Så fort dimman lättar

i dimman

Inspirerad av Under Vintergatans alla stjärnor som jag skrev om i går tittade jag igenom mina bilder från El Camino francés och fastnade för den här som profilbild.

Att vandra långt är lite som att skriva en bok. Man kan inte göra allt på en gång. Man måste ta steg för steg (ibland gör det ont, ibland flyger man fram), och ibland måste man vänta på att dimman ska skingras.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Så fort dimman lättar

  1. Susanne Olars skriver:

    Åh, vad roligt att få se din profilbild i större format, härlig bild!

    Gilla

  2. Anna/notonmusik skriver:

    Sant, man får påminna sig om det där med dimma ibland. Att den finns där en stund. Och att den skingras…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s