Inspirerad av Under Vintergatans alla stjärnor som jag skrev om i går tittade jag igenom mina bilder från El Camino francés och fastnade för den här som profilbild.
Att vandra långt är lite som att skriva en bok. Man kan inte göra allt på en gång. Man måste ta steg för steg (ibland gör det ont, ibland flyger man fram), och ibland måste man vänta på att dimman ska skingras.
eva karlssons blogg 
Åh, vad roligt att få se din profilbild i större format, härlig bild!
GillaGilla
🙂
GillaGilla
Sant, man får påminna sig om det där med dimma ibland. Att den finns där en stund. Och att den skingras…
GillaGilla
Så sant, Anna… 🙂
GillaGilla