Någon i bokbranschen sa ungefär så här: Många manus som kommer in från debutanter är skrivna i jag-form och presens. Men de som blir antagna är oftast skrivna i tredje person och preteritum.
Någon annan sa: När det gäller debutböcker vill branschen att de ska vara runt trehundra sidor. Inte så mycket kortare. Eftersom läsarna inte känner till författaren ska de åtminstone känna att de får valuta för pengarna i form av sidor.
Det här är mitt första manus som jag skriver i presens. Jag har också valt jag-formen. Just nu är mitt manus etthundratjugosju sidor långt. Står där som en fjäderlös, huttrande kyckling och tänker JAG HAR ALLT EMOT MIG!
Men hörru du, säger jag då, man ska aldrig tro på allt som sägs och skrivs. Det mesta, i den här branschen, är ändå bara påhitt.
eva karlssons blogg 
Preteritum har jag aldrig druckit…
GillaGilla
Smakar gammalt 🙂
GillaGilla
Tror på att man ska vara sig själv och det egna uttrycket troget, det kan vara nog så svårt med alla goda råd om skrivande som finns.
GillaGilla
Åh, vad bra sagt Anna. Precis så är det ju.
GillaGilla
Den som går mot strömmen är oftast intressantast. Jag hejar på dig!
GillaGilla
Tack snälla du!
GillaGilla