Eureka!

Trots att jag motionerar och har ätit bra de senaste åren har jag haft en låg energinivå. Jag gör det roligaste jag vet om dagarna (ni vet vad 🙂 ) men jag orkar bara korta stunder. Hamnar jag inför ett svårlösligt problem ger jag så lätt upp. Jag jämför mig med hur flitig jag kunde vara en gång i tiden och fram till i går såg jag mig som lat.

Tack vare en onlinekurs jag går just nu (lär mig mer om hälsosam mat) kom jag och en person in på bröstcancer som vi båda har haft. Det gjorde i sin tur att jag googlade på min medicin. Det finns så många och otäcka biverkningar att det inte är något jag studerar särskilt ofta. Den här gången hamnade jag på läkartidningens sidor som sa bland annat att patienter kan på grund av medicinen få: ”… olika grad av nedstämdhet, avsaknad av lust och glädje i tillvaron, fysisk och psykisk trötthet samt energilöshet …”

Det är inte jag. Det är medicinen.

I november 2018 kommer det att ha gått fem år och då kan jag, enligt det senaste beskedet från onkologen, sluta med dem.

Jag är så himla glad. Nu fortsätter jag köra på med träning och min goda, nyttiga mat. Och jag får vara lat. Boken blir klar, jag vet det, men det får ta sin tid.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Eureka!

  1. Ethel skriver:

    Hoppas att du nu kommer att bli piggare bara av insikten att det var medicinens fel att du var energilös.
    Känner precis som du, fast jag inte är sjuk, att det får ta sin tid. Att det så småningom blir en bok är det ingen tvekan om. Ser fram emot att få läsa om Berit och George och alla andra karaktärer i din bok.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Faktiskt så känner jag mig piggare av insikten. Dessutom känner jag mig mycket snällare mot mig själv.
      Oavsett piller som gör en seg eller inte så är det bra att boken får ta sin tid. Det händer så mycket mellan skrivtillfällena som jag inte vill vara utan.
      Roligt att du ser fram emot min bok. Jag ser fram emot din. En vacker dag finns de i verkligheten.

      Gilla

  2. Att alltid vända sig inåt och skylla på sig själv är så typiskt, varför envisas vi med att göra så? Självklart är det inte kul med biverkningar, men det är i alla fall bra att du fått en förklaring till energilösheten. Och att skriva lite varje dag är det enda som krävs för att ta sig framåt, så heja dig!
    Grattis till femårsgränsen! En av mina närmaste vänner har tre år som frisk efter sin bröstcancerbehandling så jag är (ändå väldigt lite) bekant med medicinerna o.s.v.
    Intressant med kostkurs, vi ändrade vår kost helt i somras jag och sambon, enbart av hälsoskäl. Men vi är noga med att inte kräva specialmat när vi är bortbjudna, förutom sambons gluten- och mjölkintolerans, och vi predikar inte heller. Vi gör bara det som känns bra i våra kroppar 🙂
    I skrivlivet liksom i livet i övrigt tycker jag att resan också är målet. Att skriva är målet. Att bli klar är också målet. Den som bara har fokus på ”bli klar” kommer nog aldrig att bli det. Eller vad tror du? 😉

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Vad kul att ni ändrat kost. Jag slutade med socker för drygt tre år sedan och slutade med gluten och mjölkprodukter hösten 2016. På två veckor gick mitt blodtryck ner till lagom och mina ständigt återkommande förkylningar försvann. Lite roligt: i julas var vi utomlands en vecka och då åt jag vad som fanns. Det blev till och med enorma kakor på vitt socker och vitt mjöl … och till nyår blev jag förkyld. Första gången sedan jag lade om kosten. 🙂

      Jag förstår nu att jag var otydlig i mitt inlägg. Det kommer att ha gått fem år i november 2018. Har uppdaterat. Men jag tar emot grattishälsningen ändå. Om allt går vägen är det bara 8-9 månader kvar att knapra antihormoner. Merparten är gjord.

      Resan är målet. Håller med. På många sätt. Har man inte kul under vägen så blir nog inte resultatet så bra.

      Liked by 1 person

      • Det är egentligen fascinerande hur vi som människor ”glömt bort” matens inverkan på kroppen. Förr var ju viss mat att betrakta som medicin till och med, men i dag ska allt lösas med piller. Det är verkligen intressant att se vad ändrad kost kan göra med blodtryck etc.
        Jag kämpar med sockret, är en riktig gottegris, så det har minskats i omfång men fortfarande är det för mycket 🐷

        Okej! Men varje månad, varje dag, är värd att fira om du frågar mig. Fast det kan förstås bli tröttsamt att fira så mycket så en gång per år kanske räcker 😉

        Så är det, och visst har vi väl rätt kul på vägen!? 😄

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Ja, det är svårt att sluta med något, hellre tänka att man tillför något. När jag slutade med socker så började jag lära mig göra olika nyttiga efterrätter och godbitar till kaffe och te. Tycker man om nötter och dadlar så finns ju massor av godsaker.
        Om någon läser här som blir intresserad av att veta mer om onlinekursen eller vill ha recept på härlig och nyttig mat så är detta adressen https://nillaskitchen.com/ Tror det blir en ny kurs redan i februari.
        Vi har väldigt kul på vägen 🙂

        Liked by 1 person

      • Jag har haft perioder när jag gjort rawfood-grejer som godis och till kaffet, behöver definitivt hitta tillbaka dit! Känner att vårt lilla samtal kring det här med socker och mat puttat mig i rätt riktning 🙂 Tack för länktips!

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Vad roligt att du fick en putt 🙂
        På min blogg har jag också skrivit om boken Smarta sötsaker
        https://riktigare.com/2015/03/12/smarta-sotsaker/
        samt intervjuat bokens författare Ulrika Hoffer
        https://riktigare.com/2015/03/13/ulrika-hoffer-hjalper-trotta-familjer-att-hitta-ut-ur-pasta-och-vabbtrasket/

        Liked by 1 person

      • Toppen Eva! 🙂 Tack för mer intressant läsning och bra tips, det ser väldigt spännande ut och både bananer och mandelmjöl finns hemma. Som äggersättning använder jag kikärtsspad 👍
        Vi får se om jag hinner i dag, just nu skriver jag första utkastet av nya berättelsen, en genomskrivning av råmanuset alltså. Dagsbeting är det som gäller fram till på fredag 😄

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Spännande med första utkastet 🙂 Lycka till med både skrivande och bakande.

        Liked by 1 person

  3. Annika skriver:

    Gratulerar till femårsdagen, och till att slippa medicinen, hoppas att din vår blir piggare än vad den blivit i annat fall 🙂
    Det är fascinerande hur man hela tiden känner att felet ligger hos en själv, blev upplyst om det där nedvärderande tankesättet av en kurator jag gick hos för några år sedan. Livsomvälvande. Ibland tror jag man får tänka som Thåström ”det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal”, men kanske mer om omvärlden/situation än om människor, dock.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Vad underbart när du kände att det du fick veta var livsomvälvande. Jag har pratat med en samtalsterapeut och kommit fram till liknande saker. Även om jag inte skriver självbiografiskt så tycker jag att jag få många aha-upplevelser även den vägen.
      Jag var lite otydlig och har skrivit om meningen i inlägget: I november 2018 kommer det att ha gått fem år. Men jag tar gärna emot grattishälsningen ändå. Jag har kommit långt med både medicinen och mig själv, det får vara som en delseger.

      Gilla

  4. Vad skönt att hitta en sådan vettig och förändringsbar orsak till tröttheten. Inte kul att känna sig lat när en faktiskt inte orkar. 😊

    Liked by 1 person

  5. Pia Widlund skriver:

    Läkemedel ger mer biverkningar än man tror. Skönt att du kans sluta till hösten och återgå till ett normalt liv!!

    Liked by 1 person

  6. Bara hittepå skriver:

    Så jobbigt det låter. Då är jag ännu mer imponerad av hur mycket du får gjort, för om det är något den här bloggen INTE utstrålar så är det lathet. Du har så många bra tankar och läs/lyssnings/videotips och inspirerande genombrott i ditt manus. Men det är så klart trevligare om allt det där kan åstadkommas utan att man känner sig som en urvriden disktrasa efteråt.

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Så otroligt glad jag blev över din kommentar. Och tack för att du tog dig tid att skriva den. Min självbild eller snarare bloggsjälvbild är en annan men nu tänker jag se till att ändra på den.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s