Okej, nu skriver ni på ordentligt!

 

Jag har kommit fram till en punkt i romanen om Berit då en kär vän åker ifrån henne. Vännen reser mot nya äventyr, en ny värld, medan hon stannar kvar i den gamla. Som nu har blivit gråare.

Det är lätt att sätta sig in i Berits situation. Min vän S emigrerade till Australien för fjorton dagar sedan och tomheten är stor.

Fördelen med att använda sina egna känslor i texten är att man måste sortera tankarna. Vad är det jag känner? Bara saknad? Kanske svek också? Till och med avund?

Nu börjar vardagen räta ut sig och bli sig själv igen. Min hälsporre känns knappt och jag går längre och längre promenader, då jag lyssnar på poddar eller tänker på texten.

På en långpromenad förra hösten bestämde jag mig för tre nyårslöften: jag skulle sluta blogga och jag skulle inte skicka in något manus till förlag 2017. Det tredje målet gick åt pipan direkt (på grund av det där som gjorde ont under foten).

Att inte skicka in till förlag har jag lyckats bra med. Men i och för sig, jag har inget färdigt manus att skicka så risken att sprätta iväg ett har inte varit alltför överhängande.

Bloggandet då? Jag var så trött på alltihop, särskilt namnet Riktigare, åh, vad löjligt det lät. Men, tydligen, kunde jag inte hålla mig. Fast det är annorlunda den här gången. Ribban ligger nu på tjugo centimeter över marken, i stället för över en meter, och jag känner ingen press. Jag skriver när jag vill skriva. Att läsa andra skrivbloggar ser jag fortfarande som en stor behållning men jag kommenterar inte lika ofta. Jag är medveten om att kommentarerna här på min blogg kan sjunka. Men jag tänker att det inte får bli ett självändamål att ha många.

Ni som kommenterar har alltid så mycket bra och intressant att säga. Tack, det är ni som gör den här bloggen.

Oj, nu lät det som om jag tänkte sluta blogga igen. Tvärtom. Jag tänkte berätta att jag kommer att ha en intervju på onsdag nästa vecka. Det är en författare från Göteborg som är ute på bloggturné. Den intervjun fick mig att komma ihåg hur roligt det är med intervjuer. Men det blir inga fler nu. Däremot fantiserar jag om att ha en julkalender 2018. Samma upplägg som jag hade 2015, med en författare för varje dag. Det var så himla kul. Köket här hemma var värsta fotostudion. Det ska bli en blandning av namnkunniga författare och debutanter (enda kriteriet är att man inte har blivit intervjuad tidigare på min blogg).

Jag hoppas att hitta fler bland er som läser här och några från min kurs. Det vore hur kul som helst att få intervjua er. Så skriv på nu ordentligt så att vi hinner med det.

P.S. Bilden hör till min research om Berit. Och jag kan naturligtvis inte lova att jag gör en julkalender nästa år. Bara hoppas.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Okej, nu skriver ni på ordentligt!

  1. anethebergendahl skriver:

    Jag tycker att skriva är att bearbeta och lyfta fram känslor som man antingen gömt och som gjort ont men också känslor som är rätt skönt att ventilera och borsta bort sedan. Alla har vi ryggsäckar att bära med våra livshistorier. Det är ett perspektiv på hur fantastiskt det är att läsa böcker, man vet egentligen inte hur mycket historien handlar om författaren själv. 🙂

    Jag hade också bestämt mig att inte skicka till förlag utan bli egenutgivare. 🙂 Nu är jag båda delarna då WAPI letade upp mig. Ibland så händer det…

    Jag har printat ut de 8 sidorna jag fick och ska läsa dem i helgen som kommer, då är jag ledig. Mailar dig sedan i veckan som kommer en liten feedback!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Det är en bra utgångspunkt, att tänka att alla bär på sina ryggsäckar, och det är ju den författaren vill nå hos läsaren. Att de, kanske långt ifrån varandra i tid och rum, ändå kan mötas i en bok.
      Jag var tvungen att söka på WAPI, har aldrig hört förkortningen … och hittade till slut Word Audio Publishing International. Borde ha förstått, jag visste ju att din bok skulle komma i flera format. Men de borde ju kunna heta något roligare 🙂
      Spännande, ser fram emot din feedback. Trevlig helg!

      Liked by 1 person

  2. Som när det gäller allt annat så måste bloggandet utgå från en själv, jag måste vilja och orka. Och ha något att säga, även om jag bitvis tvekar om det (för egen del) är något vettigt som kommer fram 😉 Jag blir glad när du bloggar men förstod och förstår HELT dina tankegångar kring att sätta gränser och mål och att det måste fungera däremellan.

    Att grotta ner sig i sina känslor är bra, nyttigt rent av vill jag påstå. Och att ha egna erfarenheter att ösa ur är en gåva, fast ibland en plågsam sådan, minst sagt.
    Skönt att hälsporren är på bättring, ha en fin helg!

    Liked by 2 people

    • Eva skriver:

      Precis, det måste utgå från en själv och sin egen ork och vilja. Egentligen så självklart, och ändå så komplicerat ibland.
      Ja, vad gjorde man utan sina erfarenheter? Inte blev det mycket skrivet då. Säger lite skämtsamt: som författare kan man ju aldrig få för mycket av det onda 🙂
      Ha en fin helg!

      Liked by 1 person

  3. Pia Widlund skriver:

    Alltid kul att läsa din blogg Eva. Jag går in med jämna mellanrum och kollar om du skriver nåt. Ja, visst relaterar man till egna känslor då man skriver. Jag har lättare att skriva om sorg än glädje av nån konstig anledning. Ha en bra helg!!

    Liked by 2 people

  4. Ethel skriver:

    Snyggt foto! Känner igen början-70-tals-känslan i den.

    Jag gör ofta så när jag skriver att jag försöker försätta mig i känslan jag hade vid något liknande tillfälle som det jag precis skriver om. Jag vet inte om jag lyckas. Ibland i alla fall. Tänker att jag aldrig skulle ha kunnat skriva i yngre år. Av den anledningen att jag hade för dåligt livserfarenhet, var inte mogen nog att skriva om känslor.

    Så härligt att hälsporren är borta! Äntligen!

    Julkalendern nästa år ser jag fram emot!

    Liked by 2 people

    • Eva skriver:

      Jag skulle inte heller ha kunnat skriva i yngre år. Både på grund av för lite livserfarenhet men också för mitt då taffliga språk. Men jag minns att jag skrev dikter och långa brev. Vilket, kanske, lade grunden till mitt intresse för att uttrycka mig i skrift. Eller så föds man med den lusten.
      Ser också fram emot julkalendern 🙂 Hoppas jag kan göra allvar av min dröm om den. Och då passar det ju fint att du med din nyutgivna bok får hoppa in i en lucka.

      Gilla

  5. Annika skriver:

    Det finns ingen mening med att pressa på med en massa inlägg om det inte känns roligt, men jag blir alltid lika glad när det dyker upp ett inlägg hos dig, oavsett hur sällan de kommer 🙂
    Det är kraftfullt att använda sina egna känslor i texten, tycker att det ofta är då det bränner till lite extra. Använder mig skamlöst av skrivandet som självterapi, även om jag inte alls skriver självbiografiskt.
    Hoppas du får du får en fin helg och att hälsporren fortsätter att hålla sig i schack!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Annika!
      Ha ha, vad härligt du skriver ”använder mig skamlöst av skrivandet som självterapi”. Ja, nog är det så. Inte heller jag skriver självbiografiskt, ingenting är sant – utom känslorna då.
      Hoppas din helg blir en superhelg.

      Gilla

  6. Eva-Lisa skriver:

    Det hade varit jätteroligt att följa en ny julkalender hos dig, så jag håller tummarna för att det blir en sådan. Ser även fram emot intervjun imorgon 🙂 Spännande att se vem det är!

    Liked by 1 person

  7. Bara hittepå skriver:

    Att leta efter beröringspunkter med det egna livet tror jag också på. Känslorna är ju oftast mycket större än ett enda ord, precis som i ditt exempel. Och de kan ju variera från dag till dag. Det går ju att en dag vara riktigt arg på sin vän som bara stack, men nästan dag vakna upp och känna sig glad och stolt över att ha en vän som vågar välja sin egen väg.

    Just spänningen mellan den som lämnar och den som stannar tycker jag förresten är ett otroligt intressant tema. I mitt liv har jag mest varit den som flyttat och även i den situationen finns motstridiga känslor. Roligt att få uppleva nya saker, men också en påminnelse om hur utbytbar man är, när man kanske kommer på besök efter några år och inser hur livet har rullat på utan en.

    Ser fram emot att få läsa om Berit så småningom. 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack för din kommentar, det fick mig att minnas hur det känns att vara den som lämnar. Som du skriver, när man kommer på besök efter några år och inser att livet rullat på utan en. Den hemlängtan som den som lämnar har känt under årens lopp kanske inte alls motsvarar det avtryck man inbillar sig att man har lämnat kvar.
      En dag ska Berit bli klar 🙂

      Gilla

  8. Efter ett titta-in-uppehåll här upptäcker jag tre inlägg. Vad kul! Självklart ska du skriva inlägg för att du vill, inga måsten. Jag har fortfarande kul med bloggandet och inlägg kommer till mig rätt lätt (oftast iaf) och om inte annat skriver jag ju om litteratur och böcker jag läser så då kommer inläggen rätt naturligt. 😊
    Berits känslor tål att utforskas tänker jag liksom ens egna. Även om ens egna nog kan vara lite svårare att ha både ordning och koll på. 😉

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack för att du tittar in då och då 🙂 Kul att du fortfarande gillar bloggandet, bra för oss som vill läsa.
      Håller med, det är enklare att utforska en karaktärs känslor och tankar. Men samtidigt, vilket ju är det fiffiga, reder man ut sina utan att man kanske är riktigt medveten om det.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s