Ett inställt kafébesök är också ett besök

 

anteckningsbok

Mitt redigerande går framåt och känns bra, men jag behöver ta ett steg bakåt och se på vad jag vill åstadkomma, och vad jag behöver för inputs för att nå dit.

I fredags åkte jag in till stan.

Någon på Författare på Facebook frågade häromveckan efter ett bra kafé i Stockholm. Hon skulle besöka huvudstaden och ville ha ett mysigt ställe där hon kunde skriva på sin roman. Jag antecknade fyra av de förslag hon fick:

  • Vurma vid Hornstull.
  • Ritorno på Odengatan mitt emot Vasaparken.
  • Muggen på Götgatan.
  • Saturnus på Eriksbergsgatan.

Bestämde mig för Vurma. Men det var stängt för renovering. Skulle öppna igen dagen därpå. Jag tog tunnelbanan till Vasastan och Ritorno.

Vasastan är lite speciell. Min huvudperson i manus 2 bor här. Fast nu jobbar jag ju med manus 1. Men i alla fall.

Lokalen påminde om ett stort vardagsrum med möbler från femtiotalet och med lite extra vrår här och var. Såg trivsamt ut. Men nästan alla bord var upptagna, överallt satt skrivande och läsande fikakunder och i kassan stod åtta personer i kö, så det var bara att gå ut igen.

Jag hittade ett annat ställe, där jag var helt ensam. Så jag hade lika bra kunnat stanna hemma (trodde jag i alla fall till en början). Tog fram penna och anteckningsbok. Nu skulle min närmaste framtid bestämmas. Min skrivarframtid.

Jag tycker att jag har något att säga med mina texter och att jag gör det bra. Men räcker det? Jag vill göra mitt allra bästa plus ännu mer. Hur kommer jag dit? Vad behöver jag? Hur lär jag mig det? Jag funderade på coachning, veckolånga skrivarkurser utomlands, till och med distanskurser på ett år, två år.

På hemvägen promenerade jag sakta förbi Vasaparken och letade med blicken efter Gabriel i manus 2 och som jag inte hade träffat på över ett år. I denna märkliga plötsliga saknad insåg jag hur allt hängde ihop. Jag såg det så klart: x och y är samma person! SÅ är det. SÅ ska jag skriva. Jag började småspringa. Kurserna får vänta.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Ett inställt kafébesök är också ett besök

  1. Manuskt skriver:

    Härligt när sådana ingivelser kommer!

    Gilla

  2. Pia Widlund skriver:

    Visst är det skönt när sånt händer. Det är som någon drar ur en propp och alla orden kommer som en flodvåg. Man skriver och skriver så fingrarna snubblar… Ta till vara på energin och gör det bästa av den.

    Gilla

  3. Skriviver skriver:

    Wow! Vad häftigt 😀 Sådant där är verkligen det bästa som finns. När allt faller på plats och det känns som om det funnits där hela tiden – det är bara man själv som varit lite trög, men nu äntligen!
    Grattis!

    Gilla

  4. Susanne Olars skriver:

    Så fint du beskriver det! Hela jag pirrar med i din insikt.

    Gilla

  5. Anna/notonmusic skriver:

    Ja vem har tid med kurser när kreativiteten svämmar över. Då gäller att finnas på plats och hantera flödet 🙂 Kram och lycka till!

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Dessutom blir det billigare 🙂
      Tack för lyckönskningar, jag spar dem till nästa gång jag deppar ihop över textens uselhet. Men just nu: Det är härligt när man kommer på hur allting hänger ihop, nu måste jag bara bli klar med det första manuset för att kunna sätta tänderna i nästa.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s