I går var första tillfället av fem gånger i höst/vinter som manusgruppen träffades. Vi diskuterade varandras texter mellan halvett och sex, med en kort kaffepaus då vi pratade om skrivrelaterade saker. Efteråt gick vi och åt på en italiensk restaurang och pratade om … författare och böcker.

I går fick jag också mycket uppmuntran till att fortsätta att skriva på samma sätt som jag börjat. Inte alla tyckte samma – någon väntar på action, någon vill ha mer dialog och så vidare – och jag ska noga fundera på hur jag ska göra när jag redigerar någon gång i vinter.

Precis så, någon gång i vinter ska jag redigera, och inte före dess. Jag hamnar lätt i att ändra och pilla i befintlig text efter en genomgång, men i går bestämde jag mig för en ny strategi. Den handlade om att jag redan på morgonen (i dag alltså) skulle sätta mig och skriva nytt. Jag skulle alltså inte försjunka i den text som manusgruppen gett feedback på. Jag skulle heller inte fortsätta att leva kvar i de andra texter. Och framför allt skulle jag bara få gå in en gång på sociala medier.

Jag gjorde det och det kändes förvånansvärt lätt. Att peka med hela handen och säga åt sig själv är tydligen grejen.

Nästa plan är att avge rapport på bloggen senast fredagen den 15 oktober. Där ska stå att jag har lämnat en ny omgång med cirka 40 sidor som känns riktigt bra. Uu, vågar jag verkligen lova det? Nej. Nu blev jag nervös. 30 sidor som känns bra. Det får räcka. 30 sidor blir ändå en ansträngning och ett fokus.