läget var någonstans det haltar. Brukar tvinga min stackars sambo att lyssna 🙂
    Intressant att få en uppdatering på hur det framskrider med manuset, trist för Gabriel att ha förpassats till utbildning, eller kanske roligt 🙂
    Ser heller inget problem med namnet Berit, det är väl ett trevligt namn, eller så tycker jag så för att de Beritar jag träffat på varit så fina och coola.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Hej Annika, kul att träffas här 🙂
      Ja, det där med att berätta handlingen var bra mycket nyttigare än jag hade trott. Precis, man märker när det haltar.
      Tack för kommentar om Berit och att du träffat på många fina och coola. Klart det finns sådana Beritar. Jag är så van vid namnet att det skulle vara svårt att byta nu. (I min andra text om Tuva bytte jag ganska sent. Hon hette Anna först, ett namn som jag tycker är väldigt fint, men sedan läste jag flera böcker i rad där hp hette Anna och det gjorde att jag bytte till ett mer ovanligt namn.)

      Gilla

      • Annika skriver:

        Tuva är också ett fint namn, men av de tre tycker jag mest om namnet Gabriel (får av någon anledning lite gåshud när jag läser det namnet). Mina hp har alltid namn som börjar på J, blir lätt att blanda ihop mellan de olika manusen 😀

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Kul att alla dina hp har namn på J. Jag har en Johnnie i Berit-manuset. Han får väl komma och hälsa på dina J någon gång 🙂 när det är J-fest.
        Håller med, tycker också att Gabriel är speciell.
        P.S. Ser fram emot att läsa dina J-böcker.

        Gilla

  7. Bara hittepå skriver:

    Roligt att du gästbloggar. 🙂 Och ännu roligare att du fick så bra respons. Det är verkligen speciellt när ens karaktärer diskuteras som om de vore verkliga människor. Ett gott betyg åt din förmåga att skapa trovärdiga personer. 🙂

    Berit är ett roligt, liksom lite kantigt namn tycker jag. Jag hajade nog också till lite första gången du nämnde henne, men inte på ett dåligt sätt. Skulle säga att namnet är ovanligt nog för att lämna ett avtryck, men tillräckligt vanligt för att inte behöva närmare förklaring. Ganska perfekt namn på en romanfigur.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Hallå miss Hittepå, kul att se dig här. 🙂
      Det är fantastiskt att få diskutera sina låtsasfigurer med andra, som dessutom tar dem på allvar.
      ”Kantigt” är verkligen en bra beskrivning av namnet. Man charmar ingen med att säga att man heter Berit tänker jag. Namnet är keltiskt och kommer från Birgitta, men känns liksom inte så heligt som ursprungsnamnet. Ju mer jag tänker på namnet – och nu när jag fått så bra stöd utifrån av er bloggare – så känns det riktigt rätt att hon heter som hon gör.
      Tack för det 🙂

      Gilla

  8. Annika skriver:

    Tack Eva 🙂
    J-fest låter trevligt, men upptäcker till min förskräckelse att nästa manus har en hp på N. Hon får heta nåt på J i andranamn eller så 🙂

    Liked by 1 person

  9. Pia Widlund skriver:

    Jisses vad jag har saknat dina inlägg. Nu gick jag bara in för att kolla om du skrivit något och det hade du!! Kul att sitta och berätta om handlingen. Pratar man om storyn högt, märker man själv ibland var den har sina styrkor och svagheter. Det är som att läsa sina teaterrepliker högt när man tränar själv. Det märks att skrivarkursen är bra, det låter toppenkul. Och kul att du fått klart för dig vilket manus du ska gå vidare med! Vi hörs!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Vad snäll du är, Pia! Tack.
      Kan tänka att berätta handlingen högt är lite som att läsa teaterrepliker. Man hör (förhoppningsvis) när det inte låter bra.
      Vi hörs!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s