I morgon ska jag till skrivarkursen, det är fjärde gången av sex. Jag har läst de andras texter och gjort kommentarer, och allt ligger färdigt i väskan. Gruppen har kommit lite olika långt med sina respektive manus och jag är glad att jag har hela romanen klar för mig och bara har en femtedel kvar att redigera. Det var mycket jobbigare de första två terminerna när jag prövade mig fram och hamnade i alla möjliga diken.
Och i veckan därpå ska jag både på en träff för Sörens vänner och på release för skrivarvännen Monicas Rehns spänningsroman Moratorium. Det ska bli så spännande att följa hennes resa.
I höstas skrev jag om ett presentkort på en bodyflight som jag hade fått i present. Jag skulle sväva fritt och njuta av den milstolpe jag passerade efter fem år med tamoxifen (som bröstcancerpatienter kan få i fem eller tio år som ett extra skydd efter operation och annan behandling). Men flighten blev inte av förrän förra tisdagen.
Först fick vi byta om till flygdräkter och sedan skulle vi få instruktioner inne i den stora glasbehållaren där vi senare skulle flyga. Men precis när jag skulle kliva ut på golvet som bestod av ett nät sa instruktören att det var tio meter ner och då såg jag djupet och blev så ofantligt rädd. ”Jag står här ute”, sa jag. ”Jag hör ändå.” Men jag förstod ju att om jag skulle flyga var jag ju tvungen att pröva att gå på golvet, och till slut vinglade jag ut och gick några steg.
När luften började tjuta som en jetmotor (vi hade öronproppar) lydde jag order och ställde mig i dörröppningen och höjde armarna. Då tog instruktören mig i midjan och jag planade ut liggande på mage. Det var vingligt (som en nykläckt virrig fågel) och instruktören fick hålla mig i ett ben eller i en arm, men ibland flög jag helt fritt.
Jag njöt inte ett dugg. Jo. Lite. Och på kvällen kom en stilla glädje. Jag gjorde det fastän jag var rädd, och jag kom på ett par riktigt bra meningar åt Berit som hon kan tänka när hon är rädd. Hon är för övrigt mycket mer rädd än jag. Fast hon har ju orsak till det förstås.
Vi hörs. Skriv på.
eva karlssons blogg 
Wow flyga sådär. Det var bra gjort!
Känner igen den rätt goa känslan i att ha kommit längre än vissa andra kursdeltagare som fortfarande prövar sig fram. Fortfarande jobb kvar förstås för en själv men en annan sorts.
GillaGillad av 1 person
Ja, fortfarande återstår mycket jobb. Men att ha kommit så här långt är som du säger en go känsla (kan riktigt höra dig säga det på härlig göteborgska – men du kanske inte ens har den dialekten?)
GillaGillad av 1 person
Njae någon riktig göteborgska pratar jag inte även om vissa ord nog ibland får lite ”götebosk” betoning.
När jag är bland folk som pratar olika dialekter blir jag fruktansvärt dialektförvirrad och har fått frågan om jag är stockholmare. 😁
GillaGillad av 1 person
Jag trodde du var ”götebosk” rakt igenom 🙂
GillaGillad av 1 person
Oj jag hade känt precis som du! Livrädd. Det var modigt av dig. Och så mycket värt att komma på några användbara meningar på köpet.
Det ska bli intressant att få ta del av dina intervjuer med Sören och Monica! Ser fram emot det.
Härligt det låter att du kommit så långt med Berit-manuset. Spännande!
Nu redigerar jag vidare …
GillaGillad av 1 person
Skönt att höra att du kanske också skulle ha varit rädd.
Tack, jag ser också fram emot att få lägga ut intervjuerna. Sören är inte rädd att tycka till 🙂
Lycka till med redigeringen.
GillaGilla
Va häftigt. Jag hoppade bungy-jump precis när det kom, kn tänka mig att det är ungefär samma feeling!
GillaGillad av 1 person
Kanske samma feeling, men min flygning var riskfri vilket jag inte vill påstå att ditt bungy var … Huh.
GillaGilla
Vad modig du är, Eva! Snart flyger även Berit ut i världen.
GillaGillad av 1 person
Tack Monica. Ja, tänk ändå om Berit får flyga 🙂
GillaGilla
Wow, vad MODIGT med bodyflight! Men det låter rimligt att njuta av det mer i efterhand, det hade jag också gjort;) Skrivkurser låter så ROLIGT! Har bara gått en, tvådagars, men det var givande!
GillaGillad av 1 person
En irrationell rädsla egentligen, men eftersom jag var rädd så var jag ju modig 🙂
Den skrivarkurs jag går på är toppen (vi bearbetar bara våra egna manus och pratar om varandras). Vi ses en gång i månaden och det är ungefär lagom tycker jag.
GillaGilla