En av mina större brister när det kommer till skrivandet är att jag är en sådan tidsoptimist.
När jag började blogga i juli 2014 skrev jag att jag skulle ha ett manus färdigt på ett år. Inom mig trodde jag faktiskt på att färdigställa två (?) på den tiden. Jag hade ju karaktärerna klara i mina tre halvfärdiga manus och så vidare … Ha! Det dröjde till april 2016 innan jag skickade i väg Tuva till förlagen. Alldeles för tidigt, skulle det visa sig.
Men samtidigt är det kanske den obotliga optimismen som får mig att fortsätta. På ett plan tror jag ju att jag snart är klar.
I kväll ska jag skicka iväg min text till kursen. Den ska bara få ligga till under dagen först. Den här gången vill jag visa ett antal nya scener och ställer samtidigt viktiga frågor om dramaturgin. Till exempel: När ska första delen av avslöjandet ligga? Och resten? Här eller här?
Jag funderar på att inte gå kursen nästa termin och i stället sitta och skriva igenom manuset med all ny input jag fått och får nu. För att sedan kontakta diverse proffs som får hjälpa mig att ytterligare höja texten.
… samtidigt är det så himla roligt med kursen, att jag börjar tänka att jag nog hinner skriva igenom Berit i mellandagarna …
Vad har ni för brister när det kommer till skrivandet? Berätta!
eva karlssons blogg 
Om tidsoptimismen ser till att hålla din ånga uppe, att du känner dig nästan klar hela tiden, så är väl det himla positivt? Jag kan känna igen mig lite i det, emellanåt känner jag mig väldigt nära så färdig som jag kan bli, andra gånger som om jag har SÅ mycket kvar.
Mina brister i skrivandet har varit att jag varit dålig på att redigera, extremt dålig. Det håller jag på att ta tag i nu, så den bristen ska bort. En annan är att jag varit dålig på att låta folk läsa, det håller jag också på att fixa, så den bristen är borta. Den brist jag brottas med nu är bristen på kunskap i hantverket. Jag har så mycket kvar att lära men kämpar oförtrutet på, haha.
Det låter som ni har en väldigt inspirerande och rolig grupp, men den finns kanske kvar om du tar paus en termin? Ibland måste man testa något annat, ett nytt grepp, för att komma ytterligare lite framåt i sin resa. Oavsett ämne, egentligen 🙂
GillaGillad av 1 person
Om jag var som en guldfisk i en rund skål skulle det nog kännas positivt hela tiden. Men jag kommer dessvärre på med jämna mellanrum att jag har hur mycket som helst kvar att skriva. Min tidsoptimism är mer som om jag har ett litet men konstant stycke transportsträcka framför mig. En nästan framme-känsla som har gäckat mig i åratal. Ha ha, nu överdrev jag något. Men som skrivare får man väl det?
Heja dig! Du är ambitiös och har ett jävla anamma som jobbar på din redigering och annat. Och skriver oförtrutet på. Att aldrig ge upp är ju liksom grejen. SNART ÄR VI FRAMME! (se där, nu trodde jag på det igen 🙂 )
Håller med, ibland måste man testa ett nytt grepp. Kanske är det dags att göra det med början 2018?
GillaGillad av 1 person
Den som ändå fick vara en guldfisk i en rund skål, så mycket enklare livet skulle vara då 😉
Överdrift eller inte, men jag känner verkligen igen mig i känslan av att nästan vara framme. Kanske är den en drivkraft i sig? Vi bygger inga berg utan små kullar … åter kommer jag att tänka på fjällvandring, att det ofta är så att man vid varje kulle tror sig kunna se målet, men att man på 99 av 100 krön ser ännu en kulle. Så det är bara att fortsätta vandra, njuta av vägen och se fram emot nästa stigning.
Jag brukar tänka att vi som har förmågan att berätta, viljan att utvecklas och drivet att inte sluta har fått en fantastisk gåva i livet. Och oavsett hur vandringen blir kommer jag vara tacksam för att jag kan göra den 😊
Jag tror att 2018 är ett utmärkt år att testa något nytt. Spännande! Jag har ett horoskop för 2017 (som jag inte tror på) uppsatt på kylen, för TÄNK om det är sant. I stora delar är det ändå det, det är året då jag vågade hoppa och jag är otroligt lycklig över beslutet 😊
GillaGillad av 1 person
Jag tror också att känslan av att vara nästan framme oftast är en drivkraft. Motsatsen vore förfärlig – om man trodde att man aldrig skulle nå målet …
Känner igen känslan av att vandra i fjällen. Finns många liknelser med skrivandet, ibland vill man bara lägga sig ner och bryta ihop och ibland går benen av sig själva.
Du har ju gjort ett fantastiskt 2017 som vågade hoppa.
Fint att du ser det som en gåva i livet. Jag gör det också. Men det fanns en tid då jag bara tyckte att min lust att skriva en bok var besvärlig: jag hade ett bra jobb, jag hade ett bra privatliv och ändå var jag inte nöjd. Hela tiden hade jag den fåniga drömmen om att skriva en bok, och den störde mig. Nu däremot, är jag bara glad att jag har drömmen och lusten.
GillaGillad av 1 person
Ja usch, att ha känslan av att aldrig bli klar vore en riktig kreativitetsdödare 😄
Visst känner jag igen mig i det där ”kan jag inte bara vara nöjd?” med fint jobb och ett liv som annat folk. Men skrivandet har alltid pockat, fast jag skrev väldigt lite när jag ”gjorde karriär” … Ja, Det behövs ett par ” för det är så tudelat att ha jobbat halft ihjäl sig för, ja vadå?
Och när tiden och orken inte funnits att skriva har det saknats något, så jag är glad att vara tillbaka 😊
GillaGillad av 1 person
Intressant att du kände på liknande sätt när du jobbade. Konstigt det där att något kan pocka på så. Men så mycket bättre att kunna känna så än att inte ha något att brinna för.
Skönt att du är tillbaka 🙂
GillaGillad av 1 person
Det finns ett klipp med Steven Spielberg där han pratar om den här viskande rösten, tycker han pratar så fint om det: https://m.youtube.com/watch?v=tgkatxW7uNs
Känns bra att vara tillbaka ☺️
GillaGillad av 1 person
Tack för länken. Tittade nu, verkligen intressant.
Till andra som läser Maries kommentar: Inslaget är under 1 minut och väl värt att lyssna på.
GillaGillad av 1 person
Kort och snärtigt, det gillar vi 🙂
GillaGillad av 1 person
Indeed 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag har aldrig haft bråttom. Tvärtom. Och det tror jag är en stor brist hos mig. Jag slöar. Kommer inte igång. Ibland så sent att jag får skynda mig för att få något gjort innan tidpunkten kommer när jag måste sluta.
Om vi pratar detaljer i skrivandet är det nog en liten sjuka jag har att vara övertydlig. Säger samma sak på flera olika sätt. Som om jag inte tror på att den första förklaringen är tydlig nog. Men jag hoppas att jag stryker allt sånt under redigeringen.
Kanske kan vara en bra idé för dig att stanna upp ett tag och gå igenom i lugn och ro det du fått med dig från kursen. Om det är så att du kan hoppa på sen igen.
GillaGillad av 1 person
Jag är också en som slöar. Men så länge vi inte får betalt så kan vi göra som vi vill 🙂
Övertydlighet ägnar jag nog mig åt ibland också. Men det är ju rätt lätt att stryka i redigeringen. Då har man dessutom flera alternativ att välja mellan.
Jag tror som du, att det kan vara en bra idé att hoppa av kursen ett tag. Men samtidigt är det ju så kul och berikande … Hur länge håller din Internetkurs på? Har den ett fast antal gånger eller löper den på?
GillaGilla
Bra tanke att man har flera alternativ att välja mellan vid redigeringen!
Facebookgruppen håller på ett år i taget. Har varit med sen, tror jag, 2015. Tycker det är en lagom aktiv aktivitet för mig. Alltid kul och inspirerande även om inte allt hela tiden är nytt för mig. Troligtvis fortsätter den även 2018. Isf vill jag vara med.
Dessutom får jag kontakt med andra som skriver. Nu senast, i helgen, var vi tre kvinnor som ville hålla kontakten även utanför gruppen. Planen är att bilda en egen FB-grupp där vi kan publicera texter vi vill ha respons på eller för att få råd i skrivandet eller tja vad som helst.
GillaGillad av 2 personer
Vad kul med FB-gruppen. Och att ni tre, som verkar ha samma inställning och mål, planerar för en egen grupp också. Där gav du mig en idé … Tack 🙂
GillaGilla
Tycker det låter jättepositivt ändå, att den där tidsoptimisten hela tiden tror att det nästan är färdigt. En skön känsla att gå omkring i, inbillar jag mig 🙂
Ett par brister för mig är skriva stressat, och att skriva för fort utan tillräcklig eftertanke. Jobbar stenhårt på det, och det funkar! Problemet med att skriva stressat och fort är att det i slutändan tar LÄNGRE tid att komma till målet, än det skulle gjort om man tagit sig tid till att reflektera och vila med en gång. Och så mår man ju inte så bra av att försöka vara kreativ under press.
Tycker din grupp låter toppen, finns möjligheten att ta studieupphåll och komma tillbaka till samma grupp?
GillaGillad av 1 person
Jo, känslan är skön, de dagar jag tror på den 🙂
Kul att det funkar att ändra sitt sätt att skriva. Jättebra jobbat av dig.
Nej, att vara kreativ under press är inte så bra. Det går ibland men kvaliteten blir nog mer eller mindre lidande.
Jag vet inte om jag kan komma tillbaka till samma grupp. Men finns den kvar och det finns plats tror jag inte att det är några problem.
GillaGilla
OJ! Vet inte ens vart jag skall börja för här hos mig är bristerna många. En som jag känner av just nu är att jag kan bli lite rastlös. För närvarande innebär det att jag skriver på flera olika saker på samma gång och mitt ”riktiga” skrivprojekt blir lidande. Sådant är jag, tyvärr.
Tid ja, jag är nog inte en tipsoptimist själv, inte egentligen. Men visst tror man att man ska hinna mer än man gör. Dygnens timmar är på tok för få, om du frågar mig.
Fortsatt trevlig onsdag!
GillaGillad av 1 person
Tycker inte att det låter som brister, bara något som är normalt hos skrivande människor. Så länge du skriver blir du hela tiden bättre på att skriva. På det sättet spelar det ingen roll om du har flera projekt på gång. Och samtliga projekten blir ju mer och mer färdiga. Men det är klart, om du vill bli färdig med ett speciellt tar det längre tid förstås. Vad kan det bero på? Finns det problem i handlingen som du inte har löst? Personligen har jag då väldigt lätt för att lägga undan och ta upp ett annat manus. I några år hade jag tre manus på gång, och inget blev färdigt, just för att de kändes så dunkla och inte färdigtänkta.
Eftersom det inte är så mycket kvar av onsdagen säger jag i stället: Trevlig torsdag!
GillaGilla
Min största brist är nog ”tiden”. Jag behöver mera tid om min uppföljare ska bli klar inom två år. Det får helst inte ta längre tid. Dock tycker jag att en roman skriver man inte på en månad, utan det krävs många ingredienser, flitigt hoprört och ska ha fått en gyllene touch när baket är färdigt. Och det ska få ta tid! Jag tänker på romanen som ett årgångsvin, det ska lagras och smakas av. Ju fylligare, desto bättre.
Lite besviken är jag dels på att det har slunkit in några korrfel i första delen om Jessica, som jag nu håller på att fixa, och det kommer publiceras en ny utgivning innan jul. Men detta måste göras då jag fått kontrakt på WAPI som ska läsa in ljudbok och publicera ebok i de strömmande kanalerna. Det är bara att kämpa på!
Sedan är jag lite ledsen över att jag inte får gå ner i tjänst till 80-85%, utan måste jobba 100%. Det är så jobbigt att få tiden att räcka till och framförallt orken. Vissa dagar när jag är ledig behöver jag bara vila huvudet och kroppen, men då kryper det dåliga samvetet in. Jag brinner för att skriva men önskar att där fanns fler timmar på dygnet. 🙂
GillaGillad av 1 person
När jag började läsa din kommentar om tidsbrist tänkte jag omedelbart på att gå ner i tid, men sedan läste jag ju att du inte får det. Vad tråkigt! Både för skrivandets skull och för ditt eget välbefinnande.
Precis som du tycker jag att det ska och måste få ta tid att skriva en roman. Fast ibland blir jag otålig förstås … men det tar tid att hitta rätt och skriva om och att skriva om igen.
Tråkigt att det smugit sig in några korrfel i din del 1 och ändå har du ju gjort allting rätt med proffshjälp och så vidare. Men i vissa saker går det troll i. ”Alla” kan ha läst och ändå syns inte felet förrän när det är tryckt. Känner igen det där från åren jag jobbade på en tidning.
GillaGillad av 1 person
Just så är det Eva. Jag behöver gå ner i arbetstid för att orka. Min chef sa att det beror på att vi är ont om sekreterare på akuten men vi får se längre fram. Alternativ är att byta jobb, men det vill jag inte. Jag trivs jättebra på akuten. Det blir att bita ihop och försöka härda ut!
Korrfelen är snart åtgärdade och en publicering kommer att ske innan året är slut. 🙂
GillaGillad av 1 person
Hoppas din chefs ”vi får se längre fram” betyder att du inom en snart framtid kan gå ner i tid.
Skönt att korrfelen snart är åtgärdade.
GillaGillad av 1 person
Mitt största problem just nu är nog att jag prokrastinerar alldeles för mycket! När jag väl skriver blir det helt ok tycker jag just nu iaf, men att komma dit… kan gå dagar när jag bara undviker det med olika ursäkter. 🙂 Men egentligen ser jag det inte som ett speciellt stort problem. Jag jobbar heltid och försöker både skriva och sköta förlaget på ”fritiden”. Man får ta det i den mån man orkar så man inte bränner ut sig och det slutar vara roligt. Förlagsgrejerna måste ju oftast komma före det egna skrivandet, och ibland blir det varken ork eller tid över för mitt eget manus. Men som sagt, det rör sig framåt iaf och jag har ingen som väntar på en ny bok 🙂
Din kurs låter jättekul men ibland kanske man som du säger måste fokusera på annat och på att bara producera text med det du fått med dig hittills. Tänker att det måste vara lätt att man snöar in för mycket på detaljerna, liksom stannar för länge i ett och samma textstycke, när allt ska granskas på längden och tvären, att det kanske blir svårt att komma framåt? Men det är bara mitt intryck. 🙂
GillaGillad av 1 person
Med ett heltidsjobb och ett förlag att sköta kan det rent teoretiskt inte bli mycket skrivbar tid kvar. Du kanske inte ens ska tänka i termer som att du skjuter upp? Utan vara mer förlåtande och peppande mot dig själv? Sätta ribban lägre och samtidigt känna att det som blir, det blir väldigt bra.
När det gäller min kurs så hade jag förmodligen kommit längre i antal ord om jag suttit ensam och skrivit. Men kvaliteten på strukturen och dramaturgin hade blivit betydligt sämre. Det känns som om jag höjer mig varje gång. Men allt har sin tid … jag tror att när de här två tillfällena är över då är det dags att ta all kunskap och gömma sig tillsammans med datorn – och inte komma ut förrän det är klart 🙂
GillaGillad av 1 person
Nej, hehe, ibland känns det så, att det egna skrivandet inte ens står utsatt på kartan! 😀 Och precis, det är lite så jag tänker med, jag är väldigt förlåtande på den fronten just nu och när jag väl skriver får jag ändå ganska mycket gjort så det känns som att det ändå kommer bli en ny bok inom en rimlig framtid. Men jag ser ingen vits med att stressa fram något.:)
Jag tror du tänker helt rätt där faktiskt. Det finns en tid för ostört skrivande och en för feedback på det man skrivit och redigering.
GillaGillad av 1 person
Låter som om du har en bra inställning till din kommande bok, det får ta den tid den måste ta på sig. Utvecklingen pågår ju även när man inte skriver.
Tack för pepp, känner det så iaf när du tycker att jag tänker rätt, att det finns en tid för ostört skrivande. Kan tänka mig att det finns dem som tycker att jag är dum som hoppar av en sådan rolig kurs.
GillaGilla
Jag har liksom du lärt mig att det tar tid. Trodde också ett manus skulle ta ett år att bli klart. Hade det typ ”färdigt” då och skulle bara redigera. Det tog drygt två år att redigera. Och risken finns kanske att det ändå inte är bra nog… eller så gillar inte förlagen det för att det är… – ja, vad vet jag? – annorlunda? Ska bli väldigt spännande att se. 😊
Brister annars? Jag har inte svårt för att andra läser, snarare finns inga andra runt mig för den hjälpen. Men det är ett hinder, ingen brist.
En brist är att jag ibland har för bråttom och behöver våga/orka stanna i scenerna. Ta det lugnt och fylla ut.
Jag har förstås fler brister men dessa kom jag på nu. 😊
GillaGillad av 1 person
Känner igen det där med att ha för bråttom och inte våga stanna i scenerna. Det har verkligen varit ett av mina stora problem. Jag var ute efter ett driv i texten, men det blev nästan absurt. I mitt fall handlade om att jag trodde att läsaren inte skulle vilja läsa om jag bredde ut mig i ett långsammare tempo då inte så mycket hände. Att jag skulle bli tråkig. Tror att jag har hittat rätt nu.
GillaGilla
Precis så! På senaste manuset fick jag god feedback om just blandningen mellan driv och stillsamhet. Att det var skönt att stanna upp mellan varven och landa så att jag hoppas, precis som du att jag hittat en balans i det nu. 😊
GillaGillad av 1 person
Härligt att du har hittat balansen och också fått god feedback på det. Heja dig.
GillaGillad av 1 person
Jag är också tidsoptimist, men bara inför mig själv. Enligt min planering borde jag ha cirka fem böcker utgivna vid det här laget, men det drabbar ju ingen utomstående. 😀 Däremot har jag hållit mig till avtalat inskickningsdatum båda gångerna jag skickat till lektör, vilket är det närmsta en riktig deadline jag haft i mitt skrivande.
Min egen brist är att jag har så lätt för att se mina egna brister och är onödigt hård mot mig själv när det går dåligt. Men de senaste åren har jag blivit bättre på att arbeta med mig själv istället mot mig själv och hitta lösningar som stärker min egen process, istället för att försöka skriva som någon annan tycker att man ska. Att blogga och utbyta erfarenheter har hjälpt mig otroligt mycket, så tack för din del i det. 🙂
GillaGillad av 1 person
Så bra att du börjat arbeta med dig själv i stället för mot. Har man läst din blogg ett tag ser man tydligt att du är väldigt bra på att analysera ”felen” och ta beslut som leder dig rätt och framåt.
Tack för fina ord. Håller med, att blogga och utbyta erfarenheter berikar både mig och mitt skrivande.
GillaGilla
Oj, var ska jag börja…??? Haha. Gestaltning var nog en svår nöt för mig att knäcka i början. Jag har givetvis fortfarande en hel del brister där men har utvecklats lite i alla fall. Slaggord har jag lärt mig att rensa bort och jag vet att jag har en bra och rapp dialog. Men helhetsmässigt finns det en hel del att förbättra, man får ta lite i taget och ju mer jag skriver, ju mer kommer jag på vad jag bör förbättra!
GillaGillad av 1 person
Bra inställning att ta lite i taget. Det är när liksom alla ”fel” faller över en samtidigt som det känns hopplöst.
Tror att de flesta har problem med gestaltningen i början. Men det är kul att testa sig fram och känna att man utvecklas.
GillaGilla
Hehe, nu för tiden är mina största ”skrivpassbrister” förlaget. Det tar ju en viss tid att läsa manus och pyssla med allt annat som hör förlaget till också. Men, jag har absolut inte ångrat någonsin att vi startade förlaget. Trots tiden det tar, är det nog det roligaste jag gjort hittills 🙂
GillaGillad av 1 person
Vad roligt att du gillar sysslorna med förlaget. Kan tänka mig att det är kul – men tidskrävande. Kanske blir ni heltidsförläggare en dag, du och Katarina, när er förlag växer och blomstrar.
GillaGillad av 1 person
Ja, de är faktiskt riktigt givande 🙂 Och skoj att se allt ur ”andra änden”, det har varit väldigt lärorikt, för nu förstår man också bättre hur förlagen tänker. Förr lämnade man ju bara in manus och efter några vändor höll man en färdig bok i handen.
Det är det vi hoppas på 🙂
GillaGillad av 1 person
Kul! Jag håller tummarna. Det kan bli hur bra och stort som helst tror jag.
GillaGillad av 1 person
Intressant nog har jag just skrivit ett inlägg på min blogg om hur tidsoptimismen och min livsnjutarmentalitet sätter käppar i hjulet för mig när jag ska skriva, så hög igenkänningsfaktor på ditt inlägg! Just idag skrev jag nog mest om hur tidsoptimisten i mig tror att jag har hela dagen på mig att skriva, och därför aldrig ens börjar. Men annars är jag ju precis som du, att jag tänker NU ska jag skriva färdigt, det här året! Varje år tänker jag det, och varje år (hittills) har jag fel. Börjar bli lite mer realistisk med skrivandet dock, efter så pass många år när jag har haft fel börjar jag tänka mindre i termer av deadline och att bli färdig, och mer i termer av att skriva så mycket som jag kan och orkar. Och annars är min stora brist när jag skriver att få ur mig ett första ”shitty draft”. Jag kan helst enkelt inte skriva slarvigt, och därför tar det ganska lång tid och mycket tankearbete för mig när jag skriver det första utkastet. Det tar låååång tid. Det retar mig, men jag börjar acceptera att det är sådan jag är. Jag behöver ju egentligen inte redigera lika galet mycket nu för tiden – som jag behövde förr, det är en av plussidorna med att skriva långsamt och noggrant.
GillaGillad av 1 person
Låter klokt att du numera tänker att du skriver så mycket som du kan och orkar. Just nu gör jag tvärtom och skriver så mycket att det gör ont i kroppen. Men jag ser det som en period just nu, före det sista kurstillfället.
Jag är precis som du och har svårt att skriva slarvigt. Behöver fixa med meningarna innan jag kan gå vidare. Vet inte om det går att ändra sig, eller huruvida det är nödvändigt. Jämför jag med när jag översatte kärleksromaner så var jag jättenoga de första åtta böckerna. Då var varje mening så gott som klar direkt. Sedan började jag grovöversätta och först när hela romanen var klar så lade jag undan den engelska boken och satte mig och redigerade. Den senare biten älskade jag. I och för sig var jag ju med i NaNoWriMo för några år sedan och sprutade ur mig text. Men den blev inte mycket att ha.
GillaGilla