eva karlssons blogg

Min idé att göra en ny julkalender läggs härmed ner. Jag tyckte att det var så kul förra gången (2014) och jag har redan tänkt ut vilka författare jag vill intervjua. Men jag måste säga nej till mig själv – och jag måste skriva det här på bloggen så att jag slutar vela hit och dit. Även om själva jobbet att mejla, ställa frågor, redigera, sammanställa, fotografera fina julprylar som jag först måste hitta …  inte behöver ta mer än ett par veckor så vet jag av erfarenhet att det mesta av min bästa tankekraft går till detta hela tiden – från november och fram till jul.

Det är den tiden som mitt manus måste få. Jag har snart redigerat i fem veckor. Det blir så förbaskat mycket bättre nu. Men den här gången ska jag inte ens gissa när jag är klar. För när jag är klar är jag säkert ändå inte klar.

En liten enkät:

1. Hur många timmar om dagen vill du skriva? Om du fick välja fritt.
2. Efter ett avslutat skrivpass: tänker du främst på hur lång tid du satt, eller antal sidor/ord du fick gjorda eller vilken känsla du hade under passet?
3. När på dygnet kommer dina bästa idéer? Och vad gör du då?

Vore kul om du svarar här i kommentarerna eller till min e-postadress: eva.riktigare@hotmail.com

Så här svarar jag:

1. För mig är mellan två och fem timmars skrivande om dagen det bästa. Mindre = frustrerad. Mer = slut i huvudet, ont i kroppen, börjar tycka det är dåligt.
2. Oftast noterar jag känslan, om jag är nöjd eller inte. En riktigt bra mening är bättre än tusen tecken.
3. När kranen är på kommer nya idéer mest hela tiden: när jag promenerar, mitt i en bra film eller bra bok, ska sova eller mitt i natten. Ibland faktiskt vid datorn också.

Trevlig helg önskas 🙂

I tre veckor har jag redigerat, men i dag har det gått trögt. Så jag lyfter blicken och läser om alla som är på bokmässan. Jag har varit där två gånger, i egenskap av reporter, och gjort intervjuer och lyssnat på lysande och mindre lysande seminarier. En av de bra sakerna med att jobba var presscentret dit jag med jämna mellanrum kunde gå för att vila fötterna och huvudet.

Jag har inte så stor erfarenhet av mässor. En gång stod jag på en själv, i Älvsjö i två dagar, i ekande surr och på hårt betonggolv, och det var en erfarenhet jag gillar att ha men jag behöver nödvändigtvis inte göra om det. Om jag inte blir antagen av ett förlag förstås.

Vill jag det? Det är klart att jag vill, det är min dröm, och jag skulle ju inte sitta och peta så här i åratal i en text om jag trodde att det inte skulle bli något. Ändå ställer jag mig frågan allt oftare.

Finns det någon därute som känner likadant – eller tvärtom?

Klart slut från snigeln

Sådär, då var jag igång med redigeringen av Berit igen. Vilan ifrån manuset har gjort mig gott och jag känner mig försiktigt positiv till att det kan bli något riktigt bra av det här … någon gång.

För två veckor sedan fick jag ett långt lektörsutlåtande av Linda (Skriviver), samt utförliga kommentarer i marginalen. Utlåtandet tyder på stort kunnande och är pedagogiskt och så rakt och ärligt att jag kan backa och se min text på lite håll och SE det hon ser.

Känslan av att förstå allt som måste till är ambivalent. Samtidigt som jag är glad för allt jag nu lär mig är det mindre roligt att inse att det är mycket kvar att göra. Men jag blir lite tröstad av det Linda skriver: ”Det här är ett manus och en text som kräver mycket av sin författare, och som verkligen behöver sin tid.”

Efter det har vi också träffats irl (för första gången) då vi pratade vidare om Berit. Förutom att det var väldigt trevligt var det också bra för manuset. Jag kom på flera lösningar.

Bilden är från en dagstripp till Åland förra veckan. Där bestämde jag mig för att inte sätta någon deadline till mig själv den här gången, jag ska i stället bara idogt jobba vidare tills det en dag blir klart.

Hjärtliga hälsningar från snigeln 🙂

I morgon bitti tar jag tåget upp till Mora och Siljan. Det blir Sören Bondeson och åtta skrivande människor – ungefär hälften är publicerade författare – som ska ha fyra halvdagar tillsammans. Två är vikta åt textgenomgång och två är teori, och det sista blir nytt för mig. Jag har aldrig lyssnat på någon föreläsning av Sören.

Vi läser allas texter och tycker till om smått och stort i marginalen. Sedan jobbar vi extra mycket med en av texterna. I fredags skrev jag klart utlåtandet till den text jag fått på min lott. Lite annorlunda mot tidigare gånger för det här är ett synopsis på tjugo sidor. Det tog mig ganska lång tid, jag har knappt skrivit ett synopsis själv, och synpunkter på till exempel gestaltning och miljö är ju svårt att säga något om. I stället har jag tittat på karaktärer, konflikter och trovärdighet.

Den här söndagen skiljer sig från alla andra dagar den här sommaren. Jag har inget att skriva, ingen text från kurskamraterna att läsa. När det gäller Berit skickade jag iväg manuset i måndags till Linda på Skriviver. Hon varvar sitt eget skrivande med lektörsjobb numera. När texten gått iväg fick jag först ångest – jag borde ha gjort mer, jag borde ha gjort det bättre – men nu har en ren matthet sköljt över mig och liksom stannat kvar.

Jag hoppas att veckan vid Siljan kommer att ge mig ny energi – tillräckligt för att kunna ta Berit till en högre nivå i höst – men samtidigt vill jag inte bli så översvallande entusiastisk att jag anmäler mig till en ny skrivarkurs. Inte den här terminen i alla fall. Vad jag behöver är många grå och regniga promenader med Berit. Sedan. När jag har tagit nya tag.

… den här sommaren var en natt. Jag kunde inte sova. Det var ljust men dimmigt och runt 22 grader. Efter hettan under dagen kändes det skönt och förunderligt stilla ute på altanen. I flera timmar skrev jag. Meningarna rann ur mig, jag var så klar i huvudet.

Annars har lusten till skrivandet gått över i en måste bli klar-känsla. Måste bli klar med redigeringen av Berit – ska skicka till ännu en lektör. Måste blir klar med 40 sidor Gabriel till inlämningen inför veckan vid Siljan.

De sistnämnda 40 sidorna blev 35. Mäktade inte med att hitta på något mer. Jag känner mig tom, och än en gång sitter jag ute på altanen efter att ha vaknat tidigt.

Klockan har hunnit bli halvsex. Jag borde gå igenom Berit ännu en gång. Men så fort jag öppnar dokumentet stänger jag det igen. Jag vill inte.

Men annars har jag badat mycket, helt underbart! Och hittat en tjock bok som jag inte blir stressad av för att den är tjock. Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Ska nog gå in och läsa lite nu.

P.S. Siljanveckan startar 20 augusti. Då ska jag banne mig posta lite bilder här på bloggen.