Frida Andersson Johansson är författare och journalist. Hon har skrivit flera noveller som har publicerats bland annat i antologin #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige. I januari nästa år skulle hon ha debuterat med sin roman Dränkt, en urban fantasy som utspelar sig i Segeltorp söder om Stockholm.

Men så lade förlaget ner. Vad hände? Hur mår du?

– Ja, du… Vi hade en liten Facebook-grupp för oss som jobbade med Dränkt, och där låg ett meddelande från en av förlagets ägare om att han hade skickat ett mycket viktigt mejl till mig. I mejlet stod det att förlaget ”går i graven med omedelbar verkan och vi kan inte fortsätta med Dränkt.”

– Jag satt på jobbet, i färd med att skicka ut ett nyhetsbrev, och kunde inte riktigt tro att det var så illa som det var. Vi hade hunnit så långt med boken, och de skulle ju förlora all chans att få valuta för sitt arbete om den inte gavs ut. Nog borde det gå att lösa på något sätt?

– Samtidigt blev jag stressad. Mitt debutantporträtt ska vara med i Svensk Bokhandels vårkatalog, jag har blivit intervjuad för ett magasin, jag hade dragit igång planer på en releasefest… Vad skulle hända med allt sådant?

– Och så blev jag besviken såklart. Och arg. Och ledsen. Kunde de inte klämt ur sig det här lite tidigare? Här satt jag och slet med redigering och lämnade in det sista på söndagskvällen, på måndagen diskuterade jag format med min redaktör och på tisdagen fanns inte förlaget mer. Snopet är en underdrift.

Vad ska du göra nu?

– Jag har redan gjort en hel del. Jag blir nämligen energisk och rastlös när jag blir arg. Brukar smälla i dörrar och klampa hårt och rabbla en massa argument och så. När jag fick beskedet om att förlaget lade ner var det som om jag riktade in den där ilskna energin på att komma vidare. Det här skulle inte få stoppa mig. Jag började genast tänka ut alternativa planer i bakhuvudet, medan jag skickade iväg det där nyhetsbrevet och jobbade klart.

– På kvällen träffade jag tre skrivarvänner, och det var väldigt skönt att få prata av sig lite. När jag kom hem vid halv tiotiden hade förlaget lagt ut nyheten på Facebook, och eftersom det inte var hemligt längre så lade jag själv ut det på min författarsida och i två författargrupper jag är med i på Facebook. Dessutom skrev jag ett blogginlägg. Sedan rusade jag på från det, mejlade hit och dit och sov alldeles för lite.

– Det är väldigt tidigt än. Det var i skrivande stund så sent som i förrgår som mitt förlag lade ner och det börjar redan hända saker… Snälla människor peppar och tipsar om förlagskontakter. Förlag har till och med hört av sig och frågat om jag vill skicka in mitt manus. Nu försöker jag stanna upp och se över situationen. Fatta vad som egentligen hänt. Jag har insett att releasedatumet inte blir 30 januari som det var tänkt, att det troligtvis hänt förut att någon med ett debutantporträtt i Svensk Bokhandel fått skjuta på sin utgivning och att planerna på releasefest får läggas på is. Och det är kanske inte hela världen, bara boken kommer ut. Och ut ska den, på ett eller annat sätt. Så är det bara.

Är du beredd att satsa egna pengar på utgivning och marknadsföring?

– Marknadsföra min bok var jag redan helt inställd på. Jag har själv bekostat författarporträtt, samlat på datum för mässor och andra tillfällen där man kan tänka sig att få till signeringar och så vidare. Men hittills har jag inte övervägt att ge ut den själv.

– Nu har jag faktiskt tänkt tanken. Arbetet med boken har kommit så långt, så det borde vara ett överkomligt projekt. Och ut ska den, som sagt. Men helst vill jag samarbeta med någon.

Hur ska det gå? Kolla in Frida Andersson Johanssons blogg.