Sportlov från manuset

Nu i ett par veckor har jag skrivit som en gud. När jag är inne i ett flow känns det som om jag kan skriva när som helst på dygnet. Även om jag bara har en kvart på mig kan jag sätta mig framför datorn och vrida på kranen. När allt däremot går trögt (normaltillståndet) och jag värker fram orden vill jag ha minst ett par timmars skrivtid på mig för att det över huvud taget ska bli något.

Alla sidor är ivägskickade till testläsaren, jag skulle i princip kunna ta sportlov. Men en grej sitter som en tagg och irriterar. Det är inte vilken tagg som helst. Utan det är grejen X som utlöser händelsekedjan och det som får huvudpersonen att börja agera.

  • Från början var X motorn som fick mig att utveckla berättelsen till den nuvarande versionen.
  • Allt som händer i romanen står jag för så mycket att jag kan ge ut boken själv. Utom möjligtvis X.
  • Mina tankar kring detta har sedan december farit runt som en flipperkula.

I ren desperation tänkte jag höra med till exempel tio personer, som om det vore en marknadsundersökning, men sedan sansade jag mig. När jag frågade mig själv om vad jag ville ha för svar, ett ”go for it” eller ett ”gör om”  insåg jag att det måste vara jag själv som svarar på X-frågan.

Av ren utmattning stoppade jag undan tankarna om X i går kväll. Under en långpromenad i morse kom jag på ett alternativ. Är det tillräckligt bra? Jag vet inte. Det får ligga där och skvalpa medan jag har sportlov.

Trevlig helg och kom ihåg:

Publicerat i mitt skrivande | 10 kommentarer

Tre roliga projekt

Jag har tre projekt på gång den här vintern och våren. Samtliga är för mig roliga och viktiga och det känns också som om de kompletterar varandra och gör helheten större än delarna var för sig.

KULTURGREJEN. Eftersom jag inte går någon skrivarkurs och behöver annan input har jag bestämt mig för att göra en grej varje vecka i februari, mars och april som berikar mig och mitt skrivande. Jag vet sedan tidigare att en utställning där konstnären varit ovanligt djärv kan räcka för att jag går hem till datorn och är en smula djärvare. Ja, den här kulturgrejen behöver jag. Jag vet vad jag ska göra i morgon bitti och kommande torsdag morgon men sedan … har jag ingen aning. Det gör det extra spännande. Vad ska jag hitta på?

TRÄNINGSMÅLET. Detta projekt avslutas i juni. Om jag inte är ute och cyklar så kommer det att bli jättekul. Och mycket nervöst.

GÖRA MANUSET VÄRT ATT TRYCKAS. En exakt plan går inte att göra eftersom allt inte hänger på mig. Vad jag vet är att jag ska träffa testläsare Emma i början av mars, då vi går igenom andra halvan av manuset, och att jag i slutet av mars skickar det vidare till en lektör. Tips om denna lektör och författare fick jag av Sören Bondeson så det bådar gott.

För övrigt var det en fantastisk förmiddag framför teven. Guld till Hanna Öberg. Silver till Charlotte Kalla. OS ger mig mycket. Idrottarna är som aspirerande författare som inte ger upp. Drömmen om en medalj – eller att bli antagen – gör att de kämpar år efter år.

 

Publicerat i mitt skrivande | 20 kommentarer

Författarfrukost på Norstedts

Storytel och Norstedts bjöd på två författarintervjuer i morse.

Sara Larsson debuterade med spänningsromanen Den första lögnen och är nu aktuell med Aldrig mer som handlar om människohandel. Jag hörde någon säga att det var ”välskrivet och rafflande” och gillar verkligen inledningen som börjar så här:

”Andrea slår igen bildörren och drar kappan tätare om kroppen. Framför henne reser sig hotellbyggnaden i rött trä, bakom den vidsträckta ängar som bara kan anas i den mörka natten. Och så stjärnorna. Hon har inte sett stjärnor på flera år. Nu gnistrar de över hela himlen.”

Åsa Erlandsson har skrivit Det som aldrig fick ske – skolattentatet i Trollhättan, som hon fick Stora Journalistpriset för. Som journalist på tidningen Svensk Polis skrev hon ett antal artiklar om attentatet. Norstedts läste och bad att få ett möte med henne. Hennes första reaktion var ”nej, jag vill inte bli researcher åt någon stjärnförfattare”. Men förlaget ville till hennes förvåning att hon skulle skriva boken.

Förutom berättelsen om den unga mördaren kritiserar hon i boken sitt eget skrå och visar på brister i det efterföljande polisarbetet. Då (oktober 2015) fick polisen beröm från alla håll. Media kopierade varandra och skrev saker som inte hade hänt. I många av de intervjuer med Åsa Erlandsson som följde efter att hennes bok kom ut så har i princip alla frågat om vad som brast i polisens arbete. Men bara en redaktion, TV4, frågade även om journalisternas brister. ”Hur står det till med vår självkritik”, undrade hon.

På sistone har jag lite då och då kommit på idéer till en omgjord Tuva (som blev refuserad sommaren 2016) och mitt i dessa intressanta samtal med författarna dök nya idéer upp som jag genast var tvungen att anteckna.

När jag klev av bussen hemma fick jag ännu en insikt. Eftersom jag inte längre är så van vid att åka hemifrån före sju på morgonen och före min man lade jag i ordning alla saker i går kväll. Och precis när jag satte ena foten på marken utanför bussen, bärande en ganska tung kasse med livsmedel, insåg jag att jag likt förbannat hade glömt att ta med en grej. Dörrnyckeln.

Publicerat i författarintervju | Märkt , , , | 12 kommentarer

Eureka!

Trots att jag motionerar och har ätit bra de senaste åren har jag haft en låg energinivå. Jag gör det roligaste jag vet om dagarna (ni vet vad 🙂 ) men jag orkar bara korta stunder. Hamnar jag inför ett svårlösligt problem ger jag så lätt upp. Jag jämför mig med hur flitig jag kunde vara en gång i tiden och fram till i går såg jag mig som lat.

Tack vare en onlinekurs jag går just nu (lär mig mer om hälsosam mat) kom jag och en person in på bröstcancer som vi båda har haft. Det gjorde i sin tur att jag googlade på min medicin. Det finns så många och otäcka biverkningar att det inte är något jag studerar särskilt ofta. Den här gången hamnade jag på läkartidningens sidor som sa bland annat att patienter kan på grund av medicinen få: ”… olika grad av nedstämdhet, avsaknad av lust och glädje i tillvaron, fysisk och psykisk trötthet samt energilöshet …”

Det är inte jag. Det är medicinen.

I november 2018 kommer det att ha gått fem år och då kan jag, enligt det senaste beskedet från onkologen, sluta med dem.

Jag är så himla glad. Nu fortsätter jag köra på med träning och min goda, nyttiga mat. Och jag får vara lat. Boken blir klar, jag vet det, men det får ta sin tid.

Publicerat i mitt skrivande | 19 kommentarer

Suverän feedback

Min skrivarvän Emma hade suveräna synpunkter på första halvan av mitt manus. Jag höll med om allting. Alltifrån enstaka meningar som kunde strykas till en flytt av två kapitel. Nu-tidsberättelsen har vissa problem – tycker både hon och jag. Vi bollade idéer och kom fram till en lösning som hittills känns väldigt bra. Annars gillar hon min Berit och säger sig ryckas med i berättelsen och det gör mig förstås väldigt glad.

Jag hade skrivit en obs-varning i manuset innan jag skickade det till henne. Och det var att tidslinjen haltade. Under skrivandets gång har jag bytt årstider och ändrat ordning på händelser. Nu i helgen har jag suttit med det. Det var knepigare än jag trott och tog dessutom mycket längre tid än väntat. Nu ska jag också ändra på väderbeskrivningarna. Min käre George som numera kommer till Las Vegas i december behöver inte svettas så grymt. Temperaturen är inte längre 39 grader Celsius utan bara 14 grader. Jag får kanske ge honom en tröja. För nu fryser han väl i sin T-shirt?

En idé som Emma hade var att förstärka en gemensam nämnare mellan tre karaktärer vilket fick min fantasi att börja jobba direkt. I helgen kom jag på det. Det måste bli en julscen där ”nämnaren” kommer fram. För julen hade jag också glömt när jag ändrade till december 🙂

Nu drar jag in andan och dyker ner i manuset. Trevlig måndag, jag känner på mig att den blir super.

Publicerat i mitt skrivande | 18 kommentarer

”Det är alltid bra att förbereda morgondagens arbete”

Via Instagram fick jag tips om att UR Play har 64 författarintervjuer från bokmässan i höstas. Jag har tittat på en som heter Måste man gå en skrivarkurs för att bli författare? I avsnittet pratar författaren Cecilia Davidsson med bokförläggaren Susanna Romanus om det krävs talang eller om vem som helst kan bli författare. Och kan man se spåren från skrivarkurserna i de manus som skickas in?

En annan intressant intervju som jag fann på UR (fast inspelat från ett annat tillfälle) är med författaren Orhan Pamuk (nobelpriset 2006). Han säger tänkvärda saker, som:

”Jag anser att det första stycket i en roman bör innehålla hela stämningen och anspela på hela texten.”

”Konstnärlig och litterär kreativitet är en balansgång mellan självpålagd disciplin och att njuta av skapandet och skrivandet.”

Pamuk pratar också om skrivkramp. Den tror han kommer sig av dåligt självförtroende men också att författaren inte vet vad som ska hända om tjugo eller hundra sidor. Själv planerar han mycket mer än genomsnittsförfattaren och det är det som räddar honom. Om det ändå händer att han fastnar har han alltid en scen liggande som han vill skriva om och då tar han den. Och så naturligtvis: ”Det är alltid bra att förbereda morgondagens arbete.”

Publicerat i okategoriserat | 12 kommentarer

Ingen kurs, högt satta mål och snart får jag feedback

Jag går ingen kurs den här vintern. I stället ska jag anstränga mig för att färdigställa manuset om Berit så bra att ett förlag antar det.

I måndags nådde jag mitt första delmål. Texten är redigerad ­­– så långt och så bra som jag klarar av just nu. Tidigare skulle jag i det här stadiet ha låtit manuset ligga till sig i sex veckor för att sedan angripa det på nytt, med nya ögon. Men jag gör annorlunda den här gången. Föregående koncept var ju ändå inte särskilt framgångsrikt 🙂

En skrivarvän erbjöd sig att läsa. Hon gick inte kursen i höstas och därför är mycket nytt och omskrivet, vilket måste kännas lite roligare än att läsa samma. Eftersom jag inte är redo att visa texten för någon utomstående än känns det här upplägget tryggt. Vi har ju båda kommenterat varandras texter tidigare.

På onsdag nästa vecka ska jag få feedback på första halvan.  Återkommer i ämnet.

P.S. Har ni det bra? Skriver ni? Vilken tid på året skriver ni bäst? Jag skriver nog bäst under höst och vinter. På våren och sommaren blir jag lätt splittrad och får tankar som: borde jag inte vara ute nu i stället för att sitta här?

Publicerat i mitt skrivande | 26 kommentarer