Ovanstående bild tog jag i syfte att lägga ut på Instagram, efter en uppmaning om att visa sina gula böcker. Men sedan upptäckte jag att det enbart handlade om pocket och dessutom såg vissa av mina bokryggar skära ut. Så jag struntade i alltihop och stuvade in böckerna på sina ställen – utom Att skriva filmmanus av Fredrik Lindqvist.
Att se den blev ett glatt återseende. Vad bra att den boken dök upp! Nu skulle jag applicera Lindqvists Enrading på nya Gabriel!
Först lite bakgrundshistoria: I augusti 2016, innan jag började författarskolan, läste jag boken och fann att det Lindqvist skrev om enradingar var ytterst intressant. Jag skrev om det här. Men jag klistrar också in delar av mitt gamla inlägg nedan:
Enradingar (som motsvarar engelskans logline) är enligt Lindqvist en mycket användbar metod för att kontrollera om en filmidé fungerar. Standardformeln för en enrading är: [Filmens titel] handlar om en [beskrivning av huvudpersonen] som [vad huvudpersonen gör] för att [vad personen vill]. Ett bra exempel: ”NÄR LAMMEN TYSTNAR handlar om en ung kvinnlig FBI-aspirant som tar hjälp av en seriemördare för att fånga en annan seriemördare.”
Jag började genast (alltså i augusti 2016) jobba med enradingar på mina tre manus om Tuva, Berit och Gabriel. Tuva, som redan hade refuserats av förlagen under den sommaren, var hopplös att koka ner till en enda rad. Och när jag insåg det förstod jag också att Tuva-manuset var spretigt och inte klart. Det hade inte den där kärnan som ett manus måste ha.
Med Berit, som var halvfärdigt, var det inga problem att få till en enrading. I ett härligt aha-rus förstod jag också vad som fattades. Även om jag hade långt kvar så var jag något på spåren och kände att det kunde bli en bok.
Med Gabriel var det klurigare. Jag tänkte att det skulle ge sig (=dumt) men efter två kurstillfällen insåg jag att jag inte hann räta upp historien och bytte därför till Berit.
I går försökte jag göra en enrading om nya Gabriel. Mycket bättre än förra, men jag är inte riktigt framme. Men det känns som ett delikat problem som jag ska ta itu med någon gång när Berit är redo för förlagens argusögon (när det nu blir) och jag åter får tid för honom.
Nu kanske någon tänker att det här handlar om film och inte böcker och att det finns andra formler utöver standarden. Så klart. Men för mig känns det här så rätt. Bland annat säger Lindqvist: ”När du tvingar dig själv att dra ut bara det allra allra viktigaste friläggs berättelsens dramatiska substans, själva skelettet, vilket obarmhärtigt visar eventuella brister i konstruktionen.”
Precis så. Over and out.
eva karlssons blogg 
Intressant. När man möter människor som aldrig får ur sig nåt kan man säga; Du har 10 sekunder på dig att säga vad du vill!
GillaGillad av 1 person
Ja, då får man inte darra på manschetten 🙂 Kan tänka mig att enradingen motsvarar snabbaste hisspitchen (en våning).
GillaGilla
Jag tycker det låter helt rätt att göra en enrading. Klart ändå att ”man” (jag) känner mig rädd för att göra det för mitt manus. Tänk om jag kommer att tvingas inse hur mycket jag måste stryka för att det ska bli en enrading ;-). Brr. Men det är ju precis så jag ska göra! Tack för det väldigt fina tipset!
GillaGillad av 1 person
Att försöka göra en enrading kan bli en chock 🙂 Been there, done that 🙂 Men lyckas det är det fantastiskt.
Kul om du kan få nytta av det. Lycka till.
GillaGilla
Enradingar och hisspitchar är bästa sättet att se om en har den där starka kärnan för sin berättelse. Jag gillar också att tänka på skrivandet som om jag ska skala av, som om det vore en låt. Har en bit kvar att få till det från start men det är väl bara att jobba vidare. 😉
GillaGillad av 1 person
Håller med dig om att se det som att skala av. Bra liknelse: Som om det vore en låt. Vi får jobba vidare 🙂 Snart är vi där.
GillaGillad av 1 person
Åh, jag minns enradingen! Du beskrev det så himla bra och den har hjälpt mig massor. Fint att bli påmind 🙂
GillaGillad av 1 person
Vad roligt att enradingen har hjälpt dig! Den har hjälpt mig också. 🙂 Tack för att du berättade. Blev jätteglad 🙂
GillaGilla
Kör hårt på hisspitch och enrading med alla mina manus, det är jätte-super-svårt, men väldigt nyttigt, särskilt när en känner att det fattas fokus.
GillaGillad av 1 person
Lika svårt som nyttigt, och – precis som du skriver – det enda rätta när det fattas fokus. Tänk om jag hade gått någon sorts utbildning för typ tio år sedan i stället för detta sökande … Men bra ändå att det går framåt 🙂
GillaGilla
Jag gillar den här strukturerade enradingen. Tipset att sammanfatta berättelsen i en enda mening har jag hört många gånger, men det blir tydligare med luckor att fylla i. Det gick som tur är snabbt att sätta ihop en enrading för mitt nuvarande manus, vilket väl speglar allt arbete jag lagt ner på att stryka och komma fram till berättelsens kärna (skönt att det gett resultat!). Till nästa manus ska jag nog testa att göra en enrading lite tidigare. Jag tänker att den också kan komma väl till pass i råmanusfasen som ett test på om början hänger ihop med slutet, dvs om manuset har samma enrading fram och bak. Ibland händer ju saker på vägen. 🙂
GillaGillad av 1 person
Härligt att ditt nuvarande manus sitter som det ska. Nu är det bara pillet som återstår 🙂 Spännande att ha kommit så långt. Längtar tills jag är där.
Jag tror också på att testa enradingen tidigt i manusskrivandet. När jag gjorde det nu med nya Gabriel märkte jag att jag behöver tänka ett varv till på hur jag ska tighta till storyn ytterligare. Kan tänka mig att jobba med manus och enrading parallellt tills det sitter.
GillaGilla
Härlig påminnelse om vikten av den där taglinen, så viktig för att känna att man har koll på exakt vad man vill åstadkomma med berättelsen. Var så klart tvungen att prova med mitt pågående manus (DST) och japp, den satt som en smäck! Kanske för att jag haft fröet till idén i huvudet i flera år redan, och även om det modifierats en aning så är det i grunden samma koncept.
Du kanske kan gå tillbaks till själva idéstadiet, för jag tror det är där man oftast hittar dem… Vilken tanke eller frågeställning som ligger till grund för hela berättelsen.
GillaGillad av 1 person
Härligt att ditt pågående manus sitter som en smäck. Fungerar det inte blir bristerna i tänket så tydliga. Jag är nöjd med min Berit – som jag lägger sista handen på nu före lektörsläsning.
Men är inte riktigt framme med Gabriel. Bra idé att gå tillbaka till själva idéstadiet. Ser fram emot att pyssla med det manuset igen så småningom.
GillaGilla
Fortsätter…
Och finns den inte där kanske det är så att idén inte är helt färdigutvecklad än?
GillaGillad av 1 person
Precis, så är det i ett av mina manus. Får börja om, tänka bättre 🙂
GillaGilla