FREDAGSINTERVJUN. Författaren Karina Johansson är ute på bloggturné. Hon har susat runt i cyberrymden sedan i söndags och i dag har hon landat hos mig.

Välkommen Karina, vad får jag bjuda på? Har du något måste när du skapar konst eller skriver böcker?

– Jag vill gärna ha en stor kopp kaffe och att min katt Bosse ligger på en filt bredvid datorn. Att höra honom snosa och spinna får mig att stortrivas! När jag målar lyssnar jag gärna på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på Gatukatten Bob. Det är den mest berörande historia jag hört på åratal.

Berätta lite mer om dig själv!

– Jag är 46 år och bor i värmländska Sunne tillsammans med sambon Johan och katten Bosse. Jag jobbar halvtid som reporter på Sunnes lokaltidning Fryksdalsbygden, och förutom att skriva, målar jag tavlor på fritiden. Jag gillar också att åka skidor och att ta en tur med min DKW Junior från 1963 eller med vår husbil. Motion är ett annat intresse och jag går i skogen nästan varje dag, samt samlar roliga kläder till mitt maskeradförråd i källaren!

Du har skrivit Bara en pärla (2010) och Utan egen vinning (2012) och nu har du med dig en alldeles färsk trea som heter Ett felsteg eller två. Berätta! Vad handlar den om?

– Den handlar om amatörteatergruppen Scengångarna som ska sätta upp en revy, i ett försök att rädda den nedläggningshotade Sagolika Teatern i Sunne. Sunne kommun tänker sälja den förfallna fastigheten och Scengångarna vill visa politikerna att teatern behövs. I samma veva hittas Lenny Blomgren, gruppens frontfigur, nerslagen och snart händer det fler saker som får gruppen att fundera över om det finns någon därute som inte gillar deras initiativ. Frågan är bara vem och varför.

– Eftersom jag gillar att kombinera mordgåtor och vardagsliv har jag själv valt att kalla mina böcker feelgood-deckare. Alla tre är fristående, men hänger delvis ihop genom att vissa karaktärer gästspelar i flera böcker, och att en bok slutar med en liten försmak av upptakten till nästa. Men som sagt, man behöver inte läsa dem i någon särskild ordning.

– Här finns smakprov ur Ett felsteg eller två.

När du ska börja skriva på en ny bok, börjar du med synopsis och har slutet klart för dig eller skriver du dig fram utan att veta så mycket?

– Jag brukar säga att min story börjar som ett okontrollerat kaos. Jag vet i stort sett vem som är mördare, vem som blir mördad och motivet, samt vilken miljö storyn ska utspelas i. Resten kommer under tiden jag skriver. Första utkastet om cirka 100 sidor skriver jag snabbt. Då vräker jag ur mig idéer utan att ändra på så mycket som ett kommatecken. Sedan börjar det stora jobbet att få ordning på allting. Med andra ord planerar jag i princip ingenting innan jag börjar. Tjusningen med skrivandet är att inte veta i vilken riktning historien bär iväg, att bli överraskad!

Fick du ditt första manus antaget direkt? 

– Jag skickade till flera förlag samtidigt, och fick flera nej. Så plötsligt en dag när jag satt på jobbet ringde min mobil. Det var en man, på ett mindre förlag i Stockholm, som förklarade att han fastnat för min historia. Gissa om jag blev glad! I samma veva fick jag kontakt med ett värmländskt förlag. Jag träffade båda två, och till slut föll valet på det värmländska. Inför andra boken bytte jag förlag och samarbetar i dag med Norlén & Slottner.

Jag tycker att det börjar låta som om det är dags för en ny version av Göran Tunströms Berömda män som varit i Sunne och som då lämpligtvis kan heta Berömda kvinnor som bor i Sunne … Hur ser du på ditt författarskap? Drömmer du om pengar och berömmelse? 

– Berömmelse är ingen drivkraft för mig. Men jag har en önskan om att många ska tycka om mina böcker. Samt pengar, av den enkla anledningen att jag drömmer om att kunna leva på skrivandet. Jag menar, vem skulle inte vilja förvandla sin hobby till ett jobb?

Tack Karina för besöket! Önskar dig en fortsatt trevlig bloggturné och lycka till med boken.