En bit i taget

Det går trögt med omskrivningen av sidorna 100 – 200. Dokumentet är döpt till 10 mars. Så det var väl då jag började slita med mittendelen. Det är svårt att nå upp till den nivå som bokförlaget efterlyser. Svårt att nå upp till den nivå jag kräver. Ja, jag är inte rätt person till att fixa det.

Ändå försöker jag. Varje dag en liten bit.

Bilden är tagen för någon vecka sedan. Växten såg död ut i höstas, precis som mitt manus, men min man som inte gillar att kasta växter satte in den i friggeboden. Nu har den, precis som mitt manus, visat att den inte alls tänker dö. Den tänker blomma.

Nu får vi göra det bästa av maj.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till En bit i taget

  1. Men, här missar du något faktiskt. Du KANSKE inte är på rätt nivå för att fixa till det nu, men du SKRIVER dig till något annat. Bit för bit. En stor författare sa en gång ”Folk tror att jag skriver så här, rakt upp och ner. Men de vet inte hur många gånger jag skrivit om varenda mening. Och sedan har förlaget ändå klagat”. (Och han skriver så bra, och är utgiven av en av de största förlagen). Alltså, det manus du har idag, den du är idag och det du skriver idag är i konstant förändring. Eftersom du fortsätter. Så bara, keep on! Uppmuntran från förlag är ovanligt och värt att ta på allvar, oavsett vad de i slutändan bestämmer sig fört, och det är jag helt övertygad om att du vet. Lycka till!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Louise! Jättebra formulerat och så viktigt att minnas. Och så kan det vara att jag kanske inte är på rätt nivå för att fixa till det.
      När jag tänker tillbaka på de senaste tre åren då jag lyft mig i håret och jobbat om manuset och fått det bättre och bättre, så ser jag att jag gjorde mitt bästa varje år från den nivå jag var på då. Men nu, när förlaget som refuserade men som skickade med ett lektörsutlåtande och vill läsa igen, då vill jag att omskrivningen ska bli så bra att de ser potentialen och vill anta det. Skulle det bli så inser jag att jag står inför en ny redigering med hjälp av dem. Skulle de refusera – mest troligt – så har jag i alla fall lärt mig mer och har ett bättre manus att utgå från.
      Tiden får utvisa 🙂 Tack, jag ska fortsätta och fortsätta …
      P.S. Intressant med det som författaren sa. Vill du säga vem det är? Tror nämligen att det är en man vars efternamn börjar på B.

      Gilla

      • Louise Baumgärtner skriver:

        Hoppas du förstod att jag menade att du kanske inte är på rätt nivå idag, men att det inte säger något om vart du är om en månad eller ett halvår. Man utvecklas ju hela tiden, och ju mer man skriver desto bättre blir det. Kommer inte ihåg vem det är, förargligt nog, men jo, det var en man, och det kan ha varit Johan Theorin som brukar tala frikostigt i intervjuer om att han blev refuserad i 20 år. Det du;)

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Jag tror att jag förstår hur du menar. Jag tog det i alla fall på ett hoppfullt sätt. Och ja, man utvecklas ju hela tiden, vilket är en fantastisk känsla de gånger man känner att det händer – och frustrerande när man stampar på samma ställe. Men stampandet är säkert en sorts framåtrörelse det också. Fast man inte märker det 🙂
        Refuserad i 20 år? Ja, där ligger jag i lä 🙂

        Gillad av 1 person

      • Louise Baumgärtner skriver:

        Alltså , att du fått lektörsutllåtande är i sig otroligt hoppfullt !! Du har nästan nått ända fram. Ett annat förlag kan lika gärna tyckt att du varit på exakt rätt nivå, för att uttrycka det så, och gett ut dig! Det är ju en fråga om tur, timing, ekonomi o s v också. Du vet säkert det men jag skriver det ändå😉så kämpa på!! Kram❤️

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Nu efteråt att jag riktigt glad att inget förlag tyckte att förra årets manusversion var tillräckligt bra för att ges ut. Då hade jag så småningom ångrat mig när jag förstått hur mycket bättre det kan bli. Bättre att det här (stora) förlaget är intresserade av att läsa en omskrivning. De lovar ingenting men de kommer i alla fall att läsa.
        Tack, jag ska kämpa på. Du också hoppas jag. kram ❤️

        Gillad av 1 person

  2. Ethel skriver:

    Fin bild av situationen! Blomman och berättelsen växer trots allt. Det bådar gott.
    Ja jag hoppas att maj kommer med bra dagar. För alla runt världen. Att det fria livet återvänder.
    Jag är hoppfull.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Ethel, hoppas det bådar gott.
      Vi här uppe i norr har åtminstone rätt årstid nu när världsläget är som det är. Häromdagen hörde jag en av experterna säga att sars försvann lika snabbt som det kom, och att ingen visste varför det bara försvann. Skulle vara fantastiskt om det här viruset får samma idé.

      Gilla

      • Ethel skriver:

        Jaså försvann sars?? Ja då hoppas vi på detsamma nu.
        Vi vill ju åka tillbaka till Portugal i höst. Har en lägenhet hyrd från 1 oktober. Vi har det bra här på landet, men längtar också till Portugal. Vi hade det verkligen härligt.

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Hoppas ni kommer iväg i höst. 1 oktober ligger en bit fram i alla fall.
        Vi skulle ha rest till Australien i höst men den resan har ju blivit inställd förstås.

        Gilla

  3. Åh vad jag känner igen mig. Och utveckling sker ju hela tiden. På egen hand hade jag kommit en liten bit och är därför så tacksam över den feedback jag fått som gjort att jag kommit ännu en bit. Men vilken tid det tar ändå. Och vad mycket som är kvar. Ändå.
    Men, blir vi någonsin fulländade författare? Blir vi inte bara bättre hela tiden? Det är min förhoppning iaf, precis som Louise också sa.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Ja (suck) en evinnerlig tid tar det 🙂 Men det är som du säger, jag skulle heller inte ha kommit långt utan feedback. Det bästa är att växla mellan feedback och eget nötande. Och där har jag haft mycket hjälp av lärare, skrivarvänner och lektörer. Men lika viktigt är att vi sitter där och skriver och skriver.
      Jag antar att du också lär dig genom att vara lektör, att det alltså inte bara är den du hjälper som blir hjälpt utan att du också ser saker hela tiden som är bra och mindre bra. Så tycker jag att det fungerar när jag läser andras texter.

      Gillad av 1 person

  4. Katarina Persson skriver:

    Känner så väl igen känslan att man på ett sätt inte känner sig som rätt person för att få till sin story så den blir som man vill och som den behöver vara för att bli utgiven. Har varit där så många gånger. Men samtidigt är det ett väldigt utvecklande tillstånd. Där när man måste gräva längst ner i kreativitetens djupaste brunn och någonstans hitta den där delen av sig själv som behövs för att göra storyn rättvisa. Jag brukar lägga undan manuset en tid, men det förstår jag att du kanske inte vill om du har fått positiva refuser och vill arbeta vidare för att nå sista biten. Jag har fler sådana manus på lager, varav det senaste är daterat 2017-??? hittills oavslutat efter att redigeringen och omskrivningen började. Jag är nog inget vidare föredöme. 🤣

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Bra beskrivet av känslan jag känner – och härligt att du och andra författare kan hamna i samma läge. Ibland tror jag att jag är ensam 🙂
      Eftersom du har gett ut flera böcker så är det inte konstigt att något eller några manus är oavslutade. De kanske mognar så småningom? Och bra karaktärer kan man recycla till annat.
      Tanken för mig den här gången var att skriva 100 sidor och skicka till lektören jag jobbar med (de första 100 är omskrivna och ”klara”) men nu skickade jag i stället drygt 60 sidor och fyra viktiga frågor. Får hennes svar om några dagar. Jag passar på att vila från manuset den här veckan. Så skönt. Annars tänker jag nästan hela tiden på Berit.

      Gillad av 1 person

      • Katarina Persson skriver:

        Mitt allra första manus skriver jag på ongoing, i mitt huvud! ☺️ det här senaste dyker upp i tankarna ibland. Så ja, det är nog så, att de ibland behöver mogna lite så att en ny version kan växa fram i slutänden 🙂 precis, jag älskar när jag kan recycla karaktärer 🙂

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Jag tror jag är inne på version trettio när det gäller Gabriel som är ett manus som jag tar fram när Berit är hos lektör eller förlag. Varje gång kommer jag på ett bättre sätt att skriva historien om Gabriel. Och så kommer Berit tillbaka och så tar jag tag i henne igen medan Gabriel lurar i bakhuvudet.
        Både Berit och Gabriel hade biroller i tidigare manus som jag har skrotat. Men de är så bra att de nu fått huvudrollen i var sin roman 🙂

        Gillad av 1 person

  5. Pia skriver:

    Ja, vem bestämmer om man är på rätt nivå och vem ska man tillfredsställa? Vem skriver man för och vad vill man med sitt skrivande? Det är frågor jag ofta undrar över.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Jättebra frågor, Pia! För mig började det med glädjen i att formulera mig. Då tänkte jag inte på nivåer över huvud taget. Men sedan ville jag nå den där nivån som behövs för att ett förlag säger ja. Jag vill se det som att jag bestämmer att förlaget får bestämma rätt nivå (jag vill ju bli antagen). Och jag är den jag vill tillfredsställa. I frustrationen över att det är svårt och tar tid finns tillfredsställelsen när jag lyckas med ett stycke, ett kapitel och kanske så småningom en hel bok. Fast oftast är det bara roligt att se hur mycket bättre min text kan bli.
      Vore intressant att höra vad du kommer fram till.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s