Refuserad, justerad och isolerad (men glad)

Förlaget tyckte att min text blev bättre efter omskrivningen men de valde att tacka nej. Jag blev inte särskilt ledsen för jag hade redan börjat räkna med ett negativt svar. Jag hade nämligen lyssnat på ett avsnitt av podden Debutera eller dö några veckor tidigare, då Nina De Geer läste upp ett refuseringsbrev hon fått av Bonniers. Hon hade precis som jag kämpat med en omskrivning efter ett lektörsutlåtande från dem och sedan väntat i månader innan nej-et kom. Då när jag lyssnade blev jag ledsen för jag tänkte att om inte hon, som har ett namn och en plattform, blir antagen då lär inte jag bli det heller.

Så när refuseringen kom hade jag så att säga redan deppat klart.

Hösten var märklig, jag hade j-t ont i en axel och kunde varken träna eller skriva. Eller sova för den delen. Jag var ute och gick på dagtid och sedan på kvällarna med pannlampa med en bok i öronen för att liksom komma ifrån smärtan. Jag lyssnade på romaner, biografier och spänning på dagarna och på nätterna lyssnade jag på feelgood. Jo, lite sov jag förstås men det var upphackat.

Strax före jul läste jag igenom det refuserade manuset och upptäckte att jag kunde förtydliga ett spår och stryka annat, och det gjorde mig så glad. Under tiden manuset befann sig hos Bonniers hade jag blivit en bättre författare 🙂

En ortoped gav mig diagnosen frozen shoulder och en kortisonspruta före jul. Den hjälpte inte så mycket men jag började göra ändringar i manuset i alla fall. En skicklig författare jag känner läste igenom texten och kom med bra kommentarer. I januari fick jag kortisonspruta nr 2 i ledkapseln och nu för en vecka sedan försvann smärtan. Jag sover hela nätter och har skickat in manuset igen till åtta förlag.

Livet är ljuvligt. Happy Valentine till alla. 

P.S. Nu hörde jag att Nina De Geer har antagits av Ordfront. Så roligt. Tror nog inte att jag följer henne i spåren ännu en gång, men jag jobbar på ett annat manus som kanske har större chans.

Detta inlägg publicerades i okategoriserat. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Refuserad, justerad och isolerad (men glad)

  1. mariehlundh skriver:

    Du är ju otroligt nära! Och se på Nina, det blev ett annat förlag som nappade. Snart är det din tur Eva!

    Gilla

    • Eva skriver:

      Tack för pepp, Marie, ja, jag hoppas på att någon nappar – som det gjorde för dig. Så roligt att du skrivit treboksavtal med Polaris. Helt fantastiskt.

      Gillad av 1 person

      • mariehlundh skriver:

        Har du läst Debutantbloggen i dag? Ett jättebra inlägg. Kommer man så pass långt som du kommit är det en tidsfråga, något förlag kommer att nappa.
        Tack, det är helt overkligt men ska bli väldigt kul att få jobba med redaktör och se hur livet ”på andra sidan” ter sig. Snart ses vi där 😉
        Skönt förresten att du fick ordning på axeln, när kroppen inte är med blir allt i olag tycker jag.

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Tack för tipset, nu har jag läst debutantbloggen (hade missat den i dag), ja verkligen ett bra inlägg. Fyndigt uttryck: ”mer mani än geni”.
        Låter så kul att få jobba med redaktör och se allt inifrån – bara av den anledningen vill jag bli antagen – ser fram emot att läsa om din resa.

        Gillad av 1 person

      • mariehlundh skriver:

        Ja, ett väldigt bra uttryck! Det är ju en besatthet som ingalunda grundar sig (för min del) i att jag var född med ”gåvan”. Skam den som ger sig liksom.
        Vad roligt att du är intresserad av att läsa, bloggen handlar ju mest om skrivandet och det kan du bättre än jag, men jag hoppas att inläggen om jobbet med förlaget ska ge någon lite insikt eller matnyttig kunskap i alla fall ❤️

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Nej, någon ”gåva” är det inte här heller, bara en stark lust till att formulera sig och varför då inte skriva en bok. Hur svårt kan det vara – ha ha så sa jag nog för tjugo år sedan 🙂
        Ja, ska bli så kul att följa ditt jobb med förlaget ❤️

        Gillad av 1 person

      • mariehlundh skriver:

        Samma här, för tjugo år sedan 😄 Herregud.

        Gillad av 1 person

  2. Åh, ett nytt inlägg från dig, det höll jag nästan på att missa här i flödet.
    Så trist med dessa refuseringar. Men känner väl igen mig. Bonnier var ju de som var intresserade och tyckte manuset behövde stärkas efter första utskicket, och jag gjorde det, och skickade tillbaka efter något drygt år (eller om det blev två?) men då fick jag snabbt nej. Dock med tillägg att de gärna ser andra manus från mig. Hm…
    Om inte manuset är liksom helt rätt på alla de sätt (och man kanske har lite skjuts av ett känt namn) så är nålsögat otroligt minimalt.
    Jag läste också om mitt vilande manus som var ute hos förlagen i somras, sådär en fem, sex månader efter jag skickat iväg det, och såg saker jag ville ändra och stärka upp. Så ja, vi utvecklas konstant och bäst för manuset är just den långa vilan. Om ändå fler förstod och provade på det… (Säger jag i rollen som lektör nu…)
    Jobbigt med smärta som sätter stopp för än det ena och än det andra. Känner igen mig. Skönt att du verkat fått lite bukt med det. Och så himla fint att höra att du är på gång med ett annat manus. Precis samma här. Ett manus som jag egentligen betraktar som lite fånigt, men vem vet, kanske det passar en bredare målgrupp än min dystopi och att ett förlag vågar nappa någonstans där i framtiden.
    Puh, vad långt det blev. Men, jag håller tummarna för dig!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Skönt att man inte är ensam i refuserings- och smärta i kroppenträsket 🙂
      Jag antar att du också ser en positiv refusering från Bonnier som en sorts framgång, så känner jag, att någon eller några på det stora förlaget har läst och tyckt om så pass mycket att de vill berätta det.
      Att låta manuset vila länge är ju så viktigt, men svårt när man är ivrig. Kan tänka mig att du som lektör kan se dina texter som vilat ännu klarare nu.
      Jag håller tummarna för dig, både med ditt nya manus och dina uppdrag bl a som lektör. Heja dig!

      Gilla

      • Visst kändes Bonniers mycket positiva refusering som en enorm bekräftelse. Är jätteglad över den. Dessutom läser jag ibland böcker utgivna på förlag (oftast rätt små förlag då) som jag tycker brister och tänker att mitt manus nog kan upplevas mer genomarbetat och starkare. Ja lite hybris tycker jag allt vi kan få unna oss. Och med ytterligare fyra positiva refuseringar av stora förlag tar jag mig den rätten.😄
        Men nog kan det allt bli bättre ändå. Tänk vad jag borde kunna upptäcka nu. Ett halvår senare igen.😉
        Tack snälla!❤

        Gillad av 1 person

      • Eva skriver:

        Hybris i skrivfasen är ju ett måste 😄. Hur skulle man annars orka fortsätta månad ut och månad in? Knepet, tycker jag, är att hinna igenom manuset innan missnöjeskontrollanten dyker upp. Där har jag fortfarande problem 😄.

        Gillad av 1 person

  3. Elin Säfström skriver:

    Som jag brukar predika: ett manus är aldrig oskrivet! Även om du inte skulle debutera med just detta manus så har det enormt mycket större chans att bli utgivet när du redan fått ut en annan bok. Skönt att du fått lite ordning på smärtan!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Men åh, jag har ju bara tänkt att blir det nej nu på inskickade manuset så är det kört. Nu blev jag genast hoppfullare 🙂 Kommer nog att planera lite annorlunda framöver. Tusen tack för den inputen.

      Gilla

  4. Annika skriver:

    Skönt att du fått ordning på smärtan, det är jobbigt när sömnen påverkas. Trist med refuseringen, har också vid ett tillfälle skrivit om för dem och fått nej, men tänker att man åtminstone blir bättre på att skriva och lär sig lite mer om hur förlagen fungerar. Hoppas innerligt att något av de nya åtta förlagen nappar!

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Tack, Annika, ja så skönt att slippa smärta. Ah, då är vi med i samma klubb 🙂 Så sant, man blir åtminstone bättre på att skriva.
      Jag har inte så stora förhoppningar om ett ja med manuset om Berit, det ligger nog inte rätt i tiden, men känner att jag i alla fall vill testa en gång till. Den här gången känns ”väntan” inte jobbig, jag har skjutit undan tankarna på det och engagerar mig i min ”stillsamma spänningsroman” – jag är i en fas då jag gillar den mycket 🙂
      Hoppas att ditt skrivande går bra. Håller tummarna för att jag ska få se dina texter i bokform framöver.

      Gilla

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s