Suverän feedback

Min skrivarvän Emma hade suveräna synpunkter på första halvan av mitt manus. Jag höll med om allting. Alltifrån enstaka meningar som kunde strykas till en flytt av två kapitel. Nu-tidsberättelsen har vissa problem – tycker både hon och jag. Vi bollade idéer och kom fram till en lösning som hittills känns väldigt bra. Annars gillar hon min Berit och säger sig ryckas med i berättelsen och det gör mig förstås väldigt glad.

Jag hade skrivit en obs-varning i manuset innan jag skickade det till henne. Och det var att tidslinjen haltade. Under skrivandets gång har jag bytt årstider och ändrat ordning på händelser. Nu i helgen har jag suttit med det. Det var knepigare än jag trott och tog dessutom mycket längre tid än väntat. Nu ska jag också ändra på väderbeskrivningarna. Min käre George som numera kommer till Las Vegas i december behöver inte svettas så grymt. Temperaturen är inte längre 39 grader Celsius utan bara 14 grader. Jag får kanske ge honom en tröja. För nu fryser han väl i sin T-shirt?

En idé som Emma hade var att förstärka en gemensam nämnare mellan tre karaktärer vilket fick min fantasi att börja jobba direkt. I helgen kom jag på det. Det måste bli en julscen där ”nämnaren” kommer fram. För julen hade jag också glömt när jag ändrade till december 🙂

Nu drar jag in andan och dyker ner i manuset. Trevlig måndag, jag känner på mig att den blir super.

Detta inlägg publicerades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Suverän feedback

  1. Pia Widlund skriver:

    När jag skrev mina böcker hade jag ett excelark som synopsis. Där beskrev jag inte bara vad som hände i kapitelet, vilka som var med och hur långt det var utan även tiden. T ex januari, februari, påskhelgen, skolavslutningar osv. Det funkade jättebra. Och den här måndagen kommer att bli fantastisk!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Du jobbar föredömligt Pia! Jag hade en sorts tidlinje men sedan under skrivandets gång försummade jag den … Tur att man får ändra hur mycket man vill 🙂

      Gilla

  2. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Det här låter ju grymt! Vilken bra feedback att få, sådan som känns rätt i magen är verkligen en fin present 🙂
    Jag känner mycket väl (!) igen detta med tidslinjen och ändring av årstider, jag har ändrat år också och kronologi och tempus och berättarröster och puh! Det tar en sådan jäkla tid. Men jag är glad att jag gjorde det även om jag slet mitt hår under tiden. Med nya manuset har jag jobbat mer som Pia beskriver här ovan, känns obeskrivligt skönt och smidigt. Men vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte, så att säga. Kanske ska det inte alls vara vår?! 😄

    Tack för att jag fick en trevlig paus i min redigering, kul att det går bra för dig. Jag skickar en massa pepp tillbaka till dig Eva! 🤗

    Gillad av 1 person

  3. Ethel skriver:

    Det är verkligen helt nödvändigt att bolla idéer med andra och låta andra läsa. Tänk vad man (= jag) fastnar i gamla stela spår och ser inte upp från min text för att kolla vad jag har omkring mig. En liten hint från någon annan och skrivlusten går igång igen. Skrattar när jag läser om George i Las Vegas :-).

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja visst är det nödvändigt att bolla med andra. Förr ville jag inte visa någon förrän allt var ”klart”. Men tänk så mycket enklare och framför allt bättre det blir med input utifrån.
      George i Las Vegas har mycket att svettas över, men han slipper i alla fall bli svettig av hettan.

      Gilla

  4. Bra feedback som ger en sådana uppslag är ju suveränt att få. Låter som att du kommer framåt med allt säkrare steg. 🙂

    Gillad av 1 person

  5. anethebergendahl skriver:

    Jag gör också som Pia, använder mig av excel i kapitelöversikt och färger, kärleken är röd. 🙂 Visst är det kul att bolla idèer med någon. Kul när nya infallsvinklar dyker upp – det gör det ofta under tiden. 🙂

    Gillad av 1 person

  6. Eva skriver:

    Klart att kärleken ska ha röd färg 🙂
    Det gör stor skillnad att ha någon att bolla med. Ibland kommer man på saker bara genom att formulera det man funderar över.
    Lycka till med många idéer till din nr 2.

    Gilla

  7. Bara hittepå skriver:

    Härligt med bra feedback! Och visst är det så att bara några ord kan få tankarna att rusa iväg i en helt ny riktning, som för dig och den mystiska gemensamma nämnaren. Det är fascinerande det där tycker jag, vilken potential vi ofta har skrivit in i våra manus utan att vara medvetna om det själva och sedan kommer en impuls utifrån och frilägger ett helt nytt lager. Det får mig att associera till arkeologiska utgrävningar. Förra året började de gräva nära en gata som jag gått nerför en hel massa gånger, och de hittade en mängd gravar (från medeltiden eller ännu tidigare tror jag) som låg bara en decimeter eller två under jordytan. Och de hade ju så klart funnits där hela tiden, så när någon väl började gräva på rätt ställe fanns det massor att se. Men utan impulsen att börja gräva just där hade just den delen av platsens historia inte blivit synlig. Ungefär så känner jag att det kan vara att få en sådan där aha-upplevelse i skrivandet. Allt fanns där liksom från början, men det krävdes en impuls utifrån för att plötsligt få syn på det.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, så är det! Det är fascinerande att det där man senare kommer på redan finns under ytan i texten. Precis, som du säger, som arkeologiska utgrävningar. Men det gäller att ta det varligt när man gräver så att man inte samtidigt förstör det man hittar 🙂
      Det är så häftigt med dessa aha-upplevelser. Ibland känns det som om den färdiga berättelsen existerar likt ett facit någonstans och det gäller bara att rekonstruera den efter bästa förmåga.

      Gilla

Lämna en kommentar