Sådär, då var jag igång med redigeringen av Berit igen. Vilan ifrån manuset har gjort mig gott och jag känner mig försiktigt positiv till att det kan bli något riktigt bra av det här … någon gång.
För två veckor sedan fick jag ett långt lektörsutlåtande av Linda (Skriviver), samt utförliga kommentarer i marginalen. Utlåtandet tyder på stort kunnande och är pedagogiskt och så rakt och ärligt att jag kan backa och se min text på lite håll och SE det hon ser.
Känslan av att förstå allt som måste till är ambivalent. Samtidigt som jag är glad för allt jag nu lär mig är det mindre roligt att inse att det är mycket kvar att göra. Men jag blir lite tröstad av det Linda skriver: ”Det här är ett manus och en text som kräver mycket av sin författare, och som verkligen behöver sin tid.”
Efter det har vi också träffats irl (för första gången) då vi pratade vidare om Berit. Förutom att det var väldigt trevligt var det också bra för manuset. Jag kom på flera lösningar.
Bilden är från en dagstripp till Åland förra veckan. Där bestämde jag mig för att inte sätta någon deadline till mig själv den här gången, jag ska i stället bara idogt jobba vidare tills det en dag blir klart.
Hjärtliga hälsningar från snigeln 🙂
eva karlssons blogg 
Det låter som en bra idé att låta manuset ta sin tid istället för att pressa fram något. Manuset blir klart när det är klart, och det tror jag att du känner.
Själv står jag i begrepp att börja jobba igenom hela mitt manus en fjärde gång. Och det känns som om den här genomskrivningen är mycket större och mer omfattande än de tre första. Kanske för att jag för första gången verkligen tänker detaljplanera mer än jag gjort tidigare. Det känns också stort och omfattande. Som om jag aldrig blir klar. Men samtidigt positivt, för jag vet att manuset gör stora framsteg (åtminstone i mina ögon) var gång jag kommit till slutet. Och för varje gång blir det förhoppningsvis en gång närmre helt klart.
GillaGillad av 1 person
Klokt skrivet, det gäller ju verkligen att glädjas åt framstegen och inte fastna för att det är så stort och omfattande.
Fint att ditt manus växer sig bättre hela tiden. Heja dig, Helena!
GillaGillad av 1 person
Håller med er båda. Är i ungefär samma sits med mitt manus. Uppföljningen. Går igenom scener, än här än där. Jag har dessutom börjat från början flera gånger. Ändå inte nöjd och hittar onödiga förklaringar, scener och karaktärer jag inte vet om jag ska ha med. Tänker så att det får ta den tid det tar. Ja, jag är ostrukturerad. Men det är så jag är. Och jag tänker, att det gör ingenting. Jag har ju så roligt under tiden. Jag vill inte ha det på något annat sätt.
Verkar som om du har en mycket kompetent och klock lektör, Eva! Underbart.
Vilket vackert foto!
GillaGillad av 1 person
Wow, du håller på med uppföljningen och har kommit så långt med den. Tycker att det verkar svårt med avvägningen om hur mycket info från första boken som ska in i nästa. Kommer det ytterligare romaner om samma personer? Så att du kallar det en trilogi eller serie?
Så bra tänkt: att du har så roligt under tiden, och att det därför det inte gör något att det tar tid. När jag känner så (oftast gör jag det) är skrivandet som bäst. Men så kommer stunder när jag vill bli klar genast – fast kanske bra det också, så att det blir någon sorts driv framåt 🙂
Ja, jag är jättenöjd med min lektör.
Tack, dagen på Åland var så där fin hela tiden när vi var där.
GillaGilla
Jo det är väldigt svårt att veta hur mycket man ska informera om från första boken. Har en testläsare som vid några tillfällen har kommenterat att hen ville veta mer om händelser som jag skrivit om utförligt i första delen. Den har inte hen läst. Så det är ett bekymmer, verkligen.
Jag har tänkt att det ska bli en trilogi. Får se … I den här uppföljningen har jag med en huvudkaraktär från första delen och en biperson som fått bli huvudkaraktär (två hp alltså inte längre med som hp, en av dem lever inte längre).
GillaGillad av 1 person
Åh, gillar när en biperson får en större roll i en kommande bok. På många sätt är det smart med böcker med återkommande personer. Gillar man ettan vill man ju verkligen läsa tvåan och trean osv. Men svårt som sagt med hur mycket info som måste in.
GillaGilla
Hurra för sniglar, säger jag! Gissar att det kommer att vara uppenbart sedan, på förlaget, att ditt manus är rejält genomarbetat 🙂
GillaGillad av 2 personer
Härlig pepp, tack. Jag tror – eller framför allt hoppas – att du har rätt i att det kommer att synas att manuset är genomarbetat. Än så länge blir det i alla fall bättre och bättre.
GillaGilla
Jag kör snigelvarianten jag med. Inga deadlines, bara en tanke om att det får ta den tid det tar. Nästan.
För det är klart att min besatthet av att få ut något innan jag blir 40 år gnager. Jag förstår inte denna besatthet av detta åldersstreck, men kan allt tänka mig att hela år 40 fungerar fint att få ut något under. 😉 Men i ärlighetens namn hellre långsamt och bra än fort och fel. Har i sistone läst för många egenutgivningar som inte hållit på fler sätt en ett.
GillaGillad av 1 person
Jag har också haft sådana där besattheter när det gäller vissa åldersstreck. Men fastän de födelsedagarna kom och gick utan utgiven bok överlevde jag med drömmen intakt – vilket ju är ett värde i sig.
Ja, hellre långsamt och bra. Hade jag till exempel själv gett ut mitt förra manus (som jag fick positiva refuseringar på för två och ett halvt år sedan) hade jag ju varit utgiven – men då hade den boken varit en av dessa egenutgivningar som inte höll hela vägen. Så hellre så här, utan bok. 🙂
P.S. Vill tillägga att det inte är fel att ge ut själv. Jag kan tänka mig att göra det också. Men då måste texten granskas på höjden och tvären av diverse experter först. Sedan kan ju läsare ändå tycka att det jag har skrivit är dåligt – men det måste i alla fall vara välskrivet och genomtänkt.
GillaGilla
Inte fel att ge ut själv alls. Tror dock många haft lite väl bråttom. Även om deras böcker blir gillade av många läsare så har jag en hel del att önska kring hantverket. Det måste inte vara ”bra” för att bli omtyckt men jag gillar när det är välskrivet och väl redigerat.
Skönt att jag inte är ensam om mina ålderstrecksnoj-tankar. 😃
GillaGillad av 1 person
Håller med. Förr upptäckte jag inte misstag och upprepningar på samma sätt, men ju mer jag skriver och lär mig, desto mer ser jag. Så numera måste det vara välskrivet och väl redigerat för att jag ska gilla en bok. En bra handling räcker sällan om resten inte håller.
GillaGillad av 1 person
Precis. Samma här!
GillaGillad av 1 person
Vilken fin bild! 🙂
Och grattis! Sådan feedback är verkligen en gåva, även om den innebär mycket arbete.
Jag har blivit en förespråkare för snigelmetoden 😄 Att låta processen ta tid, och inse att det faktiskt är en process det är fråga om, är definitivt min bästa lärdom sedan jag började skriva.
Själv har jag hastat in fyra manus genom åren och då enbart fått standardrefuseringar. Tog mig en tankepaus (kallas också utmattning) och insåg att för att förändra resultatet behövde jag göra på något annat sätt, i skrivet och i livet.
Manuset jag nu skriver om skrevs 2011 och liknar idag, tre rejäla omskrivningar senare, knappast originalet. Målet var att jag skulle få något lite mer än standard nej-tack. Och ett par förlag såg faktiskt potential, även om manuset såklart hade rejäla brister.
I den här omskrivningen upplever jag att det äntligen (!) börjar hända någonting, tack vare den arbetskrävande feedback jag fick. Det skulle kunna bli någonting jag faktiskt kan vara stolt över och så har jag inte känt tidigare.
Så, än en gång, grattis till feedbacken. Jag ser fram emot att läsa Berit när hon är klar! 🤗
GillaGillad av 1 person
Tack och tack! Ja, feedbacken var verkligen en gåva. Bara att veta vad som fungerar och inte fungerar gör det så mycket enklare att sätta igång att ändra. Därutöver har jag fått mycket mer att fundera kring.
Även jag är inne på mitt femte manus. Det jag behöver nu är tid och tålamod och ibland lite input i form av bra böcker och kanske någon mer som läser mitt manus. Men tack vare all hjälp utifrån – och att jag själv är duktig på att ta respons och vågar fortsätta – vet jag att jag har något på gång.
Jag ser fram emot att läsa din bok – kan du avslöja karaktärens namn eller något? Det blir lättare att minnas den om man har en krok.
GillaGillad av 1 person
Alltså, visst är feedback en gåva, men du har SÅ himla rätt i att det handlar om att vara bra på att ta respons och kunna omvandla den till praktik också. I stark konkurrens med ”låta ta tid” så är den faktorn verkligen A och O.
Berit och Gabriel har satt sig i huvudet 😄 Min hp heter Malin.
GillaGillad av 1 person
Finemango, nu har vi ringat in vad som behövs för att få till den där boken 🙂 Så nu kör vi vidare med Berit och Malin. Tack för att du berättade hennes namn.
GillaGillad av 1 person
Heja snigeln, det är inte bråttom. Kul att du fått bra feedback som du tar till dig! Lycka till med redigeringen nu.
GillaGillad av 1 person
Tusen tack för pepp. Det sporrar mig att fortsätta nöta på. Lycka till med dina projekt!
GillaGilla