INTERVJU. Författaren och juristen Monica Rehn debuterar på bokförlaget Modernista med sin thriller Moratorium som handlar om makt, mord och mörka familjehemligheter (en längre presentation längst ner).

Hej, Monica, välkommen till min blogg. Vi har ju känt varandra sedan sommaren 2015, när vi gick en skrivarkurs på Skrivarakademin och därefter flera terminer på Sören Bondesons författarskola. Du har hela tiden så ihärdigt insupit kunskaper och skrivit och skrivit om, och jag tycker att du är så värd framgången. Stort grattis! Hur gick det till den dagen förlaget ringde?

– Stort tack, Eva! Skrivarvänner är ovärderliga och jag kan varmt rekommendera skrivarkurser, både till den som bär på en önskan att börja skriva och alla som har hållit på ett tag.

– Dagen när förlaget ringde kommer jag alltid att minnas. Det var en tisdagsmorgon och jag var på väg till jobbet. När jag körde mot Stockholm ringde mobiltelefonen. Okänt nummer konstaterade jag och tänkte först strunta i att svara. Men av någon anledning tog jag upp mobilen från sätet.

”Hej, Monica! Jag ringer från förlaget Modernista … ”

Va? Är det någon som skämtar med mig?

”Vi vill gärna ge ut din bok.”

Mina händer började darra och pulsen rusade.

”Herregud! Är det sant?” sa jag, och en hel del annat i nivå med sådant en sjundeklassare säger till sin bästis. Tårarna rann och jag ville skrika rakt ut av glädje. Fast jag kom till sans. Jag pratade ju med en riktig förlagsmänniska och jag ville göra ett gott intryck. Dessutom körde jag på en fyrfilig motorväg och insåg att jag måste koncentrera mig, annars kunde allt ta slut innan det ens börjat. På kvällen åt vi falukorv och makaroner och drack vatten till. Ingenting är ju klart förrän det är klart.

– När avtalen var undertecknade träffade jag förlaget och vi gick igenom planen för utgivningen och alla moment fram till releasen. Tidplanen var tajt, men allt har fungerat perfekt. Det är ett privilegium att få jobba med professionella människor. Nu är det några dagar kvar tills boken kommer ut. Det känns fortfarande overkligt att min dröm har slagit in.

Hur ska du fira releasen?

– Vi firar släppet på förlaget den 12 april. Jag ser fram emot att samla skrivarvänner, vänner och familjen. Förlaget bjuder också in branschfolk.

Vad får du för hjälp från förlaget när det kommer till marknadsföringen? Vad tänker du göra själv?

– Förlaget har naturligtvis ett helt maskineri för att boken ska nå ut. Det är huvudsakligen förlaget som marknadsför boken och de anlitar även en PR-byrå, Ascari PR, som är mycket proffsiga. PR-konsulten Kajsa Olofsson har lång erfarenhet och ett stort kontaktnät. Målet är att få medier och andra kanaler intresserade. I februari fick jag presentera Moratorium för 130 bibliotekarier på BTJ Förlagsdagar. Det var fantastiskt att få möta så många engagerade och bokälskande människor. Hittills har fler än trettiofem bibliotek köpt in den.

– För egen del kommer jag att jobba för att få komma ut och träffa läsare. Bokmässor, deckarfestivaler, bibliotek och bokhandlar är viktiga kontaktytor. Annars är sociala medier givna kanaler för att synas.

Kommer du, i likhet med många kriminalförfattare, att försöka ge ut en bok varje år?

– Mitt mål är att ge ut en ny bok varje år. Men eftersom jag arbetar heltid som jurist är det ibland svårt att hitta tillräckligt med tid. På sikt vill jag gå ner i arbetstid för att få mer tid för skrivandet. Drömmen är naturligtvis att kunna leva på författarskapet. Skrivprocessen har visserligen blivit kortare i takt med att jag lärt mig hantverket, men mitt krav på mig själv är snarare att det ska bli bra än att det ska gå snabbt.

– Just nu skriver jag på mitt tredje manus och har kommit halvvägs. Berättelsen handlar om en känd och framgångsrik man som blir anklagad för ett grovt brott som han måste visa omvärlden att han inte begått. Jag har stor hjälp av kursen i manusbearbetning som vi går för Sören Bondeson och min ambition är att manuset ska vara klart till hösten.

Hur kommer det sig att du började skriva romaner?

– Idéen väcktes på Susan Casserfelts releasefest när hon släppte sin första bok Prästens lilla flicka. Det var 2013. Året dessförinnan hade jag flyttat från Stockholm och köpt hus i Bålsta tillsammans med min man. Jag jobbade som chefsjurist på ett företag i Stockholm och längtade efter att få utlopp för min kreativitet. Efter många år, där min starkaste drivkraft var att visa att jag dög något till, släppte plötsligt revanschlusten. Det frigjorde energi som jag i stället kunde kanalisera på sådant jag ville göra. Förutsättningarna fanns där: Jag hade landat i mitt nya liv med min stora kärlek. Mina barn var vuxna. Jag hade oceaner av tid när min man ägnade sig åt sina stora intressen: jakt och fiske.

– I januari 2014 började jag en kvällskurs på Skrivarakademin i Stockholm. Det var grundkursen i att skriva deckare och spänning för Annica Wennström. När jag insåg hur svårt det är att skriva skönlitterärt såg jag det som en utmaning att försöka lära mig hantverket, få till språket och allt det andra man behöver veta för att fängsla läsaren. Sedan dess har jag gått fjorton skrivarkurser, främst för Sören Bondeson. Jag har läst drösvis med skrivarhandböcker och böcker om dramaturgi och om att skriva filmmanus. Mitt första manus blev inte antaget. På sätt och vis blev jag lättad, men mest sporrad. Jag ville åstadkomma något bättre. Beslutet att hoppa av chefsjobbet var förvånansvärt lätt att ta. Ett och ett halvt år i frihet blev det, utan andra krav än mina egna. Jag ägnade mig åt att lära mig mer, skrev, skrev om, läste favoritböckerna gång på gång. Manus två växte fram och efter många redigeringsrundor var den så pass klar att jag gjorde ett nytt försök att komma igenom nålsögat. En morgon ringde som sagt Modernista. Jag var antagen.

Skriver du synopsis? Vet du hur slutet ska bli när du börjar något nytt?

– Jag skriver flera olika slags synopsis. Först ett övergripande på ett par tre sidor med början, mitten och slutet av berättelsen. Det har föregåtts av funderingar som tagit sin utgångspunkt i en idé eller ett tema som jag vill skriva om, vilket resulterat i den så kallade ”enradingen” som du, Eva, också jobbar med: [bokens titel] handlar om en [beskrivning av huvudpersonen] som [vad huvudpersonen gör] för att [vad personen vill]. Sedan följer ett detaljerat synopsis i tabellform. Där beskrivs varje scen i korta drag, jag anger syftet med scenen, vem av karaktärerna som har perspektivet, beskriver konflikten och detaljer som plats, väder och datum. Vid sidan av det skriver jag en bakgrundshistoria för varje huvudkaraktär, dels för att lära känna dem, dels för att få en psykologisk förklaring till varför de agerar som de gör i berättelsen. Målet är att skapa starka huvudkaraktärer. För mig är synopsis ett levande dokument som justeras allteftersom historien växer fram. För att få överblick gör jag också tidsaxlar på stora papper där jag skriver in viktiga scener och inte minst vändpunkterna. Slutligen använder jag post-it-lappar som jag sätter på väggen.

– Det är en stor fördel att veta slutet redan innan man börjar skriva. Under processen kan dock slutet ändras vilket innebär att hela historien kan behöva justeras. Vår skrivlärare, Sören Bondeson brukar säga: ”alla beslut man fattar får konsekvenser”. Det gäller naturligtvis inte bara slutet utan hela berättelsen. Har man inte koll på det kan resultatet bli vad förlagen brukar kalla ”spretigt”. Mitt första manus var ett sådant. När jag skrev på Moratorium hade jag hela tiden i åtanke att allt måste kunna knytas till kärnan och ha betydelse för den historia jag vill berätta.

Hur ser en idealisk skrivardag ut?

– En idealisk skrivardag stiger jag upp vid sju (vilket är sovmorgon för när jag jobbar ringer alarmet på mobilen kvart över fem). Efter frukost sätter jag mig vid mitt skrivbord. Skiner solen drar jag ner persiennerna. Jag är ensam, det är tyst och våra tre hundar sover snällt. Om jag är inne i den kreativa fasen, när historien håller på att växa fram, går jag igenom de mejl jag skickat till mig själv under natten. Idéerna kommer främst när jag försöker somna. Eftersom det är en idealisk skrivardag har den nattliga tankeverksamheten resulterat i tio strålande uppslag (i verkligheten är antalet ofta lika många, men särskilt strålande är de sällan). Sedan skriver jag i fem timmar. Förmiddagarna är jag som mest fokuserad. Efter en snabb lunch går jag en promenad med hundarna och grubblar på något jag brottas med i manuset. Väl hemma fortsätter jag att skriva och varvar det med att läsa en inspirerande bok. Därefter skriver jag ut dagens text och går igenom den med rödpenna. Framåt kvällen struntar jag i teven och Facebook och börjar titta på nästa scen i synopsis. Vid midnatt går jag till sängs och somnar omedelbart (i verkligheten ligger jag där med tanketrängsel och skickar meddelanden till mig själv).

Tack Monica för dina intressanta svar. Lycka till med boken!  

Bild: Gustav Karlsson Frost, Omslag: Lars Sundh

MORATORIUM
De två vännerna David Bergman och Jonathan Sandberg arbetar som ungdomsledare på ett scoutläger för barn. Fulla på vodka simmar de över sjön och märker inte att stugan där barnen sover fattar eld. En flicka dör i branden. Skuldkänslorna blir överväldigande, och särskilt Jonathan lyckas aldrig bearbeta sina. Han alienerar sig alltmer från omvärlden och tio år senare är han spårlöst försvunnen.

Davids liv har tagit en dramatisk vändning. Hans fru har lämnat honom för en annan man och han har inte längre kvar jobbet på advokatbyrån där han precis var på väg att bli delägare. Han har dessutom blivit svindlad på pengar och har en skuld som han omöjligt kan betala. När Kurt Sandberg, pappan till hans gamla ungdomskamrat, söker upp honom och erbjuder honom det oväntade uppdraget att leta upp Jonathan mot en ansenlig summa pengar, har han därför inte råd att tacka nej. David påbörjar vad som först bara tycks vara sökandet efter en försvunnen person ur hans förflutna. Men så äger ett brutalt mord rum, och en avgrund öppnar sig. David tvingas gräva sig allt djupare in i familjen Sandbergs mörka, såriga historia och stegvis börjar han inse att han själv kan vara mördarens nästa offer.