INTERVJU. Författaren Jeanette Bergenstav har skrivit fyra böcker för unga läsare, nu vänder hos sig till vuxna med en deckarserie som utspelar sig i Göteborg. Syndoffer är första delen och den kommer ut på Norstedts förlag den 2 december.

Hej Jeanette, välkommen till min blogg. Stort grattis till kommande boken! Hur känns det?

– Tusen tack! Det är helt galet spännande och overkligt. Samtidigt har jag jobbat så otroligt mycket med manuset att det är skönt att det äntligen är dags. Nu händer det, liksom!   

Berätta om resan från färdigt manus till tvåbokskontrakt med Norstedts.

– Fröet till hela storyn började gro när jag fick en hemläxa inför en skrivarkurs hos Dag Öhrlund. Nämligen att skriva en spännande baksidestext till en bok. På kursen fick jag så mycket pepp att jag faktiskt bestämde mig för att våga göra ett seriöst försök. Sedan följde tre års skrivande och omskrivande på kurser och i skrivargrupper.

– När jag väl skickade in kom Corona. En agentur hörde av sig ganska snabbt och var positiv men backade ur på grund av pandemin. I början trodde alla att det skulle bli kris bland förlagen och det blev en väldigt deppig vår. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med mitt yrkesliv. På grund av en kronisk skada kan jag bara jobba hemifrån. Jag hade satsat allt på min bokdröm och sedan blev det bara tyst.

– Så mitt i sommaren hörde Norstedts av sig. Jag åkte till Stockholm och träffade förläggaren Clara Gustafsson och vi klickade direkt. Vi satt två timmar och babblade om manuset i ett tomt förlagshus. Allt kändes så rätt MEN, hon erbjöd ett ljudbokskontrakt. Och jag ville så gärna ha en fysisk bok också. Så jag tvekade. Lyssnade runt med andra förlag. Två andra stora förlag var också intresserade. Semestern kom. Jag tänkte på manuset dygnet runt i tre veckor i båten. När jag kom tillbaka ringde Clara upp mig och gav mig ett erbjudande jag varken kunde eller ville motstå. Jag sa ja direkt!

Du har haft och har så mycket att stå i. Eftersom jag har nöjet att gå i samma manusgrupp för Sören Bondeson som du, vet jag att du har redigerat Syndoffer samtidigt som du har skrivit på bok 2. Jag tänker genast på stress och prestationsångest. Hur är det för dig?   

– Jag är ju journalist och van att skriva mot deadline. Men då handlar det om betydligt kortare texter. När jag skrev det första manuset om Jennifer Sundin så hade jag obegränsat med tid. Det fick ta den tiden det ville. Nu skulle jag plötsligt skriva uppföljaren på ett år. Det har varit galet stressigt och galet roligt.

– Det jag inte riktigt visste var hur mycket tid vi skulle lägga på redigering av ettan, Syndoffer, som nu kommer ut. Jag missbedömde tiden helt och har fått längre tid på mig. Under hösten har jag plötsligt fått ett otroligt flow och skrivit väldigt många sidor på ganska kort tid, vilket har varit en snudd på religiös upplevelse, haha. Åtminstone för mig som identifierar mig som en ”långsamskrivare”. Självklart har jag prestationsångest, men jag vägrar att låta det stoppa mig. Jag är egentligen inte särskilt kaxig, men jag kan vara otroligt envis när jag vill något. Så jag har bara bestämt mig för att jag måste ro det här i land. För jag vill det här så himla mycket.  

Din huvudkaraktär Jennifer Sundin är frilansjournalist, göteborgare och hundägare som du. Men där slutar inte likheterna?

– Nej, hon bor i Torslanda precis som jag, i ett hus som liknar mitt med en familj som liknar min (inte i alla delar, tack och lov). Hon är också drabbad av kronisk foglossning precis som jag. Eftersom jag själv älskar underdogs så ville jag ge henne det största minuset jag kunde tänka ut och då fick det bli min egen kropp. Jag har själv blivit stelopererad, suttit i rullstol, gått med kryckor och levt med ständig smärta precis som Jennifer. Så den delen är självupplevd.

– Hon har också en collie som är en underbar vän, precis som jag hade. Dock är Jennifer inte jag. Hon är smartare, tuffare och betydligt galnare än vad jag är. Medan jag tänker på konsekvenserna så kastar sig Jennifer sig ut. Det blir betydligt roligare att skriva om en sådan karaktär. Jag är alldeles för präktig för att passa i en deckare, haha.   

Som barn- och ungdomsförfattare har du bland annat gett ut två hunddeckare – Vargskräck och Kod 513. Är det stor skillnad på att skriva spänning för vuxna?

– Både ja och nej. Processen är egentligen densamma. Men att skriva för vuxna är så mycket mer av allt. En betydligt längre text, fler karaktärer, fler miljöer, fler scener, fler villospår, mer research, mer fakta och lite mer ”mellan raderna”.  

Berätta om intervjuerna som du planerar att göra med din förläggare. Var och när kan vi se dem?  

– Efter att, som aspirerande författare, hängt i en massa författargrupper på facebook så insåg jag ganska snabbt när jag blev antagen att jag ville ge en inblick bakom kulisserna. Det är så mycket man undrar när man vill skriva en bok, man vill ha så många svar som man inte riktigt får. Och eftersom jag är journalist så frågade jag ganska tidigt om jag kunde få intervjua min förläggare Clara Gustafsson, medan jag fortfarande var fascinerad av allt nytt. När vi äntligen hade planerat upp allt och spikat datum för första intervjun så kraschade min dator. Dessutom närmade sig både release och deadline för andra manuset. Så vi blev tvungna att skjuta upp premiären.

– Så fort jag har lämnat manus nummer två och blivit bekväm med nya datorn så kommer vi att ta tag i det. Det kommer att handla om alltifrån hur manusläsningen och antagningsprocessen går till, till följebrev, att ta pressbilder och hur ett omslag växer fram. Man kommer att kunna se och lyssna på #Clarasvarar på mina författarsidor på instagram och facebook.

Till sist, hur ska du fira?

– Med två releasefester! Vi tjuvstartade i fredags i Göteborg och det var alldeles fantastiskt. Jag har inte landat ännu. Den sjunde december blir det Stockholmsrelease i Gamla Stans bokhandel. Sedan är jag inbjuden till författarsamtal och signeringar och det ska bli helt fantastiskt roligt. I januari åker maken, hunden och jag till en liten lugn kanarieö. Där ska vi dyka och sova och så ska jag sitta på takterrassen och skriva manus och dricka massor av rödvin. 

Tack Jeanette för dina svar, stort lycka till med din nya serie.