”Diktade personer vill att man tänker på dem”

Visst är det lite fint? Att även karaktärerna har krav på uppmärksamhet? Det är Lars Åke Augustsson (i Lust att skriva. Romaner och noveller) som har fattat hur det hänger ihop.

”De belönar en genom att dela med sig av sina hemligheter och nya sidor av sin själ”, skriver han.

Jag hade honom som lärare på en skrivkurs en gång. Han tyckte om en kort berättelse jag skrev. Men mitt första manus dissade han. Han hade rätt: det var uselt.

Det här inlägget postades i bra läsning, mitt skrivande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till ”Diktade personer vill att man tänker på dem”

  1. Carola skriver:

    Fint beskrivet av honom. Förstår precis vad han menar! 🙂

    Liked by 1 person

  2. Ethel skriver:

    Verkligen fint. Jag blir lite nostalgisk när jag tänker på alla karaktärer som jag fått lära känna under årens lopp. Vissa har jag glömt helt, en del tänker jag på ofta på.

    Liked by 1 person

  3. Pia Widlund skriver:

    Vackra ord som man önskar att man kommit på själv…

    Liked by 1 person

  4. Eva-Lisa skriver:

    Det där stämmer! Antagligen är det därför man fortsätter kämpa med ett manus som går trögt, för att man vet att karaktärerna släpper en närmare förr eller senare 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s