Åh, nej, jag tryckte på send-knappen

Sommaren i min by kom och försvann, lite för snabbt tycker jag. Jag skrev varje dag, badade varma dagar, inspirerades av bra böcker och gav upp några som var dåliga. Vi hittade fina promenadstigar i skogen och jag tänkte ofta på att jag borde cykla.

Mina bästa inköp var hårnålar och en ny skrivare.

I juli var jag ”klar” med manuset. Lektören läste igenom den nya omskrivningen. Tyvärr var det inte så att hon ropade hurra till allt för hon hade fortfarande en del invändningar.

Jag dunkade pannan i köksbordet. Strök ännu mer. Skrev nytt. Jag funderade mycket på hur jag skulle göra när jag var klar igen. Be en testläsare läsa? En till lektör? En redaktör? En redaktör och en korrekturläsare och fjorton testläsare? Eller ville jag bara skjuta på inskickandet för att jag var rädd för den kommande refuseringen?

Att skicka in manus till förlag är som att cykla, jag är inställd på att det ska gå åt pipan.

Jag är rädd för att cykla på landsvägen. Men om och när jag cyklar kan det hända att jag långt borta i en avkrok känner en vidunderlig lycka över att jag lever. Jag ville uppleva känslan av frihet och lycka igen och igen. Dessutom hade jag ett mål i september: Siljan Runt at home edition.

Dagen när jag skulle försöka mig på 12 mil – som motsvarar Siljan runt, tidigare har jag cyklat Orsa runt på 7 mil – var jag märkligt nog inte nervös alls. Jag stärkte mig med banankakor gjorda på fyra ägg och kastade mig ut i morgonrusningen. Och kom via en kaffepaus på macken i Gottröra hem i slutet av eftermiddagsrusningen. På hemsidan står det att jag hamnade på plats 315 av 319 deltagare. Alltså, säger jag lyckligt till mig själv, du cyklade 12 mil. Trodde du det din gamla get? Nä. (Jag cyklade till och med 12,7 mil.)

Och i tisdags skickade jag in manuset helt fräckt.

Nu går jag och väntar på en dalahäst som är priset för genomfört lopp, och ett svar från förlaget.

Önskar dig som läste en fin höst på alla sätt och vis.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Åh, nej, jag tryckte på send-knappen

  1. Ethel skriver:

    Kul att höra från dig!

    Vilken känsla att komma i mål! Härligt!
    Lika bra att göra som du gjorde :-), bara dra iväg manuset till förlaget! Bra gjort!
    Jag håller tummarna både för dalahästen och svaret från förlaget.

    Jag skriver så det ryker nu. Inte alls på fortsättningen av min första bok. Nej allt med den är nedlagt. Jag skriver på en spänningsroman. Nej, förresten, jag skriver på två. Bara för att det är så himla roligt! Ger mig så mycket livsenergi. Inga krav, Jag gör precis som jag vill.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Och kul att höra ifrån dig!
      Tack för tummarna. Räknar med att hästen tar sig hit så småningom. Och när det gäller förlaget tänker jag att jag kan var lugn i en månad åtminstone innan jag börjar klättra på väggarna 🙂
      Vad roligt att höra att du skriver så att det ryker. Heja dig! Och härligt att du väljer att skriva det som du blir glad av. Jag försöker mig också på en sorts spänningsroman fastän en mer stillsam (min egen genre 🙂 ).
      Önskar dig fortsatt skrivglädje – var du än kommer att befinna dig i höst.

      Gilla

  2. Annika skriver:

    Men WOW! Både till cykling och till inskick! Så himla kul att du bara tryckte iväg det, då hoppas vi på snar uppdatering med nyheter om hur det gick!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Hallå Annika! Hoppas det går bra för dig och dina manus.
      Jag ska försöka hålla mig ångestfri tre-fyra veckor i alla fall. Sedan får vi se 🙂
      Uppdatering kommer så småningom.

      Gilla

  3. Annie Sagrén skriver:

    Fint att läsa. Sen vet man ju aldrig i vilket mål man lyckas landa. Tummarna hålls
    !

    Gilla

  4. Ett inlägg från dig, ja vad kul! Och så spännande. Vågar knappt säga några lyckönskningar, rädd för att jinxa… Men som du har jobbat. Nu måtte någon väl se det och även tycka att manuset passar in perfekt i utgivningen.
    Men att cykla så långt. Wow! Mäkta imponerad.🙂
    Inväntar uppdatering med spänning.☺️

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Helena, blir glad av dina rader. Men så svårt det är detta med att bli antagen … även om förlaget gillar min nya omskrivning så ska den ju passa in i deras utgivning också.
      Jag blir varm av att tänka på den långa cyklingen men den gav mig en värkande axel (det onda knät höll riktigt bra) så borde inte sitta framför datorn alls. Men kan inte låta bli att jobba lite på ett annat manus – ett gammalt som liksom har fallit på plats i år 🙂

      Gillad av 1 person

  5. Pia Widlund skriver:

    Härligt inlägg. Tufft med lång cykeltur, bra jobbat. Ja, att vänta på förlag är galet jobbagt. Att komma med är lika stor chans som att ”hitta hår på en flintskalle”.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack Pia! Ha ha, vilken liknelse, jo, den är tyvärr sann. Har skjutit fram ångesten i minst en månad. Före dess lär jag varken få ett ja eller nej 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s