En av mina bästa skrivstunder

… den här sommaren var en natt. Jag kunde inte sova. Det var ljust men dimmigt och runt 22 grader. Efter hettan under dagen kändes det skönt och förunderligt stilla ute på altanen. I flera timmar skrev jag. Meningarna rann ur mig, jag var så klar i huvudet.

Annars har lusten till skrivandet gått över i en måste bli klar-känsla. Måste bli klar med redigeringen av Berit – ska skicka till ännu en lektör. Måste blir klar med 40 sidor Gabriel till inlämningen inför veckan vid Siljan.

De sistnämnda 40 sidorna blev 35. Mäktade inte med att hitta på något mer. Jag känner mig tom, och än en gång sitter jag ute på altanen efter att ha vaknat tidigt.

Klockan har hunnit bli halvsex. Jag borde gå igenom Berit ännu en gång. Men så fort jag öppnar dokumentet stänger jag det igen. Jag vill inte.

Men annars har jag badat mycket, helt underbart! Och hittat en tjock bok som jag inte blir stressad av för att den är tjock. Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Ska nog gå in och läsa lite nu.

P.S. Siljanveckan startar 20 augusti. Då ska jag banne mig posta lite bilder här på bloggen.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till En av mina bästa skrivstunder

  1. Helena skriver:

    Ja, nätterna har varit svala och sköna. Själv har jag ändå kunnat vara hyfsat produktiv på förmiddagstid under semestern. Sakta men säkert går manusarbetet framåt. Lycka till med dina texter.

    Liked by 1 person

  2. Ethel skriver:

    Jag har brottats med baksidestexten till min kommande bok. Fastnade helt och ändrade och ändrade, men blev inte nöjd. Skickade till en skrivarkollega och hon kom med förslag som gjorde att paniken släppte. Guld värt! Annars har jag bara skrivit kortare delar av nya scener i nästa manus. Jag har också skrivit mest på tidiga morgnar.

    Ett litet liv läste jag för ett tag sen. Vilken bok! Ibland visste jag inte om jag skulle anse att författaren gick för långt, men i nästa stund bara köpte jag allt hon skrev och nästan slukade boken. En av de bästa jag läst. Någonsin. Men svår att läsa, inte för att det är svåra ord, men innehållet …

    Ja, gärna bilder från veckan i Siljan!

    Gilla

  3. Eva skriver:

    Fint att jag får höra om din process till färdig bok, Ethel. Ja, verkligen guld värt att ha skrivarkollegor. Ser fram emot att få min text om Gabriel synad i sömmarna av Siljan-gänget.
    Intressant om boken – och att det är en av de bästa du läst.
    Nu när jag sagt det här så måste det bli lite Siljanbilder. Åtminstone Sören får ställa upp 🙂

    Gilla

  4. Låter som ett ljuvligt skrivpass. 😊
    Känner igen mig i motståndet. Att skriva ett manus tycker jag oftast är lättare och roligare än att redigera. Mina skrivpass går för det mesta snabbt och jag producerar mycket text på kort tid. Däremot lägger jag mer tid på att redigera och tenderar då att tröttna i omgångar. Men det är ju i redigeringen som det blir en riktig bok brukar jag tänka för att orka med när scener ändras, läggs till, tas bort, karaktärerna fördjupas, miljöerna finslipas osv. Så snart är du där. Snart. 😉

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Tack för pepp. Bra att tänka som du, att det är nu det blir en riktig bok.
      Är lite avis på er som kan producera mycket text på kort tid. Jag är en långsam skrivare, omarbetar och känner efter hela tiden för att vilja fortsätta. För att känna att det bär och jag tror på det. I och för sig passar det bra när jag lämnar in texter till en kurs. Då vill jag att det ska vara bättre är råmanus-status. Men i längden är det antagligen merarbete att göra som jag – jag måste ju ändå redigera hundra gånger till senare 🙂

      Liked by 1 person

      • Jag är likadan när det kommer till inlämning på kurser. Ser liksom inte någon nytta med att lämna in obearbetat material eftersom jag då betraktar det som att jag får feedback på något jag ändå skulle ändrat på egen hand och att det blir dubbelt upp med andras kommentarer på det som liksom blir onödiga, och hellre vill jag då få feedback på något jag gjort så bra jag kunnat för att utvecklas. Så jag lägger också väldigt mycket tid på just inlämningsuppgifter. Nit och perfektion, ihop med oändligt tålamod. Så skriver jag mina manus. I oändlighet. 😉

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Säger jag ”jag vet” som svar på någon av kommentarerna jag får på en inlämningsuppgift då har jag inte gjort tillräckligt.
        I all oändlighet … jo, så känns det ibland. Men fram kommer vi till slut 🙂

        Liked by 1 person

      • Precis. Om en ändå vet, då har en inte gjort tillräckligt. Så varför lämna in då typ. Det går aldrig att fuska. 😀

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Nej, allt fusk märks. Tyvärr höll jag på att säga 🙂
        Däremot kan jag tycka att allt jag har skrivit är jättedåligt (brukar kännas så precis när jag mejlat iväg en text) men samtidigt finns inget jag kan göra mer.

        Liked by 1 person

      • Det är skillnad på att fuska och tycka något är dåligt. Och ofta är ju det dåliga inte alltid dåligt. Även om jag nog fått iväg sådant jag inte riktigt stått för alltid sådär i efterhand. Men det hör till. Nya tag eller vad en nu ska säga för klyschigt?! 😉

        Liked by 1 person

      • Eva skriver:

        Jo, stor skillnad. Och bergochdalbanorna i känslan för manuset hör ju i det närmaste till.
        Nya tag må vara slitet, men bra är det ju 🙂

        Liked by 1 person

  5. Annika skriver:

    Magiskt, det låter som om ditt skrivpass var absolut magiskt.
    Trist då att skrivet känns som ett måste nu, den känslan är inte det minsta magisk. Största skräcken faktiskt i skrivet, tycker jag, OM en skulle bli antagen, får en deadline och känner pressen och måstet.

    Liked by 1 person

  6. Pia Widlund skriver:

    Jag tror att värmen har gjort oss lite trötta i skallen. Visst har jag skrivit i sommar, men mycket begränsat. Har knappt sovit i värmen, alla fönster öppna och ingen fläkt. Inatt sov jag gott och det känns som att jag ligger efter massor. Både med sömn och skrivande. Men nu kommer hösten, skolorna startar, Sverige vaknar och då är det väl dags för oss att öppna datorn också!

    Liked by 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, värmen har nog varit en bov i dramat. Skönt att du sover skönare nu (jag har en fläkt så ska inte klaga). I dag är det en fantastisk dag med sol och hög luft och nätterna har plötsligt blivit kyliga. Kreativiteten kommer kanske tillbaka så småningom 🙂

      Gilla

  7. Skriviver skriver:

    Å, det låter både superhärligt, och lite jobbigt 😉 Men med Berit tror jag nog att det är så att du är klar för den här gången. När det känns så där att ”jag borde lite till men jag KAN/VILL verkligen inte” då är det helt enkelt dags att skicka iväg texten till ett par andra ögon, och det är ju precis vad du gjort! Ska bli fantastiskt roligt att läsa nu!

    Gilla

    • Eva skriver:

      När jag skickade texten till dig i går fick jag först ångest – jag borde ha gjort mer, jag borde ha gjort bättre – men nu har det runnit av mig. Ska inte säga att det är skönt att slippa Berit, men det är skönt att slippa mig själv i förhållande till henne och texten.
      Så toppen att du vill och kan lektörsläsa!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s