Långläsning: Mina skrivarvänner berättar om sin sommar

Snart har första halvåret 2019 gått och jag kan tänka tillbaka på ett intensivt jobb med Berit, ännu en berikande termin med Sören och skrivarvännerna och två grymma bokreleaser (för Monica Rehn och Anna Bågstam). I sommar vill jag läsa och börja skriva/tänka på manuset om Gabriel. Och så kommer jag förstås att gå och vänta på svar från förlagen. Har de börjat läsa än? Vad tycker de? När kommer refuseringarna? Eller när kommer det där ja:et? Men nu (innan refuseringsångesten sätter in) berättar några av mina Siljan- och Gangsterkällar-vänner om vad de gör i sommar.

SUSAN CASSERFELT: Jag har precis avslutat två manus. Det ena med arbetsnamnet Dit orden inte når, som består av en självbiografisk del och en fackdel. Jag har bland annat intervjuat flera intressanta forskare och lagt ut dem på Youtube. Som namnet kanske antyder så handlar det om autism och till viss del om utbrändhet. Det andra är ett kriminalmanus med arbetsnamn Linje 17: gängkriget, som jag skriver i samarbete med Lisa Bjerre. Tanken är att det ska bli en ny serie som utspelar sig i Bagarmossen/Söderförort. Så jag går mer i väntans tider (fast man är ju rätt så luttrad för att vara ärlig).
Så egentligen är min plan att INTE skriva. Under de här sista åren har jag mest läst facklitteratur om hälsa och liknande. Därför har jag nu valt ut en rejäl bokhög bestående av romaner (säkert skrivna av några av de som svarar på denna enkät) för att läsa i sommar och dessutom planerar jag att logga ut helt från sociala medier. Ett tag lekte jag med tanken att inte ens ta med datorn till sommarstugan, MEN jag känner mig själv allt för väl. Så jag misstänker att jag kanske planerar ett nytt synopsis, trots allt. Om jag skriver så sker det på morgonen, när jag är pigg i huvudet och barnen sitter och spelar. Jag anser mig inte särskilt hård mot mig själv, däremot har jag insett att jag är en obotlig arbetsnarkoman, om tillfälle och ork ges.
Jag har tidigare skrivit tre publicerade böcker i Högakustenserien (Prästens lilla flicka, Den tatuerade cirkeln och I betraktarens öga) som just nu översätts till både finska och spanska för utgivning som ljud och e-böcker på dessa marknader. Ska bli spännande att se om de går lika bra som i Sverige, då jag förra året var den 12:de mest lyssnade författaren (vilket är lite lustigt med tanke på att jag fortfarande inte ser mig själv som en författare)!

LISA BJERRE: Jag har aldrig skrivit särskilt mycket på somrarna, med två små barn har semestern istället inneburit en paus från skrivandet. Barnen börjar bli större, men under våren har jag spurtat hårt med ett manus – den första delen i en ny spänningsserie som jag skriver tillsammans med Susan Casserfelt. Så jag ska försöka ta lite skrivledigt. För både min och familjens skull, det är svårt att vara särskilt närvarande i vardagen när huvudet befinner sig i en helt annan berättelse.
Men idéerna dyker ju upp när de behagar och jag kommer säkert att sitta och anteckna i mobilen på stranden. Jag och Susan har börjat skissa på uppföljare i vår spänningsserie och jag drömmer om att skriva en feelgood. Och jag längtar mycket efter att läsa! Både i researchsyfte och det rent luststyrda. Det ligger en lång rad med böcker och väntar i min Storytel Reader, bland annat Sebbe Staxx självbiografi och Flickorna som sprang av Simon Häggström. Dessutom vill jag hinna med att läsa böcker som vänner har gett ut under våren: Skuggan av Helen Ekeroth, Magiska sagor av Katharina Vittenlind, Moratorium av Monica Rehn och Skuggspelet av Anna Bågstam. Och i juli kommer Karin Janson ut med Kalla fötter, en feelgood med historiska rötter – den tänker jag inte missa!

EVA JACOBSON: Under min skrivarsommar kommer det inte att bli mycket nyskrivet. Men däremot omskrivet, omskrivet, omskrivet. Jag har buntar med kommentarer på mitt manus som jag har fått av mina skickliga skrivarkurskamrater på Sörens Bondesons kurs i den så kallade gangsterkällaren på Tegnérgatan.
Buntarna ska jag lägga ut på det stora bordet i vardagsrummet på sommarstället utanför Gnesta. Och jag ska metodiskt gå igenom från början och förbättra, förbättra, förbättra. Sedan bär det av till Mölle och till den pyttelilla hyreslägenheten med magnifik utsikt mot Kullaberg. Där ska jag bre ut buntarna över soffan och det minimala soffbordet och undvika att låta blickarna försvinna ut över havet.
Manuset är en fortsättning på min första bok Genom Glaset som kom ut för ett par år sedan. Den boken handlar om hur Emanuel Swedenborg, vårt 1700-talssnille och mystiker, tar kontakt med den nyblivna änkan Viveca via glasverandan i hennes sekelskifteshus i Stockholms innerskärgård. Allt utspelar sig i nutid men med inslag av Swedenborgs berättelser från 1700-talet. Den har ett så kallat öppet slut och nu ville läsarna veta: hur gick det sedan? Så då blev det bara att sätta sig ner och skriva en fortsättning, som även blir begriplig för nya läsare.
Så hur göra? Hur beskriva återblickarna? Hur långa får de vara utan att trötta ut läsaren? Dessutom, vad ska boken heta? Genom Glaset 2? Nej tråkigt. Vivecas hämnd? Nej, för övertydligt. Det där får jag kämpa med under min skrivarsommar.

MONICA REHN: Midsommarhelgen har just passerat och jag sitter vid datorn och ser ut på en molnig himmel. På skrivbordet ligger 150 sidor av utkastet till nästa bok. Sidorna är nerklottrade med handskrivna anteckningar. Huvudet är fullt av idéer och min berättelse har kommit till det stadiet att karaktärerna har fått liv. Jag kan höra deras tankar och se hur de ser ut. Vi har kommit varandra nära, dock inte alla för Beate är fortfarande bångstyrig och håller mig på avstånd.
Målet för min skrivsommar är att skriva klart hela första utkastet. Den här sommaren kan jag inte jobba lika ostört som tidigare. Min debutbok Moratorium som släpptes i april har fått fina lovord från läsare, bokbloggare och recensenter. Så just nu har jag nöjet att få göra saker som jag aldrig har gjort förut. Signeringar, intervjuer i tidningar, i radio och på bloggar. På lördag den 29 juni är jag i Skåne för att signera i Akademibokhandelns butiker i Helsingborg, Löddeköpinge och Malmö. Det är roligt med uppmärksamheten samtidigt som min ovana vid det stjäl en del av min koncentration.
För att skapa optimalt med skrivtid har jag kommit överens med min arbetsgivare om att flexa mellan arbetet som jurist och författandet. Det innebär att jag kommer jobba de antal timmar som behövs och resten av dagen ta ut semester för att skriva. Några veckors ledighet där jag enbart fokuserar på nya manuset blir det också, men framför allt kommer jag att skriva på kvällarna. För att snabbladda batterierna blir det riktig semester första veckan i augusti då min man och jag besöker min yngsta son som just har flyttat till Gotland. Då ska jag bara umgås, sola och bada.
(foto: Gustav Karlsson Frost)

JEANETTE BERGENSTAV: Jag börjar sommaren med att dra in lite pengar till hushållskassan genom att göra reportage, vara redaktör för en bok och lektörsläsa barnboksmanus.
I slutet av juni kommer jag att gå igenom kommentarerna jag fått på mina senast inlämnade kapitel på det deckarmanus jag själv skriver. Responsen jag får av mina eminenta författarvänner i Sörens gangsterkällare är guld värd!
Under de första tre veckorna i juli är planen att skriva på mitt manus ungefär mellan tio och två, varje vardag. Då kommer jag att sitta ute så mycket som möjligt eftersom det är det bästa jag vet. Jag investerade en del av min senaste royalty i en helt fantastisk solsäng – stor och rund med en skuggande sufflett – som står placerad mitt i grönskan. Jag älskar att skriva till fågelkvitter! Mellan skrivpassen ska jag bada mycket och gå skogspromenader med mina hundar. Det brukar vara ett perfekt sätt att få nya idéer eller komma på lösningar till knutar om kan uppstå i skrivandet.
Efter det väntar ett par veckors båtsemester. Jag blir ofta väldigt inspirerad när jag är vid havet men jag överväger ändå att lämna datorn hemma för att verkligen vara helt ledig.  Då brukar jag vara rejält taggad när jag kommer hem igen. Och runt den 20:e augusti är det ju redan dags för första manusinlämningen igen.  Målet är att bli klar med min deckare under höstterminen.
Tidigare har jag skrivit fyra böcker för barn och ungdom. En rimsaga för de yngsta, Busens hunderbara äventyr, hundträningsboken Hundkul! Trickträning för bästa vänner samt de två hunddeckarna med Flingan & flocken; Vargskräck och Kod 513.  Jag upplever att det är svårare att skriva vuxendeckare och framförallt att det tar betydligt mer tid. Men nu skymtar jag ljuset i tunneln!
(foto: Patrik Bergenstav)

ERIKA SVERNSTRÖM: Min skrivsommar sätter jag stora förhoppningar till. Jag är tjänstledig från mitt jobb detta året vilket innebär att jag plötsligt har sommarlov för första gången på 35 år. Förvisso helt utan lön, men vad gör man inte för konsten …
Sedan flera år är just semestern min bästa skrivtid. Det blir inte så många kapitel skrivna i vardagen när man jobbar heltid, har tre barn, hund, sommarstuga och kolonilott. Men under just semestern brukar både jag och maken använda tiden mellan frukost och lunch till manus. Barnen såsar runt i pyjamas och ingen gör något vettigt i alla fall.
Jag försöker skriva varje dag oavsett var vi befinner oss. Ibland åker vi bil långt, då skriver jag i bilen. Och under sommaren besöker vi alltid vår sommarstuga i Sörmland, Lysekil, Halmstad och släktens strandstuga i Blekinge. Jag skriver oavsett var vi är. Men om vi har besök eller besöker folk försöker jag istället gå upp tidigare eller skriva innan jag somnar. För det är bara när man har kontinuerlig tid som man får upp tempo och lyckas få ihop alla trådar i ett manus. Redigera kan man göra resten av året.
Just nu jobbar jag på två manus. En spänningsroman för vuxna och en spökhistoria för åldern 9-13. Det blir det tredje i min serie om tre syskon som får vara med om det ena värre än det andra när de är på sommarlov. (Evas anm: De utgivna böckerna heter Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen, Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa och Surtanten Birgitta och mc-knuttsjakten, Det sjunde rummet och Det övergivna barnhemmet.)
Och visst har jag hårda krav på mig. Jag har jobbat på ett manus hela våren och plöjer nu faktaböcker i ämnet. Till den 1 juli ska jag ha skrivit in alla ändringar hittills, satt ploten, persongalleri, karaktärernas driv/problem samt skrivit ett utökat synopsis. Sedan får jag äntligen släppa sargen och bara flöda på. Det är det absolut roligaste jag vet. Då löser jag manusproblem på joggingturen, vaknar mitt i natten och skriver ner idéer och diskuterar sannolika eller osannolika skeenden med familjen. I höst blir det ny kurs i manusbearbetning. Det är då man inser att det är förbaskat mycket som ska kortas, klaras ut och knixas till. Men det är då, och nu är nu! Glad skrivsommar!
(foto: Theresia Köhlin)

Tack Susan, Lisa, Eva, Monica, Jeanette och Erika för att ni tog er tid att svara. Lycka till med skrivandet eller inte-skrivandet i sommar.

Det här inlägget postades i författarintervju, mitt skrivande, skrivarkursen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Långläsning: Mina skrivarvänner berättar om sin sommar

  1. Pia Widlund skriver:

    Att vänta på svar från förlag är alltid lika spännande. Jag håller alla tummar jag kan.

    Gilla

  2. Åh, vilket intressant och givande inlägg. Tack så mycket! Och LYCKA TILL med manuset nu. Håller alla tummar…

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Kul att du gillade – jag tycker själv att det är roligt att höra vad andra skrivande människor ska göra i sommar.
      Tack snälla!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s