Jag vill ha hybris fram till juni

Tänk tvärtom, sa magister Sören förra gången. Om du fastnar eller får skrivkramp – tänk tvärtom. Bara genom att göra det så kommer frisk luft in i hjärnvindlingarna och med det nya tankar.

Vi har pratat om det förut men det satt bra med en påminnelse. För jag hade fastnat i vissa meningar som tutat i huvudet: Du måste bli klar, Eva. Du måste skicka in till förlag SNART. Det är ju rentav löjligt att du aldrig blir klar. Råmanuset var ju färdigt för över ett år sedan.

Tänk om jag bara kunde ägna mig åt att njutskriva och liksom komma framåt i min takt och inte i någon annan takt som jag inte passar för. Jag ger all min energi (nästan) till texten och skriver på den varje dag men jag måste låta långa tider passera mellan passen också – för det är då jag löser problem och kommer framåt.

Plan A har varit att skicka in så snart som möjligt (skynda, skynda) och plan B (efter alla refuseringar) är att ge ut själv vintern eller våren 2020. Även om den skulle vara klar tidigare så är det först då som det passar mig bäst.

Nu försökte jag tänka tvärtom, eller lite från sidan: När vill jag gå och vänta på refuseringarna? Finns det någon tid som passar till detta? Kan ju vara tveksamt. Men hellre i sommar än nu under kursen. För jag vill inte bli störd och nedslagen innan jag har kommit igång med Gabriel-texten. Jag vill ha hybris fram till juni åtminstone. Förresten, kära förlag, ni behöver inte svara förrän i september. Jag har annat för mig.

På onsdag är det skrivarträff igen. Har läst hälften av deltagarnas texter. Ska ta itu med en till nu – innan jag ska se ett nytt avsnitt av Netflixserien Paranoid. Namnet i sig skulle inte locka mig men karaktärerna och dialogen är superbra.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Jag vill ha hybris fram till juni

  1. Katarina Persson skriver:

    Njutskriva, ja. Det som är så härligt. Klart man vill göra det oftare. Efter att Nittio blivit antagen började jag på bok två ganska omgående, för jag ville ha den klar innan alla sågningar kom på den första boken. Lol. Så optimistisk var jag. Men jag insåg väl nånstans att det skulle bli lite halvsvårt att få ihop en ny bok om jag kände mig helt förkrossad av alla hårda ord om mitt skrivande.
    De flesta är förhoppningsvis inte så pessimistiska. Jag försöker njutskriva mer jag också. Det är en enorm frihet att ha ett eget förlag på den punkten. 1. Ingen stressar om en ny bok.
    2. Ingen kommer refusera bok två pga av bok ett. Varje bok får en chans att leva på egna meriter.
    3. Ingen prestationsångest att leva upp till någons förväntningar.
    Har du redan skickat till förlag alltså? Vilket manus är det i så fall?

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Oavsett hur du tänker nu efter att Nittio getts ut så tycker jag att det är ganska klokt att vara på gång med tvåan. Man ska väl försöka sälja boken här och där och kanske ringa folk på tidningar etc, och sådant skulle i alla fall för mig ta mycket tid – tid som jag hade kunnat ägna mig åt att njutskriva 🙂 Ibland tänker jag att jag ska strunta helt i tankar på utgivning. Det roliga är ändå att skapa.
      Jo, förstår att det är en enorm frihet att ha eget förlag. Men jag skulle nog ändå ha prestationsångest. Det verkar ingå i vad jag än gör.
      Nej, jag har inte skickat till förlag just nu. Mitt senaste manus, som var mitt fjärde, skickade jag in för snart tre år sedan. Ett av förlagen vill läsa mer av mig – så dit ska jag i alla fall skicka. Men Berit, mitt femte, som aldrig vill bli klar har jag inte skickat in. Trodde i höstas att det skulle ha gått i väg vid det här laget. Men icke.

      Gillad av 1 person

      • Katarina Persson skriver:

        Jo egentligen var det nog ingen dålig tanke. Kan bara roas lite av hur pessimistisk jag var. Men det VAR bra att ha tvåan på g, och jag tror den även blev klar innan nittio släpptes.
        Ja det har jag med tänkt, en gång skrev jag ju bara för skojs skull och var nöjd med det. Men det är som att så snart man började tänka i förlagsbanorna var det svårt att gå tillbaka. Jag tycker i alla fall det har blivit roligare att skriva igen sedan vi startade förlaget. 🙂
        Ah ok, då var det bara jag som missförstod. (När du skrev att du inte ville ha svar förrän september) men det låter ju kanon med förlag som vill läsa mer. Måste ju kännas jättespännande att få skicka in till dem igen. 🙂 jag tycker du gör rätt som tar dig den tid du behöver. Ingen vinner på att skicka in manus som inte känns tillräckligt färdiga. Alldeles för många skickar in alldeles för råa manus så jag tänker att den som visar att de faktiskt bearbetat sin text ordentligt sticker ut en del bara där och kanske får lite mer uppmärksamhet hos förlagen.

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Jo, så är det. När man väl börjar tänka i förlagsbanorna är det svårt att backa. Låter onekligen kul med eget förlag. Jag har tre anledningar till att jag först tänker skicka till förlag: pengarna förstås och att få det där avtalet som är få förunnat, men också att få vara i ett sammanhang där någon bryr sig om min text och vill den väl 🙂 Fast ni är ju två så där har ni sammanhanget.
        Åh, tycker om att få bekräftelse på att jag gör rätt som tar den tid jag behöver – tack! Håller med, det finns alldeles för ofärdiga manus som skickas in. Har själv varit där 🙂

        Gillad av 1 person

  2. Jag tar det i min takt nu. Hur långsam den än är. Men det är min. Visst har jag fantasier och förhoppningar att vara klar ”snart” men så blir det nog inte. Och visst är det frustrerande men också liksom lugnande att låta den här tanken slå rot. Så himla bra att du tar upp det här.🙂 För det skyndas nog lite väl ofta med att få iväg manus. Inte bara av oerfarenhet utan av otålighet. Det där extra görs inte av någon anledning som övertygar nog för den som skickar. Kanske en tanke att det duger ändå?

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Så bra att du har hittat din takt. Skönt också att höra att jag inte är ensam. Länge kände jag det bara som frustrerande, men som du säger, är det något lugnande i det också. Nu när jag bloggade om det gav jag mig själv tillåtelse att inte behöva skynda mig – så galet egentligen, att jag var tvungen att uttala det ”högt”.
      Tror också att det skyndas lite väl ofta med att få iväg manus. Har själv gjort mig skyldig till det ett antal gånger 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Ethel skriver:

    Jag säger inte att du, Eva, känner så här. Men Ann Ljungberg sa en gång och som jag aldrig glömmer: Det är ”lätt” att låta tiden gå och harva på med manuset så att man ”slipper” bli klar.

    Rädslan är dubbel. Både att inte lyckas (enbart få refuseringar) och/eller rädd för att lyckas med allt vad det innebär av människor som kommer att ha åsikter om mitt manus/bok. Världen därute är inte alltid särskilt snäll. Känner att så är det för mig.

    Gilla

    • Eva skriver:

      Ja, det är verkligen sant att rädslan är dubbel. Oavsett om jag lyckas eller inte så blir något annorlunda efter att förlagen säger nej (eller ja).
      I fallet med Berit så tror jag inte att jag harvar på för att slippa bli klar. Men jag känner igen känslan, det har nog hänt mig förr. Nu är det mer att jag vill lyfta texten till sitt högsta bästa och det tar på krafterna. Jag har redigerat cirka tre fjärdedelar men jag måste skriva till några scener, fördjupa andra.
      Det börjar närma sig med din bok … förstår din dubbla känsla. Men hoppas att du tycker att det mest är kul.

      Gilla

      • Ethel skriver:

        Jo det gör jag, mest kul. Har redan bokat in några grejer. Kulturdagarna i Hed och biblioteket i Kolsva (samma trakter där mitt manus utspelar sig). Jag ska presentera boken och berätta varför och hur den kom till. Ska bli väldigt roligt och hoppas jag, inspirerande. Kanske att några gamla bekanta dyker upp. Sen blir det antagligen bokfest här i Göteborg när den kommer ut. Grubblar på hur jag ska arrangera det hela, för att inte det ska kännas som jag bara vill sälja.

        Låter mycket intressant med Berit. Jag längtar till den stund när jag får läsa den.

        Gilla

      • Eva skriver:

        Kul att du bokat in saker på de platser där boken utspelar sig – det blir ju extra kul för åhörarna.
        Tror inte att du behöver känna att det ”ska kännas som om du bara vill sälja”. En release är ju värd att fira och du kan väl skriva i inbjudan att du bjuder på x och x och har dagen till ära ett kampanjpris på boken för x men att det står var och en fritt att köpa. Typ.
        Jag ser fram emot att läsa din bok också!

        Gilla

      • Ethel skriver:

        Tack för pepp Eva!

        Bra formulering det allra första du skrev. Så ska jag skriva:
        ”En release är värd att fira”!

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Vad roligt att jag kunde vara till pepphjälp. Ser fram emot att få höra mer om den och om boken.

        Gilla

  4. Tänk tvärtom, så härligt! Och på tal om det (och mitt senaste inlägg där jag skriver bl a om tankekraft, kan du inte slänga in tanken; ”När passar det mig att bli antagen”? Om inte annat, så bara för att det är just tvärtom;) Sedan tror jag benhårt på tankens kraft, som sagt. Har man lust och motivation att lägga ner hela sin själ i ett manus som man tänker komma bli refuserat? Min förebild på egenutgivnings-fronten är Emelie Schepp. Hon gick all-in. Hon tryckte upp 5000 böcker första gången , och hon har sagt att en av de viktigaste sakerna hon gjorde var att tro på sig själv, och på sin bok.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Haha. Underbart! Så långt har jag inte vågat tänka men naturligtvis ska jag också tänka: När passar det mig att bli antagen?
      Hörde Emelie Schepp en gång – precis när hon kommit ut med sin första bok och hade blivit upplockad av ett förlag. Hon är ett fenomen. Bara hennes idé när hon skulle ha sitt första releaseparty. Hon bjöd inte bara sina vänner, hon bjöd hela Norrköping.
      Jag har funderat en hel del på vad jag vill göra och kan tänka mig göra om jag har en bok, men jag är inte beredd att ge så mycket av mig själv. Men tro på sig själv – det måste jag bli bättre på.

      Gillad av 1 person

      • Vet inte vart du bor, men den 20-21 mars ska hon ha releaseparty för sin broder Jakob på ett kryssningsfartyg som avgår från Stockholm, och jag och min man ska vara med (det är öppet för alla som vill, så vi bokade:) Hon ska föreläsa om sin författande, så jag ser det som en studie-resa; Visst låter det underbart?!

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Fantastiskt att hon fortsätter i samma stil 🙂 Det måste du blogga om efteråt.
        Jag bor i och för sig tre mil utanför Stockholm, men passar inte riktigt just nu. Men tack för tipset!

        Gilla

  5. Skickade kommentaren lite tidigt;) Om inte jag tror på min bok, vem ska då göra det? har Emelie Schepp sagt. So Go For It! Visst gör det ont när refuseringarna kommer, om man tänkt sig utgivning, men jag tror egentligen att de där ”skyddande” tankarna, typ, det är klart att inte jag lyckas, har en tendens att skada mer, i det långa loppet.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Hann precis svara på förra kommentaren … Ja, verkligen bra sagt av Emelie. Bra sagt av dig också om att skyddande tankar kan skada mer.
      Jag jobbar på i min takt och sedan ska jag Go For It. Tack Louise.

      Gillad av 1 person

  6. Pia Widlund skriver:

    Jobba på i din egen takt så blir det bra, ingen ide att stressa fram något!

    Gillad av 1 person

  7. Annika skriver:

    Jag tror helt klart på att jobba i sin egen takt, oavsett vilken den takten är. Jag får ibland höra att jag jobbar för fort, och att texten inte kan bli bra om det går fort, men jag funkar så (och har dessutom tänkt JÄTTELÄNGE innan jag sätter mig för att skriva, det senaste manuset tog ett halvår att få ur mig men jag hade tänkt i ca 20 år innan och det visste ju bara jag). Ev är jag egentligen den långsamaste författaren på planeten. Det jag försöker säga är att bara du vet vad du behöver för att känna att det kul att skriva 🙂 Att tänka tvärtom är nog det bästa rådet hittills, för att bota den inre piskan.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Har hört flera författare göra som du – tänker mycket först och sedan sätter sig för att skriva och att det då går ganska fort. Typiskt att du ibland för höra att det inte kan bli bra om det går fort. Fast det kan ju visst. Långsamheten i sig är ingen garanti för att det blir bättre. Som du säger så klokt: Viktigast är att var och en hittar sin takt och inte bryr sig om vad andra tycker om det.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s