Vem gör bästa krukan?

Jag ramlade över Good enough av Elizabeth Kuylenstierna i somras när jag läste en del litteratur i researchsyfte. Men mest fick jag nytta av den personligen. Här citerar jag helt fräckt en fråga som hon ställer:

”Två elevgrupper fick jobba i var sin keramikverkstad. Grupp 1 fick veta att deras arbete skulle bedömas helt efter kvaliteten på krukorna de producerade. Alla skulle göra var sin. Grupp 2 skulle i stället bedömas efter kvantiteten. Således uppmanades dessa elever att producera så många krukor som möjligt. Frågan är nu vilken grupp som skapade den mest perfekta krukan?

Vad tror du?”

För mig var svaret inte enkelt. Vem gör bästa krukan? Vem gör bästa texten? Den som flödesskriver som en tok eller den som sitter och petar och försöker göra perfekt från början. Om det nu går att jämföra. Svaret har jag lagt i slutet. Tänk ett tag först.

Om man är typen som vill göra allting perfekt och inte kommer loss från den bördan, tipsar hon om bra frågor att ställa sig själv. Man kan börja med tre enkla på morgonen och tre enkla på kvällen. Jag passar på att själv svara på frågorna.

MORGON:

Vad är jag lycklig över i mitt liv just nu?

– Jag har (nästan) blivit av med min hälsporre. Efter åtta månader kan jag springa (lunka) igen.

Vad kan jag bidra med som höjer min eller andras livskvalitet i dag?

– Jag hjälpte min man att stryka en skjorta. Han var sen och hade en stressig dag framför sig. Han blev glad och jag blev glad för att han blev det.

Vad har jag bestämt mig för i dag?

– Jag ska städa och fila klart på de 20 sidor som jag ska skicka till kursen.

KVÄLL:

Vad har jag gjort bra i dag och vilka egenskaper visar det att jag har?

– Jag gjorde klart texten men jag städade aldrig. I stället flåsade jag runt tre kilometer och lade mig i soffan och läste. Det betyder att jag måste jobba lite mer på min självdisciplin. Men jag bejakade glädjen i att springa.

Vad är jag tacksam för i dag?

– Att min man också är min bästa vän.

Om jag kunde leva om min dag, vad skulle jag göra annorlunda?

– Jag kan önska att jag hade mer energi och hade hunnit mer. Men det är ju helt vansinnigt, ser jag nu när jag skriver ner det, varför ska jag kräva det av mig själv? Jag gör good enough.

Och så slutligen kommer Elizabeth Kuylenstiernas svar:

”Självklart grupp 2. Varför det? Jo, för att grupp 2 gjorde åtskilliga fel och misstag på vägen. De tvingades kasta lerklumpar och börja om många gånger och skaffade sig under tiden mer erfarenhet än eleverna i grupp 1 som i stället blev så besatta av ett perfekt resultat att de endast fick ihop ett fåtal krukor.”

Naturligtvis! Jag tänkte fel, jag tänkte fel.

Det här inlägget postades i bra läsning. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Vem gör bästa krukan?

  1. Vad intressant! Och tänkvärt!
    Jag drar en parallell till när vi byggde huset: Vi langade upp alla takbjälkar med handkraft, flera hundra kilo på en man och två kvinnor, men tekniken övervinner råstyrkan o.s.v. Den första bjälken grät jag och ojade mig över, stortjöt och var negativ, det skulle ALDRIG gå. Den 22:a, not so much grina och oja sig, den langade vi upp utan problem. Övning ger oundvikligen färdighet 🙂
    Att slipa ner den inre perfektionisten för att frigöra annat är nog bra, jag jobbar på samma sak.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack för din berättelse som ju lät hopplös från början. Men vilken utveckling du genomgick. Jo, övning ger färdighet. Men också: Man kan mer än man tror. Även om man är medveten om att man kan mer, kan man ännu mer 🙂
      Härligt uttryck ”slipa ner den inre p för att frigöra annat.” Det ska jag fortsätta med 🙂

      Liked by 1 person

      • Jag försöker påminna mig om den där händelsen ibland när saker känns omöjliga. De är bara omöjliga för att man inte vet HUR man ska göra, när HUR är löst så handlar det bara om att nöta in det hela och successivt förbättras vad-det-nu-är-man-gör. Mäktigt, egentligen 🙂
        Trevlig helg!

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Så klokt, Marie. Och ”mäktigt” blir ett bra slutord för denna vecka. 🙂 Trevlig helg!

        Liked by 1 person

  2. Annika skriver:

    Intressant, och ett steg bort från tankesättet ”fort och fel” som får mig att skämmas lite över supersnabbskrivet jag ägnar mig åt ibland. I vilket fall, jag vet inte om det ena är bättre än det andra, så länge det sätt som passar en bäst inte styrs av fel orsaker. Att skriva snabbt pga stress är inte uppbyggligt, och kanske inte heller att inte komma loss pga den där inre perfektionisten som ständigt viskar i örat att ingenting duger.
    Brukar under redigeringen få tala allvar med den där perfektionisten; bara för att hon inte tycker att det duger, så innebär ju inte det att ändring nummer tiotusenfyra verkligen gör det hela bättre.

    Liked by 1 person

  3. Pia Widlund skriver:

    Haha, kul exempel med krukorna. Och va kul att du kommit igång efter fotskadan! Ses vi på Tjejmilen 2018.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, det är underbart med fötter som fungerar! Än så länge är det inte precis kul men jag vet ju att det kommer att bli det längre fram. Tjejmilen nästa år? Kanske det. Jag kämpar på så länge.

      Gilla

  4. Ethel skriver:

    Är bästa krukan lika med den mest perfekta? Jag är benägen att svara nej på den frågan. Det här skrev jag innan jag kollade svaret :-). Tänker vidare nu, att det perfekta kan bli charmlöst. Det är det som skaver som vi gillar. Det perfekta gäspar vi av. Intressant!

    Och så bra att hälsporren börjar ge sig. Grattis!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Är lite avundsjuk på grupp 2 som fick mer erfarenhet och säkert hade det roligare på vägen 🙂 Men märker nu att jag själv valde att skriva ”den bästa” men hon skrev ju faktiskt ”mest perfekt”. Säger en del om mig antar jag.
      Tack, ja det är underbart att det har slutat svida under foten. Är du hel och kan springa kontinuerligt? Hoppas det. Att röra på sig gör så mycket för skrivandet. Och hälsan i stort förstås.

      Gilla

      • Ethel skriver:

        Jo jag är hel, fast just nu ont i halsen. Så planen att springa idag gick om intet. Vågar inte om jag inte är helt frisk. Men som du säger, det är så viktigt när man som vi sitter still och jobbar. Känner att jag blir stel och måste upp och röra mig.

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Trist med halsont, men bra att du tar det på allvar och avstår. Det kommer fler höstdagar. Men en promenad kanske passar? Jag ska strax ut med podden Skriv en bestseller i lurarna.

        Gilla

  5. Jenny skriver:

    Jag tänkte också helt fel. Men såklart att misstag är viktiga att göra, gärna många 🙂
    Trevligt blogginlägg! Att hälsporren ger med sig, springturen, att mannen blev glad för den strukna skjortan. Härligt.

    Liked by 1 person

  6. Eva-Lisa skriver:

    Verkligen tänkvärt! Jag tänkte faktiskt grupp två direkt eftersom man oftast kommer längre om man hinner göra en massa misstag på vägen och lära sig av dem 🙂 Då vet man vad som funkar och inte sedan.

    Liked by 1 person

  7. Bara hittepå skriver:

    Fast nja, vill jag nog säga. Nja, nja, nja. Jag håller ju absolut med om att det för många perfektionister (som jag själv) är viktigt att släppa på kraven och bara skriva. Absolut. Men jag tror att de där i grupp två, när de väl har gjort sina hundra krukor, nog skulle må bra av att köra grupp etts taktik ett slag. När “konditionen” finns där, är det väl ändå läge att fila på tekniken? Men det ska ske i den ordningen, det kan jag hålla med om fullt ut: först grupp två, sedan grupp ett.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Jag tänker mig att grupp 2 har övat så mycket att kruka 100 blir lika bra om inte bättre än den som suttit och försökt göra rätt med detsamma.
      I de flesta sammanhang är jag ingen perfektionist. Men när det gäller skrivandet lider jag av det. Samtidigt är det ju bra att ha, åtminstone på slutet. Så på det sättet håller jag med om ditt ”nja” 🙂

      Gilla

  8. Vad roligt med två inlägg på kort tid (jag hinner dock inte med dem mitt i manusredigerarsluttampen men nu så…) 🙂
    Jag funderade på vad som var bäst, att göra en kruka helt allra allra bäst direkt eller många många många och tänkte sedan att man kanske kan testa sig fram och göra några stycken och se vad som blir bra, utan überproducerande och utan att vara überperfektionist. Att hitta balans är ju en svårighet för många. Själv tenderar jag massproducera text när jag skriver, något som ofta kräver rätt mycket redigerande i efterhand (om jag inte har värsta turen och lyckas få till texten direkt, vilket ju händer ibland…). Jag har många berättelser liggande som jag lärt mig av, innan det blev dags för mina försök till Finkrukan. 🙂

    Liked by 1 person

  9. Kristina skriver:

    Vilken klurig fråga! Måste erkänna att jag ville lägga mig någonstans mitt emellan. Att försöka göra en helt perfekt kruka (att skriva ett perfekt manus på en gång) resulterar nog snarare i att man inte kommer någonstans. Samtidigt som jag tycker att man inte bara kan hasta iväg och producera krukor hejvilt utan att bry sig om kvaliteten.
    Men självklart är det så att man lär sig av sina misstag ändå! Om man nu ska producera snabbt så utformas säkerligen tekniker för att förbättra processen. Så är det säkerligen med skrivandet också 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack för ditt resonemang. Tycker att det låter klokt.
      Om man jämför med min insats i NaNoWriMo för några år sedan fick jag en massa krukor gjorda. Men nästan ingen gick att använda. Fast någonstans lärde jag mig nog något också …

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s