Drömmar och mål

I tre veckor har jag redigerat, men i dag har det gått trögt. Så jag lyfter blicken och läser om alla som är på bokmässan. Jag har varit där två gånger, i egenskap av reporter, och gjort intervjuer och lyssnat på lysande och mindre lysande seminarier. En av de bra sakerna med att jobba var presscentret dit jag med jämna mellanrum kunde gå för att vila fötterna och huvudet.

Jag har inte så stor erfarenhet av mässor. En gång stod jag på en själv, i Älvsjö i två dagar, i ekande surr och på hårt betonggolv, och det var en erfarenhet jag gillar att ha men jag behöver nödvändigtvis inte göra om det. Om jag inte blir antagen av ett förlag förstås.

Vill jag det? Det är klart att jag vill, det är min dröm, och jag skulle ju inte sitta och peta så här i åratal i en text om jag trodde att det inte skulle bli något. Ändå ställer jag mig frågan allt oftare.

Finns det någon därute som känner likadant – eller tvärtom?

Klart slut från snigeln

Detta inlägg publicerades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Drömmar och mål

  1. Efter två dagars intensivt deltagande på seminarierna funderade jag på detsamma när jag tog en tur på mässgolvet vid femtiden (egentligen mest för att jag skulle till garderoben så jag var liksom tvungen att gå via montrarna) och jag undrade hur det skulle vara att själv vara en författare som ensam står vid ett bord och väntar på att få signera sin bok. För inte skriver jag böcker som väcker sådant intresse att jag blir föremål för seminarierna. Eller, ja inte med dystopin iaf, men kanske med ungdomsmanusen som tar upp andra ämnen som verkar populära som programpunkter. Nåväl, den dagen den sorgen. Först får vi se till att få publicera våra verk. 😉

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Alltså STORT TACK för din kommentar. Med mitt eget inlägg och din kommentar förstod jag något viktigt. Så här vill jag göra: Jag skriver/redigerar helt enkelt på tills det blir klart, och naturligtvis skickar jag in till förlag, för det är det jag vill, och när (inte om 🙂 ) jag blir antagen så kan jag bestämma själv hur jag vill ha det med mässor och annat. Jag hade glömt min egen röst, som om det bara var förlaget som bestämde.
      Men som du säger: först får vi se till att publicera våra verk 🙂

      Gilla

  2. Pia Widlund skriver:

    Visst drömmer man om att bli antagen, men det känns som att den tiden är förbi. Jag jobbar vidare på andra sätt med mitt skrivande!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Om du känner att tiden är förbi så kanske det är tillfälligt. Jag menar du gör ju så mycket kreativt att det kanske inte finns tid och energi att gräva ner sig i ett projekt som kräver år. Men bra att du jobbar vidare på andra sätt med ditt skrivande. En dag blir det nog en roman ändå – eller flera än så.

      Gilla

  3. Marie skriver:

    Tre veckors redigering är ändå tre veckor, och självklart kommer det tröga dagar. Jag tycker att du gör det jättebra! Vi gör det jättebra! Heja oss! Kanske ses vi på Bokmässan framöver (om vi vill … Lätt att glömma bort det där med att vi är våra egna, även om någon lägger vantarna på manusen) 😉

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, så lätt att glömma att vi är våra egna (även om ett förlag antar manuset). Tack för påminnelsen 🙂 Så viktigt att inte tappa bort sig själv (oavsett vad det handlar om).
      Åh, vad roligt om vi sågs på Bokmässan – gärna med var sin bok i handen. Det ser jag fram emot. Heja oss.

      Gillad av 1 person

  4. Elin Säfström skriver:

    Jag kan inte nog betona hur mycket det kändes som om jag aldrig skulle bli antagen av ett förlag – ända tills jag plötsligt blev det. Och jag kan avslöja att mässan är ganska oglamorös för de allra flesta av oss, trots allt utgivna författare. Jag känner mig rätt tillplattad efter några dagar där. Sedan finns ju alltid det fåtal vars bild syns överallt på mässgolvet, som har långa signeringsköer och som medverkar i tjugotalet seminarier. Next level, liksom. Vi strävar alla på i motvind – sluta inte skriva bara, för guds skull!🌸

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar