Timmarna med Berit

Det sägs att om man vill ha en förändring måste man göra annorlunda. Sedan kan ju yttre saker sätta stopp för förändringen, som att ett virus sveper över världen och ställer allt på ända. Men det låter väl ändå för orealistiskt? Jag håller mig till Berit och denna femtioelfte omgörning.

Den här gången

… struntar jag i deadlines. Jag skriver bättre och tänker bättre om jag låter mig drivas av lusten. Varför ska jag annars skriva egentligen.

… har jag också bara en plan (=antagen). Om jag lägger tid på en plan B är det lätt att jag lägger uppmärksamheten där i stället för på plan A.

… ber jag universum hjälpa mig. Eller nej, det vet jag inte (men U får gärna visa mig att jag har fel). Min upptejpade A4 på väggen är i varje fall mental träning – och tankens kraft tror jag på.

På papperet har jag en bild på förlaget som vill läsa mitt omskrivna manus. Under finns ett meddelande till mig själv, där jag bland annat skriver att jag känner glädje och har tålamod när jag höjer Berit och mig själv till nya nivåer … Varje dag läser jag den här texten, ibland tyst, ibland högt.

Sedan om förlaget säger nej så ska det inte bero på att jag inte gjorde mitt bästa.

Just i dag, den sista mars, ska jag börja med sidan 130. Lektören har läst de första 100. Nu har jag lyckats ”otroligt väl” säger hon och jag blir så glad. Nu måste resten bli lika bra. Det är svårt. Det blir liksom svårare hela tiden.

Timmarna med Berit är min bästa tid under dagen.

Sedan kommer verkligheten tillbaka med en smäll. Så märkligt tillstånd vi lever i. När jag skrev förra inlägget (27 februari) visste jag ingenting om hur världen skulle se ut en månad senare. Det är knappt jag vågar skriva ”hej, svejs, vi hörs i slutet av april.” Men nu gör jag det ändå.

Hej, svejs, vi hörs i slutet av april. Njut av våren.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Timmarna med Berit

  1. Ethel skriver:

    Jag säger detsamma. Inte ens en vecka in i mars hade jag kunnat tro att vår vistelse i Portugal skulle få ett sådant abrupt slut några dagar senare. Vi skulle träffa några vänner i Madrid 31 mars. De sitter i karantär sedan flera veckor och hur många veckor till har ingen en aning.

    Jag gillar inte heller dead lines. Iaf inte när jag skriver ner berättelsen. Möjligtvis kan man inte förhindra det när man tillsammans med förlaget gör ändringarna. Jag tar dagen som den kommer. Behöver inte vara så himla effektiv.

    Mental träning och mantran är inte fel.

    Timmarna med Berit. Låter som en bra titel. Känns härligt att umgås med Berit.

    Vi hörs och ses i april ♥! Nu går jag ut i naturen. Solen skiner men det är isande vind. Men i lä så …

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, verkligen skönt att ni hann komma hem i tid. Är era vänner i Madrid svenskar som hade tänkt att åka hem och som inte hann? Eller är det Madridbor? Jobbigt med karantän hur som helst förstås.
      Jag citerar dig och kallar det vårens motto: ”Behöver inte vara så himla effektiv.” Haha, det har du rätt i.
      Hittar man lä så kan dagarna vara riktigt sköna.

      Gilla

      • Ethel skriver:

        Våra vänner bor i Palma. Vi skulle mötas i Madrid. De kan flyga billigt från Mallorca. Det är en svensk väninna till mig som har bott Palma sen början av 1980-talet och hon är gift med en spanjor. De tar det med ro, men det är klart att de är oroliga.
        Ditt motto blir då också mitt :-).

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Okej, då förstår jag. Bra att de tar det med ro. Ni får ses en annan gång. Vi skulle ha rest till Australien i höst och träffat våra vänner som vi inte sett på tre år (då de emigrerade) men det var ju bara att lägga ner den planen. Blir desto roligare om det blir av senare.

        Gilla

  2. Jag kunde nästan skrivit inlägget. Det är så roligt att vara med sitt manus och se hur det utvecklas för att jag lärt mig mer och att inte ha en deadline att jäkta mot.
    Coronan finns där och det gör vardagen med. Det ska bli mycket intressant att se vad april för med sig.🙂

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja, så roligt att vara med sitt manus! Ju mer vi utvecklas, desto roligare blir det.
      Deadlines lär vi få den dagen vi blir antagna – men då står man nog ut med det 🙂

      Gillad av 1 person

  3. Annika skriver:

    Tack för uppdatering om Berit 🙂
    Skrivandet är verkligen en ventil just nu, läser också mer än jag brukar och går långa promenader på skoterspåret på älven när jag inte är på jobbet eller med familjen. Ungefär så, mer mäktas inte med just nu.
    Hej svejs, och kram! (Och tack för färgglad bild av blommor!)

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack säger Berit 🙂 Fint att du har ventiler. Och långa promenader på skoterspåret på älven låter härligt och exotiskt. Hej svejs och kram tillbaka!

      Gilla

  4. Pia skriver:

    Visst är det konstiga tider vi lever i. Det är nästan så man får inspiration att skriva något om det!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s