Mitt manus om Berit var i längsta laget tycker jag – 103 379 ord eller 418 sidor med dubbelt radavstånd. Det har också haft två perspektiv, där Berit haft större utrymme än George. Förlaget tyckte att jag antingen skulle balansera upp dem så att de fick ta lika stor plats, eller så skulle Berit få vara det enda perspektivet. Jag tror jag gick i tre veckor och funderade. Tog jag bort George skulle jag förlora hans syn på Berit. Men eftersom det också fanns andra knepigheter med George valde jag till slut att bara ha Berits perspektiv.
Jag skrev om de första 134 sidorna, så att de till slut blev 66 sidor, och bad lektören läsa igen (alltså inte förlagets lektör utan den lektören jag själv anlitat). Hon tyckte att det hela blev mer intensivt berättat och hon tänkte inte på att det ”fattades” kapitel. Men hon hade också några viktiga synpunkter som jag måste fixa, bland annat är jag för subtil när det handlar om en händelse som kommer att påverka Berit i hela hennes liv.
Nu har jag jobbat om början igen och har kommit en bit till. Den här gången ska jag visa henne de första 100 sidorna. Jag tänker inte ge mig förrän början är riktigt bra. För det är först då jag har lärt mig det jag behöver veta för att göra resten.
Det känns fortfarande kul att redigera. Jag jobbar vid datorn några timmar varje förmiddag, då är hjärnan som mest samarbetsvillig. Ibland blir det ett pass på eftermiddagen eller kvällen också. Men då gnäller kroppen (och knoppen) att jag måste ge mig.
I mitten av februari var jag på en jättetrevlig middag med skrivarvänner. Bland annat så firade vi Lisa Bjerre och Susan Casserfelt som har skrivit avtal med Piratförlaget. Första delen i deras kriminalserie Linje 17 kommer ut 2021. (Här är deras gemensamma Instagramkonto.) Jag får en sådan härlig kick när personer som jag läst texter av och som jag vet har kämpat och skrivit och skrivit om … en dag blir antagna. Fantastiskt.
Vi kan alla komma dit om vi inte ger upp.
eva karlssons blogg 
Även om det är jättejobbigt att göra så stora ändringar låter det härligt. Känslan efteråt, att se att det blir tajtare, kanske mycket bättre till och med, är ju toppen. Bra gjort av dig.
Visst är det roligt att vara med och fira de som kämpat och äntligen får ge ut sina böcker. Att inte ge upp är allt.😀
GillaGillad av 1 person
Ja, det känns riktigt bra. Jag ser hur bättre berättelsen blir. Är verkligen tacksam för att jag fick ett lektörsutlåtande från förlaget.
Säger som du: Att inte ge upp är allt! 🙂
GillaGillad av 1 person
Roligt med en lägesrapport från skrivstugan, kan ju inte bli fel att köra ännu mera Berit, tänker jag 😀
Håller med om kicken, har ett par skrivarvänner som debuterar det här året, och det är väldigt peppande, tycker jag, att se att det faktiskt går att knö sig in på ett förlag via manushögen.
GillaGillad av 1 person
Kul att du ser det på det sättet: att det inte kan bli fel med mera Berit 🙂 Från början tänkte jag nog att Berits historia inte skulle hålla (hon har lika dålig självkänsla som jag 🙂 ) men nu tror hon att hon duger som ensam huvudperson.
Ja, så kul att känna folk som blir antagna. Det går faktiskt, det är bara att fortsätta.
P.S. När jag försöker gå in på din blogg så går det inte. Det står att jag inte är inbjuden (?)
GillaGilla
Bra jobbat! Visst är det härligt att se när arbetet man lägger ned på texten leder till att texten växer.
Och jag känner igen mig i det där med att huvudet fungerar bäst förmiddagstid. Eftermiddagstid får jag inte gjort något specifikt textproducerande arbete, men kan däremot jobba med andra saker som översikter och planering. Gärna på mitt stammiscafé 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack. Att se texten växa är så härligt. Vill egentligen bara hålla på det här hela tiden 🙂
Åh, låter mysigt med stammiscafé. Jag skriver bäst hemma men att sitta och planera ute på något trevligt fik är toppen.
GillaGillad av 1 person
Ja, det är oerhört skönt att kunna variera lite. Jag skriver också bäst hemma, men på eftermiddagen behöver jag komma ut lite.
GillaGillad av 1 person
Känner igen känslan att behöva komma ut. För mig blir det mest ut för att promenera eller träna. Bor nästan i skogen och har – på gott och ont – långt till ett fik 🙂
GillaGillad av 1 person
Förstår det…
GillaGillad av 1 person
Låter verkligen som ett stimulerande arbete. Så kul att du känner dig positiv! Din berättelse blir bara bättre och bättre. Ska kolla Lisas och Susans instagram. Härligt för dem!
Jag själv väntar ännu på lust att börja om (redigering) med del två. Jag känner ingen hets. Avvaktar. Förlaget har frågat, men jag värjer mig än så länge.
Det var så kul med författarintervjun. Lever på den upplevelsen ännu.
GillaGillad av 1 person
Skönt att du inte känner någon hets. Då går det ju an att vänta. Sämst är väl känslan när det går dåligt att skriva/redigera och man samtidigt känner sig stressad för att man borde börja och att det måste bli bra etc. Där har jag varit många gånger 🙂
Din intervju var väldigt bra, förstår att du njuter av den ännu. Känner igen mig mycket i det.
GillaGilla
Vad spännande att läsa Eva och långt du verkar ha kommit i skrivprocessen sen jag tittade in här senast 😃 Så klart du får skörda frukt förr eller senare. Hejja dej!
GillaGillad av 1 person
Tack Anna. Det var länge sedan 🙂
Jag tycker ibland att jag borde ha kommit längre – började blogga 2014 med den blåögda attityden att jag snart var antagen – men förr eller senare ska det ske.
GillaGilla
Åh, vad jag blir sugen på att skriva när jag läser detta inlägg. De saknade kapitlen saknar man bara i början, som författare, sedan glömmer man av dem…Och behövs det ersätts det ju med andra kapitel. Lycka till nu med dina ändringar! (Och tänk om jag kunde få till en stund i skrubben i morgon)? Just nu är det skrot både med tid och hjärntrötthet…Men det kommer andra dagar, stunder och tider). Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack för lyckönskningar 🙂 och så sant: det är bara ett tag man kan sakna det man stryker.
Åh, hoppas du snart får en stund i skrubben. Håller tummarna för att det fungerar. Kram!
GillaGilla
Va duktig du är som stretar på!!!!! Heja dig!
GillaGilla
Jag sträcker på mig 🙂 Tack, Pia!
GillaGilla
Inspirerande inlägg, det var en bra summa ord det där. Lycka till! 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket.
Ja, många ord. Så det känns bra att rensa bort en del 🙂
GillaGilla