Jag är ingen anhängare av stora helger och ibland kan hela december gå åt till att längta bort. Men eftersom jag på allehanda sätt försöker lyfta mig i håret och bli klar med en roman eller två så varför inte börja gilla julen också? Jag tänkte att om jag utsatte mig för en tomte i taget, lite egenhändig KBT-träning sådär, och kanske engagerade mig i en julkalender så skulle det kanske gå vägen.

När man är reporter och har en stor tidning bakom sig så tar man för givet att man får intervjua till exempel författare. Men numera är jag bara en nybörjarbloggare och allt kändes osäkert.

Jag började med att mejla fem mycket trevliga och professionella personer som jag har intervjuat tidigare. Amanda Hellberg, lucka 13, träffade jag för ett par år sedan i Oxford. Jag skulle skriva ett sexsidigt porträtt på henne, och hon var som jag vill vara mot en reporter om jag nu någonsin blir författare… Hon bjöd på sin tid. Hon hade ordnat så att vi fick äta i en Harry Potter-matsal i universitetsmiljö – den miljö som hon inspirerades av när hon skrev Döden på en blek häst – och därefter gick vi till en pub och dagen därpå bjöd hon hem mig på frukost. Sa jag att hon bjöd på sin dyrbara tid? Hon bjöd också på några ”avslöjanden” så att reportern i mig fick fart på pennan. Men samtidigt höll hon på sin integritet.

Fyra av de fem tackade ja och sedan var jag igång. Tills datorskärmen bara visade blå bilder och ctrl-tangenten slutade fungera. Då var det svettigt några dygn.

Det märkligaste hände en söndag: jag hade mejlat Linda Olsson och David Lagercrantz och gick in i vardagsrummet och upptäckte att Babel hade börjat. En filmsnutt visades där en författare presenterades och jag började ana att det var just Linda Olsson och mycket riktigt. Hon kom in i studion och mina förhoppningar sjönk. Då var hon alltså aktuell med en ny bok och skulle inte ha tid att vara med i min kalender.

Hon slog sig ner bredvid en författare som redan hade intervjuats. Det var ungefär då som jag tappade hakan. Där satt David Lagercrantz, som precis hade lämnat ifrån sig den fjärde delen i Millenniumserien.

David Lagercrantz svarade aldrig på mitt mejl. Men jag tycker att han är sympatisk och bra på att skriva ändå. Och han har ju Lisbeth Salander att tänka på. Plus kanske hundra tyckare varje dag som måste förklara för honom att han gör rätt respektive fel i att skriva en fjärde Stieg Larsson.

Jag hade tänkt fråga honom om en annan sak. Det var ett tips han gav på en kurs för skrivande journalister för länge sedan. Antingen sa han ”pröva med att ta bort vartannat ord” eller så var det ”pröva med att ta bort varannan mening”. I vilket fall har jag gjort om det till ”pröva med att ta bort varannan replik” och efter att jag började med det har dialogen mellan mina karaktärer blivit mycket mer spännande. De går om varandra och ibland när undertexten sprakar till blir till och med jag nyfiken på vad de egentligen menar.

Finaste ”refuseringsbrevet” fick jag av en författare som höll på att redigera dygnet runt på sin nya roman som kommer att utspela sig på en av finlandsfärjorna. Den ska jag köpa! En författare som inte svarade alls började själv blogga och tydligen var det så stort att kulturnyheterna på tv berättade om det.

Heter det skrivardag eller skrivdag? Googlar man är det hugget som stucket. Jag valde skrivardag. Sedan såg jag av en händelse att Bodil Malmsten säger skrivdag och då började jag vela igen. Jag passade på att fråga grammatikexperten Sara Lövestam, lucka 4, och mejlade samtidigt Språkrådet. Sara Lövestam sa att hon inte trodde att det fanns ett etablerat ord som var mer rätt. Eftersom hon senare i intervjun själv skrev skrivardag och jag redan ställt frågan ”hur ser en idealisk skrivardag ut” till så många bestämde jag mig för hålla fast vid det. Dagen därpå fick jag svar från Språkrådet som tyckte annorlunda. Eftersom det handlar om en dag då personen skriver skulle jag välja skrivdag.

Särskilt två av författarna i min julkalender hade mycket i görningen och nu måste jag få veta hur det har gått.

Johannes Pinter, lucka 2, skulle debutera med Vackra kyrkor jag besökt sex dagar senare. Hur kändes det att hålla i din bok, Johannes?

– Bra – antar jag att det skulle ha känts, om jag hade fått boken i min hand. Men nu har jag inte det ännu. Boken har gått från tryckeriet till förläggarens jul- och nyårsvistelse i Kalmar. Men som tröst har jag i dagarna fått klartecken för utgivning av min bok nummer två. Titeln är ”1007”, och tanken är att den ska släppas lagom till bokmässan i september. Den här gången är jag övertygad om att vi kommer att hålla tidsschemat, man lär sig mycket av arbetet med sin första bok. Plus att det inte kommer att ligga en julhelg som strular till saker på tryckeriet. Det är onekligen en bergochdalbana det här med bokutgivning, på alla sätt och vis och på ont och gott.

Frida Andersson Johansson, lucka 16, hade bara några dagar tidigare fått veta att förlaget som skulle ge ut hennes Dränkt, hade lagt ner sin verksamhet. Hur har det gått, Frida?

– Sedan beskedet om att mitt förlag gick i graven har det hunnit hända en del. En tid efter nedläggningen fick jag veta att Epok eventuellt skulle återuppstå som imprint åt Undrentide. Så blev det också. Men. Vid det laget hade jag redan skickat ut manuset åt olika håll och ville vänta in svar innan jag bestämde hur jag skulle gå vidare.

– Jag har fått mycket pepp och hjälp – vänner har tipsat om förlag, andra har gett mig direktadresser till ”rätt personer”. Förlag har kontaktat mig via Instagram (älskar sociala medier!) och jag har fått fin respons på texten. Otroligt tacksam för allt detta! Dränkt har också uppmärksammats. Jag hade mitt debutantporträtt i Svensk Bokhandels katalog, Books & Dreams puffar för den i sin genomgång av vinterns böcker och Femina har en intervju med mig och en stor bild på omslaget i sitt januarinummer!

– Jag har lovat mig själv att ha is i magen och vänta in svar från alla förlag innan något beslut fattas. Men det är verkligen lättare sagt än gjort, när man har fått positiva besked (Ja, hurra, det finns förlag som vill ge ut Dränkt!) och helst vill rusa på. Det är heller inte lätt att få förlag att svara snabbt – särskilt inte över julhelgen. Än är inget avtal påskrivet men 2015 ser lovande ut.

Tack alla 24 fantastiska författare och tack alla fantastiska läsare. Inte visste jag att det kunde vara så roligt att blogga! Gott nytt år till alla! Och till dig som precis som jag drömmer om att ge ut en bok, tänk på Fridas sista mening: Än är inget avtal påskrivet men 2015 ser lovande ut.