Tillbakablickar – eller inte

blommaFör ett par år sedan fick jag höra av en lektör att jag hade för många tillbakablickar. Jag höll med. Att som läsare befinna sig i en bok precis när det händer är mycket roligare än att läsa om vad som redan har hänt.

Man kan naturligtvis välja att ha vartannat kapitel i NU och DÅ men nu tänker jag på tillbakablickar i löpande text så där som vissa författare är experter på att smyga in.

Nu med manuset som jag skriver på till varje kurstillfälle har jag som ett experiment slängt in en del igen. Jag tänker att jag lär ganska omgående få höra om det är för många. Eller vilka som fungerar och vilka som inte gör det.

Efter en vecka i ett härligt skrivflow tog det i går stopp. Jag hade kommit fram till en ganska lång tillbakablick som bara behövde redigeras lite. Men det gick inte.

Var jag för trött? Var jag för lat? Var jag på fel väg?

Skriv det bara, sa jag till mig själv, du får ju kvitto på om det fungerar sedan. Men det gick inte och jag ägnade mig i stället åt att läsa några av de andra kursdeltagarnas texter.

Sedan på natten kunde jag inte sova. Började tänka tankar som att jag inte skulle orka gå kursen, att jag nog bäst passar att skriva lite för mig själv i köket. Men innan väckarklockan ringde satt jag redan vid datorn och skrev in en ny passage som händer just nu. Tillbakablicken har jag kastat. Jag hade varit för lat. Jag ville ta färdigskriven text och stoppa in för att komma framåt snabbare. Men inser nu att det räcker bra om jag skriver två rader om vad som hände.

Hur ser ni på tillbakablickar? I böcker ni läser och i böcker ni skriver själva?

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Tillbakablickar – eller inte

  1. Annika skriver:

    Jag tycker att lite längre tillbakablickar är tråkiga att skriva, brukar vid behov försöka få in dem i dialog så känns det lite lättare och luftigare, och jag kan ha en nyfiken karaktär som ställer motfrågor och analyserar lite 😊 Tillbakablickar är inget jag gillar att läsa heller, i form av stort sjok av text åtminstone, tycker att läsningen tappar lite fart och så glömmer jag ändå hälften av det som ”redovisas”. Skönt att skrivkrampen släppte så snabbt!!

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Att få in dem i dialog är ett bra tips. Har dock läst skräckexempel där författaren passar på att i dialogen lägga in info som karaktärerna redan borde känna till 🙂
      Tack, ja skrivkrampen släppte på ett dygn. Underbart.

      Gilla

      • Annika skriver:

        Nej, man får verkligen se upp så att inte dialogen blir någon typ av slask, där allehanda information staplas. Som ni varit inne på; finns ingen nerv går det att kapa ner till några korta stycken. Och så kör jag det uttjatade knepet; läser delar av dialogen högt för att höra om det låter lite väl konstlat.

        Gilla

      • Eva Karlsson skriver:

        Jag kör samma knep. Jag läser allting högt. Snubblar jag på orden eller tycker själv att det är tråkigt att läsa förstår jag att något är fel 🙂

        Gilla

  2. Eva-Lisa skriver:

    Precis som du är lite inne på, beror det på HUR de är gjorda. Problemet med tillbakablickar är att de lätt stoppar upp flödet, så det bästa är om man kan väva in sådana så de blir spännande. Finns det ingen form av ”nerv” i dem, kan man ofta sammanfatta en tillbakablick på några rader. Det är min åsikt i alla fall 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Jag försöker att ha ett syfte med tillbakablicken och förhoppningsvis också en nerv, antingen ska det sägas något viktigt om karaktärerna eller om handlingen. Men oftast, som du säger, räcker det med att sammanfatta på ett några rader.

      Liked by 1 person

  3. Ethel skriver:

    Det går ju även i vissa fall att göra en tillbakablick som man skriver så att scenen återges som om det händer i nutid. Om karaktären tänker tillbaka och så mynnar tankarna ut i en scen som utspelar sig ”nu”. Sen kan man återgå till det verkliga nuet. Tror att läsaren är med på tidshoppen om man är tydlig.

    Gilla

  4. dahlberghelena skriver:

    Bra inlägg, mitt första manus (chick lit) har en del tillbakablickar även om det inte är överdrivet mycket på något sätt. Men ska helt klart lägga till det på listan att se över till nästa redigeringsomgång. Det manus jag håller på med nu (mitt andra, en deckare) har ännu inga tillbakablickar men så har jag inte kommit så långt än heller. Tror dock knappast det blir några här, mer än kanske någon liten undantagsvis.

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Hej Helena, kul att du skriver i två olika genrer. Låter som en bra idé att inte ha så många tillbakablickar i din deckare. I alla fall kan jag tänka mig att långa sådana kan stoppa upp drivet.

      Gilla

  5. Bara hittepå skriver:

    Jag ger tillbakablickar betyget 2 madeleinekakor av 5 möjliga.

    Liked by 1 person

  6. Katarina skriver:

    Jag tänker som Eva-Lisa, att det beror på hur de är gjorda, och själv försöker jag göra som Ethel föreslår, att göra dem till en scen som i sig har lite nerv eller spänning eller iaf stark relevans för det som händer i nuet. Att liksom göra tillbakablicken till en del av berättelsen, inte ett referat av vad som hände då. Mitt mål är att läsaren ska VILJA VETA vad som hände då, så när tillbakablicken kommer kastar de sig över den. hehe. Det är iaf målet 🙂 I annat fall kan det räcka med ett par korta rader som sammanfattning tycker jag med.

    Liked by 1 person

  7. Eva Karlsson skriver:

    Tycker också att det är viktigt att de är bra, som egna starka scener, och att övergångarna mellan nu och då och tillbaka till nu glider snyggt in i varandra. Inte precis det lättaste men det är bra tråkigt när karaktärer ska ”minnas tillbaka” hela tiden.
    Bra mål du har att läsaren ska Vilja Veta vad som hände. Jag tror du lyckas, både för att du kan skriva och att du har det som mål.

    Liked by 1 person

  8. Jag hakar på hur-inte-om-tåget här. Utöver allt det kloka som redan sags, så är en viktig grej för mig att de inte blir för långa. Annars riskerar samma problematik att uppstå när man ska tillbaka till nuet. Som läsare tenderar jag att provoceras av allt som kastar ur mig ur något som jag för närvarande är väldigt inne i, det behöver inte gälla återblickar, utan även tex byte av perspektivkaraktärer. (Typexempel: Sagan om de två tornen. Precis när det är som mest spännande kommer en NY DEL med ANDRA perspektivkaraktärer. Hur det går med det man vill veta? Ja det kommer i NÄSTA BOK. Seriöst? Jag läser den ändå förstås, jag gillar den ändå, men jag blir provocerad varje gång.)🙂

    Liked by 1 person

  9. Eva Karlsson skriver:

    Jag har inte tänkt lika mycket på övergången från Då till Nu men det har du rätt i, det kan bli samma problematik där.
    Håller med, byte av perspektivkaraktärer kan vara lika jobbigt. Jag har för mig att det brukar heta att sådana byten är bra för att driva upp spänningen men det kan lika gärna driva läsaren till vansinne 🙂
    Har inte läst Tolkien men förstår hur du menar 🙂

    Gilla

  10. Pia Widlund skriver:

    Det där är jättesvårt. Speciellt om man är på bok nummer 2 av 3. Då måste det vara lagom, men jag tror att jag har fått till det på ett bra sätt, för på den punkten fick jag ingen direkt neg feedback av vare sig testläsare el lektör!

    Liked by 1 person

  11. Tillbakablickar behövs ofta, men jag antar att det gäller att göra dem snyggt! Jag kämpar också med det där. Det måste vara relevant, hela tiden. Så försöker jag tänka. Och inte för långa utdragna sjok.

    Liked by 1 person

  12. Eva Karlsson skriver:

    Håller med, det måste vara relevant.
    Det där med långa sjok är extra knepigt, vissa författare går iland med det, men det är lätt hänt att när man som läsare blir irriterad två gånger, först när tillbakablicken börjar och när den slutar 🙂

    Gilla

  13. Skriviver skriver:

    Håller med de flesta övriga talare, det är HURet som spelar roll. För min del tycker jag om tillbakablickar när de tillför texten något, och annars inte. Jag tänker lite grand att hela diskussionen ”är det bra med tillbakablickar eller inte” kommer sig av att det är så svårt att göra bra. När man läser något som är dåligt skrivet är det lätt att tro att det beror på att det är en tillbakablick och att man inte gillar tillbakablickar, när det kanske i själva verket bara handlar om hantverket. Själv skriver jag nästan alltid i presens och gillar att som Ethel föreslog, skriva tillbaka blickar även de i presens. Det kan funka bra i preteritum också, det viktigaste är att läsaren inte hakar upp sig, varken på övergången till då eller till nu, som Liv skrev. Flyter det på med tillbakablickar, så gillar jag dem verkligen, helt enkelt. Det kan ju verkligen bidra med så mycket information och stämning och känsla om det görs bra.

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Jag, som oftast skriver i presens, har haft tillbakablickar i preteritum för att skilja dem från nuet, men det är kanske bättre att ha allt i presens? Har i alla fall en del tillbakablickar kvar i de texter som jag har lämnat till kurskamraterna, får kanske veta vad de tycker i morgon 🙂
      Men som du och andra säger, det är HUR de skrivs som avgör om det är bra eller inte att ha dem. Plus helst inte så många och långa, då kanske man ska ha olika kapitel för Nu och Då i stället.

      Gilla

  14. P.M. Wilson skriver:

    Det kan vara krångligt med återblickar, men så bra när det funkar. Jag håller med flera av de som kommenterat, det är bäst när återblickarna är snyggt invävda i texten och syftar på något som händer just då i nutidsplanet. När det inte funkar för mig är när man plötsligt går in i en lång återblick där allt redovisas och förklaras, som innehåller flera scener, och tar lång tid innan man är tillbaka till det spännande nuet. Känslan går förlorad för mig då. Detta har jag sett i ett par manus, det känns som om dåtiden tar över, och jag undrar, var är huvudstoryn någonstans?

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Vissa skickliga författare kan väva in tillbakablickar på ett snyggt sätt och blir då en bonus för läsningen. Men om det inte fungerar går, som du skriver, känslan förlorad. Som läsare märker man det ju direkt, men svårare när det gäller ens eget manus.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s