Skriva i grupp

Har du skrivit på ditt manus och haft andra omkring dig som samtidigt har jobbat med sina texter? Hur var det? I slutet av nästa vecka ska jag träffa fem eller sex skrivarkompisar för att göra det en dag.

Jag har knappt gjort det tidigare så det ska bli intressant. Om jag får energi av andras knatter eller om jag blir ovanligt trög.

Nu har jag fått en till refusering. Besvikelse men också lite stilla glädje.

”Stort tack för att du skickade ditt manus till oss. Tyvärr tackar xxxx nej till att gå vidare med texten. Då vi har ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera många intressanta manus, så även i detta fall, och vi önskar i stället varmt lycka till på annat förlag.”

Att Berit får tillhöra gruppen intressanta manus får duga så här en onsdag eftermiddag.

På fredag intervjuar jag Monica Rehn. Det har gått drygt fyra månader sedan hon släppte sin debutbok Moratorium. Vad har hänt och hur känns det nu?

Tack för att du tittade in.

Det här inlägget postades i mitt skrivande, okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Skriva i grupp

  1. Det ska bli intressant att höra vad du tyckte om gruppskrivandet. Själv har jag aldrig provat. Mer än att skriva övningar med eller utan ens projekt som text. Och jag har många gånger kollat på de andra och undrat vad de skriver så febrilt. Är förmodligen mer av ensamskrivare.😁
    Refusering, va trist. Jag fortsätter hoppas dock och håller tummar.😊

    Gillad av 1 person

  2. Ethel skriver:

    Jo jag har skrivit tillsammans med andra i grupp. Jag har lite svårt för det. Blir stressad av andras knattrande. Föredrar isf att skriva på t.ex. ett café där jag är ensam mitt i gruppen. Kanske en vanesak.

    Din besvikelse är min. Men vi är beredda, eller hur? Trots det, ett litet sting av frustration, en känsla av att inte duga. Så kände jag. Med distans kommer jag alltid igen med full styrka ☺. Vi fortsätter kämpa. Ger oss aldrig.

    Gillad av 1 person

    • Eva skriver:

      Intressant hur olika vi känner för andras knattrande. Nu kom jag ihåg ett porträtt jag skrev på en svensk affärsman som hade företag i Kina (minns inte hans namn just nu) och han hade i ett av företaget två stora runda bord med plats för åtta-tio pers vid varje, men alla drog sig till samma bord och satt trångt och jobbade som tusan. De fick sådan energi av varandra.
      Nej, vi får inte ge oss. Måste säga dock att den här gången har jag inte haft känslan av att inte duga. Så har jag känt med tidigare manus. Men med Berit är jag mycket starkare.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s